fredag 11 december 2009

Bypassframkallande OS i London 2012

Läser ibland nyhetsbrev och analyser från olika trendinstitut och marknadsföretag som scannar av allt från opinioner till konsumentionsbeteende. Man får en hel del insikter och aha upplevelser på det sättet.
Kommunikationsbyrån Future Lab har ofta fingret i luften ( inte det obscena fingret utan det vindkänsliga ) i sina nyhetsbrev där de har tuggat ned siffror och kurvor till reflektioner. Den här veckan kopplar man samman behovet av sponsorpengar från de stora McDonalds kedjan och politikernas ambition att driva sundhetskampanjer inför London OS 2012.
Lakoniskt konstaterar men att "Krasst ekonomiskt är det betydligt enklare. Inga sponsorer i de ovan nämnda bolagens storlek – inget OS. Inget OS, ingen business. För i ärlighetens namn; sallad och mineralvatten till trots, så är kärnverksamheten mer eller mindre bypassframkallande."
Härligt uppriktig marknadsanalys!

torsdag 10 december 2009

Regissören som vill döda dina illusioner - DN.se

”Inte ens den mest älskansvärda människa kommer med någon garanti på att de alltid kommer att vara älskansvärda. Var och en av oss är kapabel till vad som helst. Allt som krävs är rätt situation.” Om man är beredd att köpa den devisen blir Hanekes filmer en fascinerande resa in i det omedvetna. Om inte, sluter de sig.
Så beskriver Kerstin Gezelius DN den österrikiske regissören Michael Hanekes filmiska credo i en essä som belyser inte bara hans beättelsers obarmhärtigt konsekventa skildring av våldets mekanismer, utan också sätter strålkastaren på den medelklass mentalitet som gjort Josef Fritzl möjlig.

Regissören som vill döda dina illusioner - DN.se

lördag 5 december 2009

Gå från kunskap till handling!

Om ni skall läsa EN artikel inför Cop15, läs denna! En genomtänkt reflektion som höjer sig över käbblet om enstaka promillehalter och uppvärmninsggrader. Alla vet idag att vi måste ändra både produktions- och konsumtionsmönster för att jordens skall ha en framid efter 2050. Problemet är VEM som gör VAD och NÄR?
Idehistorikern Sverker Sörlin har inga färdiga svar, men han sorterar bland argumenten och pekar på att vi har all kunskap om vad som kan hända, nu måste vi investera i framtiden och fördela kostnaderna.

Dags för världen att gå från kunskap till handling - DN.se

torsdag 3 december 2009

Insiktfullt om Gonzo

Att Hunter S. Thompson med sin extrema livsstil och sina egocentrerade texter myntade begreppet Gonzo journalistik har väl inte undgått någon. Inför sändningen på SVT av den biografiska dokumentären ”Gonzo” skrev journalisten Georg Cederskog en artikel i DN om varför Hunter S. fortfarande fascinerar - han tillfredställer vårt behov av "Ställföre­trädande fritänkare, fullblods­romantiker, posörer och banbrytare."
Artikeln sätter in "gonzo" mytologin i ett litterärt och rebelliskt sammanhang, samtidigt som den försöker tolka vilken effekt Hunter S. Thompsons bakom-kulisserna avslöjande av den politiska sfären egentligen hade. Om detta kan historikerna spekulera, själv nöjer jag mig med att citera källan och onelinern "Absolute truth is a very rare and dangerous commodity in the context of professional journalism."

Den som vill forska mer om vad Gonzo journalistiken innebär hittar många källor på wikipedia - ordet skapades inte av Hunter S. utan myntades av redaktören Bill Carduso på Boston Globe efter han läst ett reportage signerat Thompson. "Gonzo" är ett irländskt slanguttryck som beskriver den som håller ut längst under en nattlig maraton krogrunda.
Georg Cederskog: Vårt behov av Hunter S Thompson är oändligt stort. - DN.se

fredag 27 november 2009

Jan Troell arbetar på ny film

Läser i Filmnyheterna att Jan Troell inte tänker lägga kameran på hyllan än. Svensk film behöver berättare som Troell, inte minst för att visa alla talanger att det finns klassiskt bildberättande som fortfarande kan vara fascinerande.
Jan Troells nya projekt har arbetsnamnet ”Domen över död man” och är tänkt att handla om tidningsredaktören Torgny Segerstedt som tydligt tog ställning mot Nazi-tyskland och nationalsocialismens ideer under andra världskriget.
Jan Troell på gång med ny film - Filmnyheterna - nyheter, analys, debatt om film och filmbranschen

torsdag 26 november 2009

Mindre pengar skapar INTE mer kreativitet

Efter två dagar på inspirationskonferensen Generator 2009 skriver Sydsvenskans kolumnist Thomas Frostberg att mindre pengar gör kulturskapare mer kreativa. Ett inlägg som visar på okunskap om villkoren och en gammalkonservativ tanke att skapande konstnärer och kreatörer föder goda ideer när de är som fattigast.

Frostberg lever i en annan tid än stora delar av kultursverige, inklusive den nuvarande regeringen. Allt fler inser kulturens roll i att skapa nya innovativa former av företag och näringar. Jag deltog på konferensen som frilansande medieproducent och jag ser tvärtom hur nya möjligheter till samverkan mellan företag, forskare och kulturskapare kan generera ny sysselsättning. Offentligt stödda entrepenörsbidrag, villkorslån och riktade insatser som riskkapital för kultur är några utvecklingsformer som diskuterades i paneler och grupper under Generatordagarna.

Läs mitt inlägg - På spaning efter den kreativa näringen http://thoresoneson.blogspot.com/2009/11/pa-spaning-efter-den-kreativa-naringen.html

onsdag 25 november 2009

På spaning efter den kreativa näringen

”Byt ut begreppet upplevelseindustrin mot kreativa näringar!” Det uppropet är inte en lek med ord, utan har en konkret betydelse – mycket konstnärlig produktion är inte och skall inte heller i framtiden vara storskaliga strukturomvandlingar. Det menade Evelina Wahlqvist, forskare med fokus på kreativa miljöer på kulturgeografiska institutionen i Göteborg, när hon satte tonen för den andra dagen på Generator09.

Hon pekade på hur vi i framtiden måste utveckla plattforms- och nätverksskapande för att skapa utrymme för innovativa ideer. Teknologer, konstnärer och affärsfolk skall mötas på lika villkor och tillföra det de kan bäst i processen, då blir det kreativa resultat. Det här processinriktade tänkandet på kulturell produktion är i högsta grad aktuellt också internationellt. Cross-media satsningar med medielab och drivhus skapar nytt; storskalig serieproduktion av kultur cementerar och bromsar.

Konferensens andra dag fokuserade på hur de svenska kreativa näringarna skall kunna ta ett steg framåt och uppåt. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth presenterade den handlingsplan regeringen tagit fram för att stödja utvecklingen av framtidens kreativa näringar och menade att kulturen är och skall vara ett samhällskitt. Att med det stora ambitionen enbart satsa 73 miljoner under tre år för att skapa nya former av samverkan och kulturellt företagande har kritiserats för att vara drickspengar i sammanhanget, speciellt som det mesta av medlen går till myndigheter och administration – inte till kreativ produktion.
”Kulturen syresätter ALLA branscher”, menade Jan Björinge från UMEÅ 2014 och pekade på den positiva effekt kulturen har på den ekonomiska utvecklingen. ”Syresättning” var ett uttalande kulturministern gärna tog över och citerade i sin tur.
Samtidigt finns det en ”rädsla för att prostituera sig” inom kulturlivet om man lierar sig för nära med marknadskrafterna, menade Birgitta Modigh från Kulturrådet. ”Den konstnärliga friheten får aldrig slängas överbord” menade hon och i den paneldiskussion hon medverkade i var det ingen som sade emot – för vem vill väl vara ”djävulens advokat” i dessa sammanhang och lyfta fram nedmonteringen av konstnärlöner och stöd till fritt skapande som kulturpolitiken alltmer inriktas på enligt kritikerna...

Generator09 samlades kulturstrateger, näringslivsutvecklare från det offentliga Sverige med entrepenörer inom kreativa näringar och enstaka kulturproducenter. Det har handlat mycket om inspiration och lyfta fram goda exempel – som det gotländska hotellverksamheten på ön Furillen som håller på att utvecklas till ett livsstilscenter där den karga ön livskvaliteter står i centrum.
Samtidigt bubblar det fram en del skepsis och kritik mot projekt ”sjukan” inom det regionala näringslivet. Inhyrda konsulter som skall marknadsföra lokal produktion driver projekt och spenderar stödpengar på att starta upp nya initiativ, när verksamheten skall sätta igång är de ekonomiska medlen slut. Det menade Karin von Schenck som med sitt företag Österlen Sparris är en del av Matrundan på Österlen.

