Finistere blogg

Från sin franska utpost filosoferar och kommenterar Bodil Malmsten allt mellan Nobelpris och det franska postväsendet. Det är ofta dråpligt och intressant att följa hennes syn på det svenska så där lite från sidan.

Det uppsnappade citatet som Horace Engdahl släppte ur sig om hur obildade vi svenskar är satte igång hennes tankevindlingar. Svensk litterär debatt. Hon instämmer i den milda sarkasmen och spär på med lite egna reflektioner kring vem som är (o)bildad i svensk press.

Video som medievapen

Video mix som medievapen. Att skapa propaganda, sprida tankar, underhålla eller upplysa eller allt på en gång i en SUPER-MIX!
Att använda nyhetesinslag och filmklipp för att skapa satiriska inslag med rörliga bilder har blivit en klassisk form av medier. YouTube svämmar över av remixade versioner av rörliga klipp i olika former. Det har alltmer blivit en egen kultur, en egen form av (ofta) subversiv och (ibland) intelligent underhållning med ett budskap.


En svensk pionjär är Johan Söderberg och ATMO som med sina Read my lips videos skapat en egen form av kommentarer med klipp på Berlusconi, Saddam och andra.

Nu när det är dags för amerikanskt presidentval sprids en flod av klipp på YouTube där valpropagandan mixas och skrivs om. Den som vill ha ett annat perspektiv på amerikansk politik kan surfa in på Coldcut vs TV Sheriff "Revolution '08" och se ett radikalt annorlunda budskap. "A drum+bass powered all-out AV assault on an American media machine now in psychotic overdrive for the Presidential election." Videon är en sant medial chockdoktrin!

En tur till Los Angeles med Moderna Museet

Foto / Dennis Hopper Double Standard, 1961

Det händer alldeles för sällan att en konstutställning på ett museum blir mer än en redovisande, elegant presenterande expose över en konstnär eller en epok. Men Moderna Museet har med Los Angeles 1957-1968 bevisat att museal konst också kan vara en helhetsupplevelse.

Västkustljuset och den rena arkitekturen leder mig genom en samling centrala verk av konstnärer som Kennet Anger (med den fantastiska 16 mms filmen Kustom Kar Kommandos), Edward Kienholz (med det omskakande assemblaget The Illegal Operation) för att nämna några. Som Grand Finale visas Dennis Hoppers på-gatan-porträtt av Los Angeles konstnärer.

Inramningen av verken är stramt modernistisk, det är helt kongenialt med konsten. Man kommer nära, skapar fokus på verken. Stannar framför en hypnotisk ljusmålning av Robert Irwin eller de eleganta svartvita foton som visar det sk Case Study House-programmets arkitektur, en slags cool västkust funktionalism som skapades för att bygga enkla, ljusa bostäder för efterkrigstidens guldålder.

Utställningen har fått ganska njuggt bemötande av konstkritikerna; några saknar den visionäre Lars Nittve från hans tidiga uställningar som Implosion, andra tycker att utställningsarkitekten Shideh Shaygans rum är funktionella men inte mer. Kritiken känns inte relevant för min upplevelse; den är alldeles för meta-kritisk och handlar mer om positionering inom konstvärlden än om det man faktiskt kan se och uppleva i utställningen.


Kennet Angers Kustom Kar Kommandos finns på YouTube.

KONST handel eller spekulation

Om man söker fler argument emot marknadskrafternas sätt att kontrollera konst och kultur, se programmet Kobras reportage kring Damien Hirst miljardförsäljning på auktionsfirman Sothebys och mötet med svenske konsthandlaren Jan Erik Löwenadler.
Här behövs inga kommentarer eller slutsatser - innehållet talar för sig själv. När marknadskrafterna styr är spekulationen lag och värde räknas enbart i ekonomiska termer. Löwenadler spenderar några miljoner och köper verk av Hirst - fast han tycker illa om konstnären.

Om detta sätt att hantera konst skall styra VEM som kan ägna sig åt yrket konstskapare är framtiden mörk. Personligen tycker jag att konst är allt annat än ekonomi och spekulation, inredning och dekor - det är ideer, upplevelser, estetik, livsluft helt enkelt.
Att konst skall kosta är självklart, men stärk den svenska modellen med offentliga konsthallar och museer och ge dem mera medel att betala konstnärerna för utställningar! Avdragsrätt gynnar bara spekulation. Och återinför fria entreer! Det borde vara en rättighet att alla skall kunna ta del av denna kulturform!