En reflektion utifrån detta är att en kulturproducent inom de kreativa näringarna i framtiden måste kunna navigera in sitt projekt OCH pitcha det både mot finansiärer och andra medskapare och nätverk.
För att det skall lyckas och generera bra resultat krävs tid. Det är nog dags att skapa fonder där man kan söka förproduktionsmedel på samma sätt som finns på Filminstitutet – varför inte i formen av villkorslån som betalas tillbaka om projektet går med överskott, om inte krävs inte pengarna tillbaka.

tisdag 24 november 2009

På spaning efter medieframtiden

Första spanardagen på framtidskonferensen Generator09 har handlat om hur man bygger nya kreativa näringar, med utblickar mot expansiva center i Europa och offensiva svenska mediesatsningar inom Bonnierkoncernen. Man har skapat en tät och maximerad träffpunkt med inspirerande människor, projekt och tankar på samma plats. Att sammanställa sina intryck och reflektera kring nyttan av allt detta får man göra i efterhand.

Dagen kan sammanfattas på två sätt – satsa på stora perspektiv och att skapa en kritisk massa för att generera nya ideer på en global skala – utveckla regionala nätverk på landsbygden som kan skapa nya kreativa näringar.
Det stora perspektiv Anne Skare Nielsen från danska framtidsstrategibyrån Future Navigator pekade på är att vårt samhälle är på väg från en mekanisk världsbild till en organisk. Med en klackspark kallade hon den gamla världen för Homo economicus – rationell och välinformerad medan den nya är Homo feelgoodicus – med valfrihet, där målsättningen är att bygga en arkitektur för att skapa lycka.

Det andra stora perspektivet drog Björn Jeffrey, internetstrateg på Bonniersföretaget Future Media & Technology, upp med att peka på hur nya medier och plattformar som är framgångsrika bygger på användargenererat innehåll och skapar möjligheter för nya social grupper och möten. Det är välkänd YouTube och Facebook-kunskap för de flesta av oss som arbetar med sociala medier. Hans poäng var att nya medieplattformar skall vara ”hackable”- uppmuntra till förändring, vara öppna för nya applikationer som spelet Farmville som enbart kan spelas inuti Facebook.

Men allt nytt är inte internetbaserat och baserat på sociala medier, denna första Generator09 dag fick vi en snabbglimt av satsningen som görs på kulturhuvudstaden Ruhr2010 och den stora MediaCityUK bygget. I Ruhr handlar det om att regenerera en industriregion och skapa medielab, museeer och ny teknik i nedlagda koldistrikt.
I Manchester bygger man upp en hel ny mediastad kring en storsatsning som public service företaget BBC gör för att ”gå från ett traditionellt tekniskt bolag emot att vara innehållsproducent på internet” som Iain Bennett, från Northwest Regional Development Agency, uttryckte det.
Det nya Manchesterbaserade mediecentret MediaCityUK skall vara klart 2011 och liknar ett framtidskoncept i en science-fiction film, medan Ruhr2010 projektet skapar nytt med gammalt, lager på lager av nya funktioner i gamla strukturer.

måndag 23 november 2009

Framtids spaning på Generator2009

I två dagar kommer framtiden att stå i fokus i Malmö, på konferensen Generator 2009 har några av de regionala nätverken för medie- och näringsutveckling i Skåne samlat ett antal analytiker, innovatörer och kreativa forskare för att få syn på framtiden.
Konferensen är ett tecken i vår del av världen på att den globala krisen satt fart på spanare och analytiker som lever av att analysera framtiden. Att man sätter fokus på de kreativa näringarna är intressant inte minst i bakvattnet av att Lund2014 inte fick förtroendet att vara Kulturhuvudstad 2014, i detta "tomrum" behöver de kreativa mediemakarna i regionen lite nya impulser och självförtroende. Så tolkar jag uppropet på Generator 2009s hemsida - ”skapa kontakt mellan, sprida kunskap till och höja kompetensen hos deltagarna på konferensen.”

Inför konferensen surfar jag in på en av de inbjudna framtidsanalytikernas hemsida, danska Future Navigator som arbetar med konkret analys och coachning av företag och verksamheter. Under fliken services hittar jag rubriken Insulting och läser - "Honest and constructive cut-the-crap feedback - Future Navigator style". Tänker att dansk hygge måste vara den mest seglivade myten vi svenskar har om hur det är att arbeta i grannlandet. Kanske stämmer detta - dansk kultur levererar medan vi reflekterar !?

En framtidsspanare jag respekterar är den norske antropologen Thomas Hylland Eriksson, en flitig debattör och skribent, hans huvudtes är att i takt med att vi har allt fler möjligheter har vi allt mindre tid att uppleva dem. Han har en helhetssyn på sammanhangen mellan välfärd, individuell utveckling och klimatfrågor och bjuds ofta in för att se på framtiden med de glasögonen på näsan. Tre gånger rikare men lika olycklig är rubriken på en intervju man kan läsa med honom på tidningen Miljöaktuellts hemsida.

Det svenska forskningscentret Institutet för Framtidsstudier arbetar med sociala analyser och studier av vår samtid, i det pågående forskningsprogrammet Sverige i framtiden ser man bland annat på integration och pluralism. I rapporten Fjorton perspektiv på framtiden har Susanne Alm och Joakim Palme samlat ett antal essäer av tänkare och forskare som analyserar vår välfärd och den sociala utvecklingspotentialen.
Jag laddade ned den som pdf-fil för framtida närläsning – inte minst för att de inleder antologin med några citat och detta är ett av dem -

”Framtidsforskning är konsten att klia sig innan det börjar klia” Peter Sellers

söndag 22 november 2009

Biopubliken sviker kvalitetsfilm

Svenskarna vallfärdar till Millenium-trilogin men väljer bort kvalitetsfilm - kreativa alternativ till SFs monopol och nöjestempel behövs! Läs artikeln i Dagens Nyheter.

lördag 21 november 2009

Brazil o Sheffield o Berlin - musikfilm från hela världen. I Malmö ! http://ping.fm/pkxez

fredag 20 november 2009

Man får vad man betalar för - DN.se

...eller man betalar för vad man vill ha!
Alltså måste man som tidningsmakare i dagens allt bistrare tillvaro för de traditionella medierna fråga sig VAD skall man profilera sig på? Vilket innehåll kan attrahera så många läsare att tidningen kan överleva ?
Håkan Lindgrens debattinlägg i Dagens Nyheter är en bredsida som i många stycken slår in öppna dörrar; de allra flesta som producerar och skapar medieinnehåll vet att upphovsrätt kostar. Att de som skapar innehåll skall ha betalt. Alla framgångsrika webbbaserade musik och mediatjänster som Spotify och iTunes vet detta och håller på att få genomslag för detta. Allt fler betalar, att skriva rader som de jag citerar nedan är en elegant retorik men den är skriven från en skyttegrav där man tappat siktet på hur verkligheten förändrats.
"En generation som tycker att det är självklart att de inte kan förvänta sig betalt för sitt skapande arbete är en mycket vacker gåva till framtidens politiker och företagsledare. Vi borde inte vara så ivriga att ge dem den. Jag skulle hellre se en framtids­vision som går ut på att allt fler kan tjäna allt bättre på sitt eget skapande arbete."

Där film- och musikskaparna bygger nya broar och ser möjligheter, där har den traditionella publicistiska världen svårare att anpassa sig till realiteterna. Många unga lägger sina mediepengar på uppkoppling och bredband, de läser webbtidningar om de läser nyhetsmedier överhuvudtaget. Alla tidningshusens webbsatsningar går med mer eller mindre förlust, det finns mängder av siffror och statistisk som bekräftar detta för den som vill söka informationen.
Problemet i mediebranschen är - extremt förenklat - som jag skrev inledningsvis, att man betalar för vad man vill ha. Detta har de flesta inom "gammelmedia" insett för sent, de har precis som Lindgren skriver förlorat en generation för att de alldeles för sent insett att nyhetsflödet de erbjuder idag finns att läsa på så många andra ställen. Gratis.

Alternativet är inte att tillfredsställa alla och bli utslätad eller för allmän, alternativet är att bli mycket bättre på att skapa det exklusiva, det genomarbetade, det grävande och det unika. Då kan man hitta former för att ta betalt på nätet, då kan man behålla läsare och annonsörer.

Man får vad man betalar för - DN.se

torsdag 19 november 2009

Fokus.se - Piratjägarens revansch

I dessa åsikts- blogg- och newsmill-tider är det en ren njutning att läsa genomarbetade, välresearchade och välskrivna reportage. I det svenska nyhetsmagasinet Fokus finns allt detta, både i pappers- och webbtidningen.
Med reportaget om Henrik Pontén får Antipiratbyrån ett ansikte och ett sammanhang. Skildringen av hur han ställer sig upp framför ett antal Dreamhackers samlade för sitt årliga frälsningsmöte i Jönköping är ett exempel på klassiskt reportage som jag gärna läser mera av. Fokus kopplar också ihop reportaget med en krönika av Erik Schuldt - "Musikindustrins eget Starbucks" - där han lyfter fram Spotify tjänsten som den verkliga pirat-besegraren. Lika välformulerad den.
Att Fokus utsågs till Årets tidskrift i kategorin digitala medier 2009 känns helt rättvist efter att ha läst pirat-artiklarna och bläddrat bland innehållsrubrikerna på sajten. Läs själv på Fokus » Piratjägarens revansch

tisdag 17 november 2009

Om sociala medier och mail-bombning

Har den senaste veckan funderat en hel del över hur opinionsbildning drivs idag. Vellinge moderaterna har fått snabbt känna på hur facebook och andra sociala medier snabbt kan driva upp en fråga på den allmänna agendan. En pådrivande faktor i detta var "mail-bombningen" där 1200 mail hamnade hos Vellingepolitiker, en aktion som snabbt organiserades via grupper på FB.

Det här är ETT exempel på hur enskilda frågor kan engagera oss och få oss att snabbt agera, nätet och den trådlösa kommunikationen har inneburit helt andra snabba ytor att kommunicera och sprida tankar, åsikter och reflektioner på.
Det sprids samtidigt en hel del rasistiskt plumpa, i en demokratisk värld helt oacceptabla anonyma åsikter i debattforum, på bloggar och i andra mer dolda "hemliga" rum.
Att nätpublikationer numera omfattas av grundlagsskydd och har krav på ansvarig utgivare, är ett sätt att hålla en nivå. Samtidigt handlar det om att sprida en positiv nät-etikett och inte förvandla de öppna sociala ytorna till slagfält för megafoner där dom som har mest ekonomiska medel kan överrösta alla andra. Jag menar när vi nu har ett medium som kan vara öppet och demokratiskt, skall vi motverka alla former av censur.

I Journalisten skrev Jesper Bengtsson, författare och ordförande för Reportrar utan gränser en bra krönika om detta för en månad sedan. Han skrev bla att "traditionella politikers bild av vad sociala medier egentligen är krockar med verkligheten. De har helt enkelt inte fattat galoppen." Detta apropå Anders Borgs första blogginlägg i våras som inte gick att kommentera!
Läs gärna det och fundera vidare kring hur journalistik och sociala medier kan samverka på ett öppet och demokratiskt sätt.

Journalisten.se | Sociala medier är inte en insändarsida

fredag 13 november 2009

Terra Nova: Sinfonia Antarctica

DJ Spooky är en amerikansk performancekonstnär och musiker som tagit klimathoten mot Antarktis och istäcket på allvar. Han har förvandlat sina tankar och dokument till en installation - Sinfonia Antarctica - här är trailern. En fascinerande resa in i isen som naturfenomen och som kultur och kunskap.

”Nature strikes back”

Klimatmötet COP 15 i Köpenhamn sätter sina spår, också i den kulturella aktiviteten. Ett sånt avtryck är tematiska konstutställningar - i "Naturen slår tillbaka" finns romantiskt måleri med syndafall och katastrofer, moderna installationer som ”Acid rain”.
Att på detta sätt involvera konsthistorien och samtiden i vår tids mest aktuella fråga känns för en del som lättköpt trendkänslighet, för andra som mig självklart. Konsten och kulturen använder andra uttryck än fakta, involverar både höger och vänster hjärnhalva, känsla och förnuft.


Utställningsatsningen heter Rethink och visas på flera konsthallar och museer under november - december. Danmark är inte enbart flyktingfientlighet och ökade polisbefogenheter.

”Nature strikes back” på Statens museum for kunst, Köpenhamn - DN.se

lördag 7 november 2009

Den sista läsaren

Morgonens lördagsläsning - I en lång och mångfacetterad essä i DN funderar Thomas Anderberg kring hur läsandet förändras nu när vi läser allt mer litteratur på nätet. Han tar utgångspunkt i en studie en amerikansk forskare genomfört kring läsupplevelser och hur vi tar till oss berättelser och kunskap. Maryanne Wolf menar att alla rörliga bilder, ljud och intryck som vi konsumerar samtidigt med texten tar över våra associationer och styr tankarnas riktning.
"Det hon främst vill varna för är inte den ökande oförmågan hos inbitna skärmläsare att finna sammanhang i längre texter. Det hon verkligen oroar sig för är att den värld som omger den privata läsprocessen, med reflektioner och associationer, tappar mark."

Den sista läsaren - DN.se
Fakta i artikeln :
Maryanne Wolf betonar att det viktiga med läsning inte är det som finns i texten utan det som ligger bortom den: de mikroutflykter som läsandet skickar ut oss på och gör oss medvetna om alternativa livs- och upplevelseformer. Detsamma gäller givetvis för sånger och symfonier. Att detta med nödvändighet är personligt, rent av privat, visar hur farligt det är att tro att kritiken förmår täcka allt som är väsentligt med litteratur och musik.
Källorna

Maryanne Wolf: ”Proust and the Squid. The Story and the Science of the Reading

fredag 6 november 2009

Därför skulle jag aldrig anställa mig själv

Så skriver krönikören, fd chefredaktören Peppe Engberg för Arbetet i Malmö ( som han medverkade till att lägga ned ), i en krönika i Dagens PS. Denna nätbaserade medienyhetssajt är en av dem som lever på att rewrita andra journalisters och mediers arbete, dra till sig annonser och med snabba klick öka sina läsartal. Det är smart, rubrikvänligt och som man skriver i sin tag-line - News Digests for busy people.

Peppe Engbergs krönika handlar om det som är på alla traditionella dagstidningars agenda just nu - hur överleva i den nya nätekonomin ? Hur finansiera kärnan i sina medier, de undersökande, unika och grävande reportagen som gör skillnad? I en tid när underskotten står som röda UTROPSTECKEN! Man gör rubrikjournalistik, betalar avgiften till nyhetsbyrån TT som levererar stor del av materialet, men gör sällan mera än klipper och klistrar.

Att det är ekonomiskt kris för gammelmedia är ingen nyhet, den senaste effekten är att DNs nya chefredaktör har drastiskt sparkat hela redaktionen och nyanställer en slimmad skara medarbetare.

Varför skulle han då Peppe Engberg aldrig anställa sig själv? Jo han har nyligen startat en PR-byrå och insett hur denna bransch fungerar. "Med Göran Persson vet vi att slutförvaringen numera sker i PR-branschen. Och här möts makten och dess granskare återigen."
Hans analys av sig själv och ett antal andra namnkunniga journalister som byggt sitt förtreonde på kritiska granskningar av makt- och politik och nu bytt sida till "fienden" är riktigt roande, träffsäker och fylld av namedropping och skvallerfakta. Hans analys av PR-branschen är lika klar, här handlar det om att sälja sina uppdragsgivares produkter, annars blir det ingen pengar i lönekuvertet. Och det är där alla dessa namnkunniga sidbytare blir obekväma. De är vana att handskas med "fina" nyheter, inte säljargument hur snyggt de än är förpackade i livsstils jargong och klimatsamveten och det är den sortens journalister Pepe vill ha i sin byrå.

Men grundsatsen Peppe Engberg inte berör är att medier som Dagens PS till stora delar glider omkring och håvar in vinsterna av den traditionella pressens arbete. Frågan blir till slut - vilka media vill vi ha ? Snabba, säljande nättidningar eller djupdykande och kritiska dagstidningar med nätpublikationer som levererar och tar ett publicistiskt ansvar? Jag tvekar inte och fortsätter läsa DN, SvD, The Guardian, NY Times och alla andra "gammelmedier" på nätet.

DagensPS.se – Därför skulle jag aldrig anställa mig själv

Sverige dömt för klimatbrott

Dramatisk rubrik, artikeln i ETC är inte lika hårdvinklad. Där kan man läsa om klimatkonsekvenser för urbefolkning och odlare i Anderna, det var vid Tribunalen för klimaträttvisa som man dömde Sverige och de rika västländerna för att den globala uppvärmningen orsakat krympande glaciärer och vattenbrist för odlarna.
Allt detta är fakta jag inte läst i "mainstrem" media i vårt land, de försvinner i den stora dagliga floden av klimatrapporteringen där varje ord ur Reinfeldts mun skall redovisas. Det finns en hel värld där ute som försöker göra sig hörd!
ETC.se: Sverige dömt för klimatbrott

torsdag 5 november 2009

Kidnappade konstnärer

I en kommentar på SRs hemsida pekar P1s Cecilia Blomberg på konsekvenserna av att vara en kulturell ikon. Vem som helst kan göra anspråk på konstnären, rida på deras goodwill och på det viset försöka skapa en positiv bild av sin egen image.
En enkel retorisk fälla, men hur många som ändå faller i den är svårare att uppskatta.

"Det hela började väl med att Kristdemokraternas Göran Hägglund ville göra Emil till representant för Verklighetens folk, vilka de nu är. En term som i alla fall Sverigedemokraterna snabbt tog till sig och sen under deras partidagar, dök Astrid Lindgrens namn upp igen. Det vet ju alla någonstans – en mer perfekt bild än Bullerbyns av ett bulldoftande landskap kantat av röda stugor med vita knutar, finns inte.

Astrid Lindgrens arvtagare och nära vänner reste sig som muren. Med all rätt. För det är ju kidnappning det handlar om."
Kidnappade konstnärer - Kulturnytt - sr.se

Är Facebook livsfarligt?

Multitasking är boven bakom problemen enligt David Meyer, vår hjärna har helt enkelt inte arbetsminne nog för att hantera alla infoströmmar. I detta inslag flaggar Vetenskapsradion för farorna med medieöverflöd.

"Hur hade det sett ut om Albert Einstein levde idag? I en Facebook-Twitter-iPhone-YouTube-späckad värld? Hade han någonsin utvecklat sin relativitetslära om han hela tiden svarat på sms från polarna?

Vetandets värld handlar om farorna med "multitasking" – alltså det där med att vi ständigt håller på med många saker samtidigt.
Är Facebook livsfarligt?

Dr David Meyer, världsledande forskare i ämnet hissar varningsflagg och menar att vi formar en hel generation som inte klarar av att fokusera.

– Banbrytande ideér i stil med Einsteins kommer inte att vara möjliga i framtiden. Vi lever mitt i en kris och läget är enormt allvarligt, säger han."

söndag 1 november 2009

Papperstidningens död – ett överdrivet rykte eller en snar framtid?

Skiften - Malmö högskola
»Papperstidningens död – ett överdrivet rykte eller en snar framtid?« är rubriken på Skiftesföreläsning nr 101 på Malmö högskola.

Mycket har sagts, skrivits och tyckts kring dagstidningarnas framtid. Den viktigaste frågan som alla "gammelmedia" måste ställa sig är hur man skall bli mera oumbärlig och unik.
För min del handlar det om att kombinera två perspektiv - att vara djupdykande och lokal. Både vara obekväm, avslöjande och en nagel i ögat på makthavarna och varje dag leva upp till tredje statsmakten devisen - och samtidigt uppvärdera det lokala så tidningarna inte förvandlas till ett "gnäll" forum för missnöjda lokala invånare. Kommentatorsfunktioner är till 95 procent fyllda med "missnöjesonanister"! Det kan knappast vara framtidens media-satsning att ytterligare elda den brasan !

måndag 19 oktober 2009

OBS om det omedvetna

OBS
Samhällsprogrammet OBS är P 1 i ett nötskal. Ett tankeväckande program med aktuella kommentarer och analyser. Lite akademiskt, lite väl skrivet och lite högtravande. Men det är exakt vad jag behöver ibland för att gnugga knölarna med lite som det heter på nysvenska - input.
I dagens - 19 okt 2009 - upplaga frågar sig Ulf Karl Olov Nilsson, poet och psykolog, (en fullständigt oslagbar kombination) - "Vad skulle livet vara utan det omedvetna? Skulle ett fullständigt medvetet liv vara transparent, rationellt, utan hemligheter?" Han gör det i form av en lång dikt som finns på OBS webbsida att läsa, men lyssna hellre på Det omedvetslösa livet. (Tyvärr bara som webbradio - inte poddversion.) Här några utdrag ur dikten :

Husläkaren har väl ingenting med husockupationerna att göra. Vad är det du insinuerar?

Och brinnande bilar i Biskopsgården har självklart ingenting med prinsens motorsportintresse att göra. Varför skulle det ha det?

Och kriget mot terrorismen har givetvis ingenting att göra med de tre första bokstäverna i namnet Usama bin Laden. Sjävklart inte.

Ibland är ju en cigarr bara en flirtig presidents lite småberusade infall. Dessutom var det där längesen.

Svensk radikal webbpress

Efter att ha skrivit om amerikansk webbpress måste jag peka på två läsvärda svenska webbpublikationerna - radikala och nödvändiga för att hålla sig uppdaterad - Dagens Arena och ETC.

I ETC kan man läsa om att svensk tv är den mest amerikansiserade inom EU, EU bekymrat över svensk TV och i Dagens Arena en kritisk kommentar till kortsiktigt klimattänk som leder till spårvagnssatsning i centrala Stockholm, Staden och nostalgin.


Bild: Spårvägsmuseet

Webbtidningar

Den amerikanska papperstidning har stora problem med att överleva, det vet vi som följer pressens öde i den digitala kommunikationens tidevarv. Men den enes död är kanske den andres bröd för amerikanska nättidningar frodas och utvecklar allt bättre former och sidor. Min favorit i populärgenren just nu är The Daily Beast. En tabloid-magazin-hybrid som är välskriven och har pulsen på nyhetsrubrikernas undertexter.

Google har naturligtvis förstått att journalistik på webben erbjuder mängder av läsning, i sitt labb lanserar man nu en visuell sökmotor - fast flip - där man snabbt kan bläddra genom ett antal urvalda webbmagasin och dyka vidare till källan när man vill läsa mera. Läs mera om hur detta finansieras på Hanna Dunérs svd-blogg.

The Daily Beast

Blogs & Stories - The Daily Beast

Shared via AddThis

För alla som läste Vanity Fair på 80- och 90talen när magazinet var som mest läsvärt - The Daily Beast är chefred Tina Browns webbtidning med ett intelligent myller av artiklar och ämnen. Som den här om heroinkriget i Afghanistan - The Heroin Bomb

onsdag 7 oktober 2009

Film som marknadsvara

Filmen har alltid levt med en kluven identitet – å ena sidan ett visuellt medium med alldeles egna kvaliteter i klass med litteraturens, å andra sidan ett massmedium dömt att visas i bilhandlarnas salonger där glitter, glamour och action räknas. Filmmakare med visuella talanger får tigga smulor vid patronernas bord medan andra köper öar i karibiska havet för vinsterna.
Så här hårddraget är det inte i ”lilla” Sverige där vi levt med ett filmavtal som fördelar stödet från biografintäkterna också till de filmare som vågar utmana konventionerna och genrerna och iscensätta filmiska upplevelser utan att snegla på publikens gunst.

Svensk film hade inte haft filmer av dagens Roy Andersson eller Marie Louise Ekman utan filmavtalet. Debutfilmen ”Farväl Falkenberg” hade kunnat produceras utan avtal, men den är snarare undantag än regel eftersom den helt byggde på att ett kompisgäng ställer upp obetalt för varandra.

Nu föreslår en utredning av Sveriges Radios vd Mats Svegfors (tidigare chefred på Svenska Dagbladet) att biointäkterna skall gå direkt till staten och Svenska filminstitutet med alla fonder och publikrelaterade stöd skall finansieras via direkta stöd ur statskassan.
Den har titeln Vägval för filmen men den handlar mer om att välja vid vilken kran man skall tanka filmbilen på macken – den där skatten skickas direkt till Sfi eller den som går till staten – alltså vem som skickar pengarna till vem. Viktigare borde vara VILKA pengar som satsas och VILKA kriterier som styr fördelningen. Eller som Håkan Bjerking, ordförande i Sveriges filmregissörer säger till Kulturnytt i P1: ”Vi ska bygga visionen för svensk film, vi vill garantera 500 miljoner per år och vi vill inte att det ska behövas äskas år från år. Och vi vill att det ska avsättas 100 miljoner till filmer som inte ska behöva ta några kommersiella eller kortsiktiga hänsyner.”

Det är den typen av visioner som ger verkligt utrymme och arbetsro för seriösa filmmakare att skapa konstnärliga spelfilmer som har egenhet. Alltså våga satsa ! Att skriva en mening i utredningen som ”att främja konstnärligt och ekonomiskt risktagande, kvalitet och mångfald samt ökad tillgänglighet” är inte mycket mer värt än politiskt korrekt snömos om det inte leder till radikalt nya villkor för filmmakarna. Visionerna som skapar nya filmupplevelser finns knappast, för som Mikael Timm kommenterar på P1s Kulturnytt:
"Huvudproblemet med svensk film tas inte upp i utredningen. Hur få fler bra svenska filmer? Det nuvarande stödet är en kompromiss. Man har måst ge alla i branschen något för att få parterna att skriva på avtalet."

För det gamla filmavtalet har inte bara identitetsproblem, det har stora åldersvagheter. Film har alltid varit något man traditionellt ser på och distribuerar via biografens vita duk, men i dagens filmvärld är andra kanaler lika framträdande. Kabel och betal-TV, DVD marknaden, internet, bärbara telefoner och spelkonsoler – film skapas för alla dessa plattformer och att då ha ett filmisk förhandsstöd som ställer som krav att du som producent har avtalad biografdistribution för att kunna få förhandsstöd, det är en antik konstruktion. Detta krav föreslår utredningen skall slopas. På tiden att den begravs!

Mats Svegfors måste ha lyssnat på unga, nya producenter i filmvärlden, han föreslår också en del av de medel som idag går till regionala center som Film i Skåne dras in och satsas på ett nytt stöd - ”Ny Film”. Den skall stimulera utvecklingen av konstnärlig talang hos nya och etablerade filmare samt nya former för produktion, distribution och lansering i olika visningsfönster och på olika plattformar.
En luddig formulering – kan lika gärna betyda att Svensk filminstitutet satsar på ännu en ny portal för ung film som nordiska projektet dvoted – som att ge stöd till nätbaserade festivaler. Här finns iallafall en öppenhet mot nya medier och andra filmiska former av kommunikation som kan leda vidare.
Men att utredningen skulle vara så positiv för filmens konstnärliga status som styrelsen i OFF, Oberoende filmares förbund, skriver i ett debattinlägg på Sfis nättidning Filmnyheterna, har jag svårt att förstå : ”Vi är slutligen övertygade om att i ett läge där filmen är en så stor del av människors kulturkonsumtion kommer staten att inse värdet av att upprätthålla en mångfald genom att i hög grad stödja den filmproduktion som inte är kommersiellt orienterad i första hand utan har sin utgångpunkt i ett sammhällsbetraktande eller har en konstnärligt utvecklande ambiton."

Filmkonsten är inte uppgraderad i den nya filmutredningen, utan än mer än tidigare en marknadsvara som andra i upplevelseindustrin. Det nya och det konstnärliga får i förslaget en liten öppning, men det verkar mera vara gjort för att inte alla fria filmare skall starta ett uppror. Film är marknadsvara och den skall beskattas och stödjas som alla andra, det är huvuddraget i den ”nya” filmpolitiken.

onsdag 16 september 2009

Svensk filmpoesi mot en OSCAR ?!

Var och såg två nya svenska filmer – Flickan och Man tänker sitt – i veckan som gick. Båda arbetar väldigt medvetet med bilder, skapar visuella och känslomässiga scenerier för att berätta om det ”svenska”. Det är långsamma, eftertänksamma filmer som låter naturen och skiftningarna i det svenska ljuset vara lika viktiga för berättelsen som skådespelarna och de sociala situationer och känslor de gestaltar.

Samtidigt utser en jury det svenska bidrag till Oscars nominering – De ofrivilliga – den mest egensinnigt berättade filmen som hade premiär under 2008. Så här beskrev Martin Andersson i Sydsvenskan den i sin recension i nov 2008:
”I en lång tagning ser vi fötter och ben röra sig över salongsgolvet, som om betraktaren ligger gömd under soffbordet. Med denna öppning vill naturligtvis regissören Ruben Östlund först och främst förmedla en känsla av distans, försätta oss i tjuvtittarens perspektiv. I resten av filmen är kameran lika orörlig, oftast på avstånd och ur distanserad vinkel, som om det inte stod någon bakom den. ”



Det är knappast en tillfällighet att denna nya generation svenska filmare söker andra uttryck än den socialrealistiska modell som dominerat svensk konstnärlig film under flera decennier – jag syftar inte på alla thriller, deckare och feel-good genrefilmer som skapats – utan filmer som har Lukas Moodysons Fucking Åmål som inspiration. I de filmerna driver dialogen berättelsen, de är relativt traditionella och dramaturgiska enkla att ta till sig.

Socialrealismen är utbytt mot den poetiska realism som Roy Andersson förfinat och utvecklat med filmer som Sånger från andra våningen. Filmer där det visuella gestaltar berättelsens tema. I de två nya filmerna Flickan och Man tänker sitt är de två huvudpersonerna tonåringar – mitt emellan barn och vuxna. Det befinner sig i ett mellanrum som filmarna utnyttjar till att se med helt andra ögon på tillvaron och de sociala och mänskliga koder vi betraktar som vuxenvärlden – Flickan lämnas ensam i ett sommarhus, i Man tänker sitt driver den 11-årige Sebastian vilset omkring i en ursvensk villaförort från 60-70-talet.

Precis som i De ofrivilliga är situationerna och händelserna som filmerna skildrar en slags tablåer, utsnitt ur verkligheten. De är berättelser om människor på marginalen, i utkanten och genom att följa deras upplevelser kan vi som betraktare se vår egen vardag och verklighet med nya linser.



I Man tänker sitt vandrar Sebastian i sina finkläder med svart fluga ut från ett släktkalas/kräftskiva där det rent fysiskt kryper i hans kropp av rastlöshet, ut i skogen och ned i en bäck där han planlöst utforskar gyttjan och djuren i dyn. Det är en fullständigt irrationell handling sett med vuxenvärldens ögon, men i hans värld framstår denna vandring i skogen som mer äkta och verklig än de vita dukarna och kallpratet kring festbordet.

Jag känner rent fysiskt igen mig i denna scen, att vara intvingad i ett sammanhang man inte förstår, eller lärt sig koderna för, väcker ett fysiskt obehag som jag själv upplevt. Många andra scener i dessa filmer berättar på liknande sätt med både absurda inslag och egensinnigt gestaltade episoder.

Denna bildpoetiska stil bara en relativt liten och marginell genre i svensk film. De drunknar i den breda biografkulturen och hamnar på bibliotekens DVD-hyllor. ( Här görs en viktig filmkulturell insats i det tysta ! ) Men dessa filmer och nomineringen av De ofrivilliga är viktiga för svensk films konstnärliga utveckling, det skapar ett utrymme där en filmkultur kan existera parallellt med mainstream floden av deckare och relationsdramer. Utan denna ådra skulle svensk film vara mycket fattigare !

onsdag 9 september 2009

Visa upp argumenten bakom UMEÅ som kulturhuvudstad

Så var det avgjort. Umeå får förtroendet att bli svensk kulturhuvudstad 2014. Lund fick det inte. Dagen efter är medierna fyllda med åsikter och kommentarer. De flesta verkar vara överens om att Umeå bjöd upp det mest inbjudande och lockande innehållet i sin ansökan. Men få vet de verkliga argumentet bakom, juryn har ett ansvar att öppet redovisa sina resonemang!

Att som Umeå ha ”Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst” som tema och ”De åtta samiska årstiderna” som undertema är både exotiskt och korrekt i den europeiska konsensus som heter mångkultur. Flera andra projekt och ideer i deras ansökan har samma idebas, konkreta och folkliga arrangemang.
Lund profilerade sig mycket mer med sitt koncept ”Den femte friheten” än med enskilda evenemang, det teoretiska och akademiska inslaget är mycket tydligare. Men samtidigt som en av jurymedlemmarna påpekade – Lunds ansökan innehöll en framtidssyn som många kulturpolitiker inom EU sympatiserar med.

Ändå tror jag det är oerhört förenklat att bara se till de kulturella innehållet i förslagen, det handlar om så mycket annat – svensk regionalpolitik, EU minoritetspolicy mm. Men här sitter vi alla kulturarbetare och politiker i skuggan, ovetande om hur resonemangen verkligen gått i juryn. Jag och många andra vill verkligen ha en uppriktig redovisning av resonemang för och emot. Först då kan vi få den verkliga transperensen som leder vidare mot en helhet i kulturtänkandet!
För tillfället finns det en kortfattad text på Kulturrådets hemsida som delvis fördjupar argumenten.

En av de vanligaste kommentarerna har varit att Lund skrivit ett svårbegriplig tema med ”Den femte friheten” och att den konkreta innebörden av denna stiliga praoll är dold och osynlig. Jag surfar in på Lund2014s hemsida och läser detta :

”EU bygger på att pengar, varor, tjänster och människor ska kunna röra sig fritt; detta kallas de fyra friheterna. Det är fyra rationella friheter som ska bygga ett integrerat, modernt samhälle i Europa.
En pusselbit saknas: Den femte friheten.
Den pusselbit som får människor att mötas. På riktigt och på djupet. En pusselbit byggd på emotionella grunder. Inte rationella.
Verktyget är kulturen. Kultur i ett vidare begrepp. Via befintliga scener, arenor och uttryck, men också via ”egna” scener, arenor och nya uttryck. Båda ska våga utmana varandra för att finna nya vägar, sätta kulturen i nya perspektiv. Målet är ett; att få människor att mötas. På riktigt och på djupet.”

Som programförklaring är den glasklar för mig, det som saknas är konkretiseringen. En tydlig koppling mellan evenemang och profil, mellan koncept och konkreta satsningar. Den finns säkert i ansökan, men den kanske inte varit tillräckligt synlig för alla som inte läst hela den publicerade ”bibel” som publicerats.

måndag 7 september 2009

Kulturella metropolen Malmö/Lund

Alldeles oavsett hur det går i slaget om kulturhuvudstadsåret 2014 mellan Lund och Umeå är Malmö/Lund regionen en kulturell metropol, en gemensam upplevelsescen. Som ett litet bevis på detta förmedlar jag här mitt kulturella konsumtionsschema för helgen 4-6 september :

Fredag kväll - premiär på Varieteatern Barbés föreställning MacBeth på Inkonst. En barbarisk och blodig iscensättning som vågar mycket och levererar en hel del upplevelser i gränslandet mellan fysisk teater, konstvideo och insikter kring våldsamma maktbegär och manliga rollspel! Läs recension i Sydsvenskan.

Lördag brunch på restaurang SMAK, Malmö Konsthall med kollegor och kursvänner från kreativ producent utbildningen på K3 Malmö högskola som startade i september 1999. 10-årsjubileum! Snabbtitt på aktuella Sonic Youth utställningen och katalogen och goda vibbar för framtida träffar!

Lördag dag - performance arrangerad av Lilith Performance Studio med kinesiska konstnärerna Cai Yuan och Jian Jun Xi. En social aktion med malmöbor som rullade bildäck mellan Möllan och Gustav Adolfs torg. En mix av konst och minikarneval en helt vanlig lördag em i Malmö.

Lördag em/kväll - konsert evenemanget SCORE på Malmö symfoniorkester med musik av chilenske filmkompositören Jorge Arriagada. Hans tonsättning av Orson Welles svartvita visuella eposfilm Four Men On A Raft från 1942 skildrar fyra fiskare som färdas på en flotte längs Brasiliens kust. Strålande visuellt och episkt musikaliskt i fenomenal svartvitt foto.

Lördag kväll - säsongsinvigning av INKONST med en minifestival av kommande händelser. Allt från livenummer av Minna Weurlander (Classic Lounge) – www.minnaweurlander.com till Skambyrån - www.skambyran.se, DocLounge – www.doclounge.se, DJ Christopher Nelson och Vidderna live - www.myspace.com/vidderna till en hel del mingel med Malmös lokala alternativa kulturscen.

Söndag em - vernissage på Skissernas museum i Lund på Everything Trembles av amerikanska konstnären Jane Philbrick. En konceptuellt rik utställning som bjuder på allt från ljudverk baserat på en skulptur och svävande magnetiska sfärer till utdrag ur en kommande bok/katalog som bland mycket annat ger en fysikalisk förklaring till mysteriet med fenomenet åska.

Söndag kväll - välförtjänt örtkryddad lammstek och hallonspäckad chokladtårta hemma med grannarna och en god sydafrikansk Shiraz. Till tonerna av John Coltrane och Miles Davis, tack Spotify!

Som sagt - kulturmetropolen Malmö/Lund lär fortsätta leverera även om Lund2014 inte blir kulturhuvudstad. Svaret på den sista frågan lär komma imorgon den 8 september.

onsdag 2 september 2009

FILMSTUDIO i graven

Läser i Sydsvenskan att anrika Lunds Filmstudio lägger ned verksamheten totalt. Det är ju pinsamt och tragiskt att Lunds universitet inte längre kan hålla sin egen Filmstudio under armarna. Där har alla lundafilmare hängt genom åren !
Visst har biografklimatet och tittarvanor ändrats osv osv, men att inte kunna se moderna och historiska filmklassiker på stor duk under utbildning är en stor förlust.
Som tur är för vårt lokala utbud finns Cinemateket kvar ! (änslånge)

torsdag 27 augusti 2009

En överlevare och stilikon

Har under några dagar dykt ned i nätets gigantiska arkiv och sökt fakta och reflektioner om Grace Jones. Nattklubbssångerska, modell, fd stilikon. Hon gjorde förra vintern comeback med albumet "Hurricane", en återkomst med liknande pregnanta reggaerytmer och djupa altröst som när "Pull up to the bumper" svepte över de tidiga 80-talens discogolv.

Grace Jones videosnap _ "Libertango"

YouTube hittar jag videon till sången "I´ve seen that face before (Libertango)", skapad tillsammans med fotografen/designern Jean-Paul Goude (hennes dåvarande man). En superelegant sammanvävning av visuella element och gungande rytmer, med referenser till dadaisternas geometriska färg- och formlekar.
Grace ansikte med sina kubistiska drag och hårt markerade skuggor är skapat i liknande former; en stilbildande rockvideo, minimalistiskt fotograferad med det svartvita skuggspelet och det franska dragspelet som skapar eleganta diagonala linjer i studion. En professionell modell och stjärna på den internationella jetset-scenen.
Textraderna "Strange, Ive seen that face before / Seen him hanging round my door / Like a hawk stealing for the pray / Like the night waiting for the day" som inleder sången målar i några enkla strofer upp ett stadslandskap, laddat med mytologiska nattvarelser och tunga drifter.

Det är ett omtumlande återseende – en omvänd deja-vu upplevelse - jag hamnar i rockvideons barndom, i en tid när jag var programledare på SvT och gjorde Chrome 22. Minns inte om videon visades i programmet, om inte var det en grov blunder, för i ett visuellt yrvaket medium som rockvideon var på den tiden, står Libertango ut med stilsäkert foto och driven rytmisk klippning.

Grace Jones videosnap Corporate Cannibal

Jag sitter vid min laptop och spelar om videon, växlar sedan över till moderna Grace Jones som i den digitalt surrealistiskt skruvade videon till "Corporate Cannibal" återvänder till djurmetaforerna - "I’m a man-eating machine… / I can’t get enough prey / pray for me / corporate cannibal… / digital criminal…". Det är en dystopi i stark kontrast till den livshungriga karaktär hon personifierade för snart trettio år sedan. Samtidigt är det skrivet med en överlevares klarsyn, med en distanserad och kirurgiskt skarp analys.
Det är inte bara jag som är imponerad av denna återkomst, läser Martin Theanders recension i tidningen SONIC där han högaktningsfullt skriver - "När hon nu i albumstarten fräser »This is my voice, my weapon of choice« innan de stenhårt renskrapade rytmerna tar över låten »This is«, bugar man inför Grace Jones återkomst, genomförd med fokus och zeitgeist värdiga vilken orädd nykomling som helst. "
Rockpoetiskt och centrallyriskt på en gång - "My voice, my weapon of choice!" En hyllning till den fria rösten, skrivet och pratsjunget med samma cross-over kvalitet som på 1980-talet. När jag skriver detta hittar jag den tråd som jag letat efter, en rockmusikens nervbana som länkar samman stilar och decennier och karaktärer.

ps. Tack till YouTube-skaparna och alla ni som håller liv i rockhistorien därute på nätet. ds

onsdag 19 augusti 2009

Krigsfotografer i IRAK

Vad driver krigsfotograferna att utsätta sig för risker? Vilka bilder översvämmar oss via medierna?
Alldeles för ofta är det blod, skräck och terror utan sammanhang. Nyhetsflashar av bomboffer och uppbrända kroppar.
Men det finns fotografer som arbetar för att skildra sammanhanget och människorna bakom mediebilderna. I K-special dokumentären Krigsfotografer som man kan se i SvT Play just nu berättar fotografer om sina bilder och erfarenheter av Irak kriget. Det är helt andra tankar och bilder än pixliga trofebilder av bundna fångar i Abu Ghraib fängelset som amerikanska soldater lade upp på nätet.
I Krigsfotografer berättar bland annat Ashley Gilbertson om sina erfarenheter som inbäddad journalist och hur hans bilder i boken Whisky Tango Foxtrot använts av amerikanska medier. Sevärt för alla som är intresserad av fotografiets makt i dagens medievärld.

A U.S. Marine slides down a marble bannister in Saddam's palace in Tikrit, Iraq on April 14, 2003. Tikrit was the last major city in Iraq to fall, and many people felt it symbolized the end of the fighting in Iraq. © 2009 Ashley Gilbertson - All Rights Reserved

måndag 17 augusti 2009

I BOB HUNDS koppel

Stortorget 2009 Malmöfestivalen. Bob Hund. Ett fullpackat torg med tusentals mixade malmöiter och ditresta utomsocknes ( som det heter på skånska).
På scen en lätt dragklädd maskerad sångare som levererar rad efter rad av smarta lätt surrealistiska skånksvenska strofer och två fullständigt spaceade gitarrister med svaj-armen på helspänn. Kan det vara ngt för alla ? Torget jublade iallafall. Kanske av masskänsla, kanske av festivalyra.

Jag skall inte recensera Bob Hund, det har jag inte lyssnat tillräckligt för att göra, men det känns befriande skönt att detta anarkistiska band idag år 2009 lyckas samla en så stor publik som verkligen lyssnar.
Jag sätter igång Spotifylänken och lyssnar vidare. Gör samma sak !

torsdag 13 augusti 2009

Tillbaka till STADEN

Lite stadskulturella tankar från skribenten Dan Hallemar i Sydsvenskan nu när hösten startar.

Mer akademiska tankar och reflektioner från Horace Engdahl, mycket värda att ta till sig.

tisdag 11 augusti 2009

Mediaarbete sökes

Idag har jag publicerat en platsannons på min hemsida. Tipsa mig gärna !

KOMPETENS:
BILD / TEXT berättare med stor kulturell allmänkunskap
SPETS inom rörliga bilder i den digitala sfären

SÖKER:
ARBETE som redaktör, manusutvecklare, föreläsare
PROJEKT som behöver styras och utvecklas
SAMARBETE med produktionsbolag, konsultföretag

MERITER:
ERFAREN projektledare, redaktör och skribent

INFO:
www.soneson.net
http://thoresoneson.blogspot.com/

måndag 10 augusti 2009

Kultur är välfärd!

De flesta av oss tvekar inte att hålla med om vikten av kultur, att våra kommuner och staten skall se kultur som en del av det goda samhälle vi vill leva i. Men nu försöker den nyliberala tankesmedjan Timbro strypa definition av välfärd så att det enbart är skola och omsorg som skall räknas dit.
I ett inlägg på Dagens Arena går chefredaktören Nisha Besara till angrepp mot dessa konservativa tänkare som får stort utrymme i både DNs spalter och i SvTs morgonsoffa. Besara skriver : ”Antingen förstår Timbrohögern eller så vill de helt enkelt inte se detta: det offentliga har ett stort ansvar för kultur och fritid. Det hänger ihop med hälsa, medellivslängd, välstånd och välmående.”

Många av oss ser det som en grundläggande, demokratisk rättighet att ha fria bibliotek, kulturskola och annan aktiv fritid som inte bara är tillgänglig för dom som kan betala. I de flesta kommuner får man redan idag betala för tex musiktimmar i kulturskolan, men hade bidragen dragits in skulle det direkt drabba de som redan idag tvingas leva på minimal budget, arbetslösa, låginkomsttagare och ensamstående föräldrar.
Att attackera kulturstödet är en cynism som bara kan komma från en politisk elit utan kontakt med den verklighet de flesta av oss lever i.

söndag 9 augusti 2009

Ett UFO har landat i Kivik Art Center

Mitt bland de böljande kullarna och naturen vid Kivik Art Center har ett ufo-liknande objekt landat. Det är det enda kvarvarande exemplaret av finske arkitekten Matti Suuronen ”folkstuga” Venturo, ett glasfiberhus som byggdes för att bli den moderna tidens sommarhus. Med sina öppna glasytor och flexibla väggar, inne och ute på samma gång, känns huset befriande fritt från alla pittoreska österlenska stockrosor och idyll. Ett perfekt cafe som lyser med orange lack i det gröna pastorala.

Att Kivik Art Center är konstnärligt utmanande med betongobjekt i eklundarna nära Stenshuvud glömmer man lätt bort när medierna rapporterar om hur advokater i Ulf Lundells namn hävdar att konstverk kräver bygglov och attackerar Anthony Gormleys betongskulptur från 2008 för att den förstör utsikten från hans gård och öppnar för insyn i hans privata domäner.
Gormley som tillsammans med arkitekten David Chipperfield skapat verket har tänkt i helt andra banor än att skapa ett utkikstorn för eventuella paparazzis. Deras skulptur är en upplevelse som tar utgångspunkt i människan och hennes förhållande till naturen och till kroppen. Det 600 ton tunga och 14 meter höga bygget är en både intim och storslagen skapelse, man klättrar i mörker uppför en trappa från en Grotta, hamnar på en öppen panorama Scen innan man tar sig högst upp i Tornet och som i ett trollslag befinner man sig över trädkronorna och blicken svävar över hav, kullar och himmel.

KIVIK ART 08: DAVID CHIPPERFIELD & ANTONY GORMLEY, Kivik Art Centre, Kivik, Sweden
Foto Gerry Johansson

Det är en kittlande och eftertänksam konstupplevelse, både fysisk och intellektuell, den reflekterar över människans plats i naturen och vilka former av närvaro vi kan befinna oss i. Anthony Gormley som för oss främst är känd för sina bronsskulpturer av människokroppen i skala 1:1 ( en står i Wanås skulpturpark, en annan på ett torg i Höganäs ) visar med detta betongobjekt att konst kan förflytta tanken, skapa nya rymder och perspektiv.
Det skulle vara tragiskt för konstlivet om en kulturkändis advokat i sin nit lyckas vrida till lagen så att verket tvingas demonteras!

Årets utställare Julian Opie som blästrat konturer av dansande kroppar på svart granit och ställt dem på en sluttning känns däremot väldigt malplacerade. De har inget förhållande till sin plats, fyller ingen annan funktion än som dekorativt inslag i en promenad. Harmlös konst.

fredag 7 augusti 2009

Moderna i Malmö

Var på pressmöte där Moderna Museet i Malmö – MMM – presenterade sitt första utställningsprogram och de ombyggda 2000 kvm stora lokalerna. Bygget innebär är en total make-over, i princip kommer enbart det yttre skalet från gamla Rooseum finnas kvar, det blir en helt ny tillbyggnad med en stor kub som dominerar framsidan. Som alla moderna konsthallar kommer MMM att ha ett nytt cafe i anslutning till entren och nytillträdde chefen Magnus Jensner lovade att arbeta för att skapa en öppen plats utanför MMM. Kan behövas för idag är utsikten en trång trottoar och några p-platser, knappast inbjudande. Se skissen på hemsidan.

Konsten i huset då, kommer MMM att leva upp till Rooseums glansdagar från nittiotalet under Lars Nittve eller satsa på samtida nätverkande i Charles Eches anda? Svaret vet vi delvis, det kommer att präglas av samarbetet med Moderna i Stockholm, men också ha en egen aktiv utställningspolicy. När man slår upp portarna annandag jul den 26e dec blir det med två stora måleriutställningar, svenska Astrid Svangren och belgaren Luc Tuymans, och ett urval ur Moderna Museets 60-talsamling med Robert Rauschenbergs Monogram, 1955-59 ( geten med bildäcket ) som frontfigur.


Astrid Svangren kommer att visa helt nya verk i den nybyggda kuben, Luc Tuymans utställning med titeln Against the day är en svit fotobaserade målningar.

Magnus Jensner har också ett "wild card" i skjortärmen, MMM kommer att ha ytterligare ett utställningsrum, ett mindre galleri ut mot Stora Nygatan. Vad och hur det kommer att användas beror på andra utställningar i huset, berättade Jensner, men varför inte satsa på snabbhet, uppdaterade och kortare utställningar? En variant av 1:a på Moderna som är en mer öppen och experimenterande form där man visat bla performance och video. Som alla moderna konstrum behöver MMM bli flexibla för att inte fastna i institutionens redovisande roll.

torsdag 6 augusti 2009

Sommartider och sommar radio

Jag har inte haft fokus på bloggandet under sommaren, andra aktiviteter har fyllt min tid. Resor i sommarsverige, renovera hus, cykla på min fantastiska racer. Allt detta har kännts viktigare än att sitta vid tangenterna.
Att lyssna på sommar på P1 har varit en återkommande vana, ofta i poddversionen utan hela musikstycken. Tyvärr! Sommarvärdarna har diskuterats på många håll, som vanligt i pappersmedierna. Personligen har jag haft stort utbyte av att höra BÅDE Laleh och Anders Wall. Jagberättande på totalt olika nivåer. Det är en konst att kunna berätta om sig själv och sina livserfarenheter, en del gör smärtsamma magplask andra flyger fritt kring i sina associationer och minnen. Om ni missade några av berättarna finns poddradion som för mig utvecklats till ett beroende.
Lyssna tex på journalisten och författaren Lasse Berg - högerklicka på hans namn och ladda ned mp3 filen - som så lågmält och nyfiket talar om sammanhanget mellan vårt biologiska och sociala jag. Och om våra afrikanska gener! Strålande radio! Ser fram emot hans TV-dokumentär som är under arbete.
Radio är ett medium för sommaren, min hårddiskinspelare är fylld av filmer o tv-program som skall konsumeras när mörkret lägger sig. Och det kommer det att göra som alltid...

onsdag 6 maj 2009

Kris för tidningarna eller ...

I väntan på mera tid att kommentera dagstidningarnas framtid. Läs Mikael Timms funderinghar på sr webben - Hur ska tidningarna överleva?

måndag 13 april 2009

Berlin, april 2009.


Memorial to the Murdered Jews of Europe

Staden är fylld av intryck. Museerna och gallerierna svämmar över av uttryck. Det gäller att välja sina nedslag, annars fastnar man i köerna. Här några avtryck från fem dagar på vandring i Berlin påskveckan 2009.

Ljudinstallationen "The Murder of Crows", av Janet Cardiff och George Bures Miller på http://www.hamburgerbahnhof.de. Den gamla järnvägshallen vibrerar av ljud, musik och berättelser. Ett visuellt rum med en symfoni av associativa ljud och musikupplevelser baserat på kråkornas kollektiva begravningsritualer.

Fotografiska museet C O Berlin visar Annie Leibovitz. A Photographer’s Life. 1990 – 2005. Det gamla posthuset är fyllt av hennes dynamiskt arrangerade, kolorerade celebriteter och hennes privata svartvita familjealbum. Sviten med porträtt av Susan Sontag fram till hennes dödsbädd är djupt rörande och intimt.

The Return of the Gods – Berlin’s Hidden Olympus på Pergamonmuseet tar en timme att uppleva med lånad audioguide. Antiken kan inte bli mer levande än så här och Pergamonfrisen är ett klassiskt storslaget äventyr!

Helmut Newton: Fired på Museum für Fotografie är en expose över modebilder från 60-70-talet som denne legendariske fotograf exponerade. Sal efter sal av elegans och – humor! På undervåningen i detta gamla transformerade casino! visas Newton private! En samling objekt med hans kameror, kostymer och privata anteckningar. Peeping Tom varning!

Ett råd inför en Berlintur är att undersöka vad som händer på Berlins museer i förväg och planera på webben - http://www.smb.museum/smb/home/index.php?lang=en

Att besöka Berlin utan att ta del av den nutidshistoria staden är fylld av är inte möjligt. Den finns överallt, det är bara att öppna ögonen på Berlin Alexanderplatz, på Unter den Linden, i Tiergarten. Bussar och båtar arrangerar guidade turer till minnesplatser. En par timmar bland de 2,711 betongpelarna i det labyrintiska minnesmonumentet http://www.holocaust-mahnmal.de/en/thememorial och i det underjordiska museet är upplysande och berör på ett fundamentalt sätt.
Vid Checkpoint Charlie dominerar turistmyllret och en flera hundra meter lång utställning - Berlin Wall History Mile at the Friedrichstrasse border crossing - med fakta, bilder och historia kring muren och alla offer den krävde. Souvenirshopen med plastkulor och en bit uthuggen betong för en euro kan man leva utan, men missa inte den bevarade sektionen av muren några kvarter mot Potsdamer Platz. Där står en grå sektion iskallt rakt och militäriskt.
Längs en av Berlins genomfartsgator längs floden finns en 1,3 km lång sektion av muren som kallas East Side Gallery, en gång ett konstnärligt, kollektivt projekt. Idag är det en söndertaggad, graffitinedklottrad del av stadens minne. Men den skall restaureras under 2009, tills dess se utställningen på webben på http://www.eastsidegallery.com/index.htm - inte In Real Life.

Efter allt detta, ta en avslappnande tur med guidebåt på Spree och passera officiella Berlin med nyrenoverade Riksdagshuset och alla regeringsbyggnaderna på parad längs vattnet. Släck törsten med en iskall kristall bier! Stig av vid Friedrichstrasse och gå till den livliga Berlin puben Die Staendige Vertretung, runt hörnet från Brechts teater Berliner Ensemble. Botanisera vidare på deras ölmeny!

fredag 3 april 2009

TidsKris

Jag vet, det har varit total brist på inlägg och mediefunderingar på denna sida länge nu...men tidkrisen satte in och skrivlusten försvann med den.
Här en lista på sidor, medier jag läser (men inte hinner skriva om eller kommentera) :

http://www.journalisten.se/
http://etc.se/
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/
http://www.dn.se/kultur-noje
http://www.guardian.co.uk/culture
http://feeds.wired.com/wired/index

söndag 8 februari 2009

Dagspressen som fildelare

Sydsvenskan gör idag en stor special om fildelning, med "idolporträtt" av Pirate Bay skapare och en inte alltför kritisk granskning av bakgrunden till denna ”folkrörelse” signerad Anders Mildner.

Så här skriver han : "Den fria tillgången till information utmanar nu med stark kraft alla maktstrukturer. Vi brukar ju prata om den svenska folkskolans effekter på samhället. Vad kan man tänka sig händer i ett läge där all världens böcker, alla världens filmer, all världens musik, ja, all världens samlade digitala kunskap blir tillgänglig för alla människor på hela jorden?"

Det finns bara ett "litet" problem i resonemanget - all denna kunskap har skapats genom att någon lagt ned sitt arbete, sitt kunnande och sin tid på att skapa det. Tid är för de flesta av oss = pengar. Och sålänge vi inte lever i den utopiska värld där alla har medborgarlön, måste även kulturskapare ha mat på bordet och tak över huvudet. Detta "lilla" problem nämner inte sydsvenskans skribenter. Mer än i en hänvisning till affärsmodeller som Spotify och Wired-gurun Chris Anderson som agerar ambassadör för Googles gratismodell på nätet.

Upphovsrätt är inte ett antikt begrepp, det är i allra högsta grad med i den journalistiska vardagen. Den handlar om rätten till sitt arbete som skribent eller som fotograf. Som konstnärlig skapare. Personligen hoppas jag att Sydsvenskan skrivit bra avtal med sina skribenter så de får ersättning för den elektroniska publiceringen av sina alster i den Pirate Bay pdf-fil som tidningen lagt ut för att sprida kunskap om hur man fildelar...för det har ni väl ???

söndag 18 januari 2009

Kultur och diplomati slår tillbaka mot israeliska aggressionen!

Den nu tre veckor långa invasionen av Gazaremsan rör oss alla. Alltmer får vi se bilder och höra vittnesmål som skildrar effekterna av den israeliska armens aggression och de svar den militanta delen av Hamas levererar. En konflikt som denna måste lösas innan fler civila lider och dör!

Världen reagerar på olika sätt, i Sverige har två av de radikala kulturpolitiskt medvetna veteranerna skrivit inlägg under veckan som gått. Förre FN diplomaten Pierre Schori ger i en krönika i ETC - med titeln om Israels brott - en bakgrund och ett avstamp för en svidande kritik mot regering Reinfelt - "Men det gäller också att värna den egna integriteten och kräva respekt för internationellt samarbete och folkrätt. Konsument- och turistbojkott är en privat sak men statligt vapensamarbete med Israel är det inte. Det är stötande att veta att Israel testar vapen i Sverige som massakrerar oskyldiga civila i Gaza."
Det är bara ett av de exempel Schori radar upp på brott mot folkrätten från den israeliska sidan. Läs och orientera er!

I mitt husorgan Sydsvenskan skriver Michael Wiehe ett inlägg som uppmanar till bojkott av den planerande David cup matchen i Malmö mellan Sverige och Israel. i "Stoppa matchen" argumenterar han i ett starkt känslomässigt tonläge med orden - "I mina ögon ser Israels agerande ut som en långsam och mycket systematisk etnisk rensning: om man på olika sätt gör situationen för palestinska män, kvinnor, barn, gamla och sjuka outhärdlig så går de till sist under, tar död på varandra eller ger sig av någon annanstans. "
Han skriver om texten i Hoola Bandoolas kampsång "Stoppa matchen" från 1975 - som skrevs när Sverige skulle spela tennis mot Chile som då var dikatatur - och riktar den mot dagens israeliska regim. Texten inleds:
"Israel ockuperar
med terror och tortyr
Sen snackar dom om fredsprocess
Ja, det är nästan så man spyr
Medan Västbanken och Gaza
hålls i schack med militär
kan israeler spela tennis
Men dom ska jävlar inte spela här
Stoppa matchen ... "

Läs och begrunda!

lördag 10 januari 2009

Nytt medieår och nya medier

Att 2009 startar med ytterligare ett mediekrig. En konflikt som krigskorrespondenter på världens mediebolag skall berätta om. Men ingen av dessa medier kommer in i palestinska Gaza för israeliska trupper har spärrat av zonen. Istället tvingas korrarna stå på en kulle utanför Gazagränsen - en "media hill" - och peka in mot rök från bombnedslag och bränder.

Om detta berättar svt korrespondenten Clas Löfgren i SVTs Kulturnyheterna - Korrespondent eller bloggare - vem berättar bäst?

Ett mediebolag har kunnat sända infifrån den ockuperade zonen - den arabiska kanalen Al Jazeera. Deras engelskspråkiga sändningar finns samlade på YouTube, deras webbsida och tv-kanal som länkas ut över kabelstationer och via webben når enligt deras egna uppgifter 140 miljoner användare runt världen. Al Jazeera är idag en medieröst som andra internationella källor, en oberoende röst som använder nya medier på alla sätt - som twitterkanal, som webb-tv och som nyhetsblogg.

Detta betyder att ögonvittnes skildringar och bilder när världen via nya medier som i sin tur hämtar information från bloggar, mobilrapporter och YouTube-klipp. Allt denna information filtreras inte på samma sätt som i mediebolagen av journalister och redaktörer som värderar och sätter fakta och åsikter i perspektiv. Det är mediefrihet, men samtidigt en form av mediekaos. Hitta rätt, filtrera fakta, tar tid och kräver tillgång till andra källor. för att inte bli ensidig.

Läs rapporter inifrån Gaza på AlJazeeras webbsida och bedöm själv. http://english.aljazeera.net/focus/war_on_gaza/