Om den dyrbara kulturen

Om nu ämnet kultur och pengar och kulturpolitik känns torrt att läsa in sig på, finns andra medier. Det är dags att påminna om P1s poodradio igen, där kan man lyssna på programmet "Men om man inte har nån rik fru? Ett program om den dyrbara kulturen" på Kulturradion K1&K2.
Journalisten och poeten Lars Hermansson har bla träffat Marianne Lindberg de Geer som berättar den dråpliga - och för näringslivs kulturförespråkare - lätt pinsamma historien om när hon blev inbjuden att göra konst i ett av NKs skyltfönster. Hon ville förvandla det till ett rökrum för de anställda... Ladda hem programmet och hör hur det gick.
I programmet finns också en träffande jämföreslse mellan vilkoren för en amerikansk och en svensk konstnär, samt en diskussion med kulturutredningens ordförande Eva Swartz om hur svensk förlagsutgivning är understödd av statliga medel. Lyssna och informera er !

Kultur INTE konsumtion !

Det pågår en stor och viktigt utredning för alla oss kulturarbetare, en ny kulturpolitik skall läggas fast. För mig finns det en självklarhet i att kultur är en grundsten i vårt sociala liv - kultur som skapande, kultur som upplevelse och kultur som bränsle.
Efter att ha läst inlägg och lyssnat på ett antal nyliberala marknadsivrare - senast i SVTs Debatt - som förespråkar att den "fria" kulturen aldrig kan vara stadsunderstödd vill jag lyfta fram EN kulturarbetare som tänkt till kring VAD som händer om marknadskrafterna får styra kulturen.


Stina Oscarson, regissör på Oriontetaern i Stockholm, en av initiativtagarna till Skuggutredningen skriver på uppropets hemsida :

"Robert Weil skrev i ett upprop i DN: Kapitalister förenen eder! Jag säger nu till alla konstnärer och kulturarbetare detsamma: Vi måste gå samman! Konsten är vårt vapen för ett mänskligare samhälle. Konsten är vår motkraft mot de värderingar ett kapitalistiskt samhälle föder.

Låt oss sluta prata genus, mångfald och tillgänglighet. Det är, förlåt mig, små frågor, som tenderar att splittra oss. Och det är precis vad marknadskrafterna vill. För ett kapitalistiskt samhälle kräver att vi ska se varandra som konkurrenter, vår publik som kunder och relationen mellan skola och teater som en vanlig marknad för varor och tjänster. Det gör oss svagare och det gör konstens plats i samhället svagare. Lika osäker som vilket annat företags.

Det undergräver självförtroendet och skapar absolut inte bättre konst. På Irland träffas filmregissörerna en gång i månaden för att se och tala om varandras filmer, bara för att tillsammans göra irländsk film bättre. Skulle vi våga det i Sverige? Vi måste. Det är vårt ansvar att värna kvalitet, men inse det omöjliga när de enda mätverktyg vi har är anpassade efter ett kapitalistiskt system. Marknaden premierar uteslutande mätbara faktorer vilka hittills inom kulturpolitiken inneburit kvantitet i form av besöksantal. Det finns ingen direkt motsägelse mellan dessa begrepp, men kravet på vinstmaximering tvingar marknaden att uteslutande rikta sig mot våra drifter och förmågan till en snabb men flyende tillfredsställelse. Själen är ingen god konsument och det är därför vi behöver en stark kulturpolitik!

Ett kommersiellt samhälle gör profit på människors otillfredsställelse med livet. Det bygger på idén att det finns ett perfekt liv och att vägen dit går genom konsumtion. Ett samhälle där man inte får må dåligt skapar en omättlig marknad för alla slags quick-fix-lösningar."

Läs det igen och gå till utredningens hemsida och läs mer! Slutsatsen Stina Oscarsson kommer fram till är : "Det har börjat talas kulturpolitik igen och det är också bra, men nog så viktigt att vi inte fastnar i en dragkamp mellan en sponsringsfientlig vänster och en höger som vill att allt ska vinstmaximeras. Vi måste arbeta tillsammans och låta huvudfrågan vara att göra konsten till den grundpelare den bör vara i ett demokratiskt samhälle. Allt annat är puts på ytan. När väl konsten fått den platsen kan vi (om det fortfarande behövs!) börja räkna antalet kvinnor på scenen."

Medierna förväntar sig kravaller - det styr bevakningen

Så här i efterhand verkar det pågå en självrannsakan på Sydsvenskans kultursidor kring hur medierna rapporterade från det stora ESF forumet i Malmö. Tidningens nyhetssidor deltog lika mycket som andra medier i att lyfta fram kravaller, polisinsatser och stenkastning.

På kultursidan skriver sociologen Magnus Wennerhag "Att medierapporterna från de sociala forumen i väldigt liten utsträckning brukar handla om vad som faktiskt händer på dem och i stället handlar om mediernas egna förväntningar på skadegörelse och bråk med polis är inget nytt."

Det är en elegant inlindad formulering som mynnar ut i en lika elegant slutsats där han, om inte försvarar, så åtminstone försöker förklara de utomparlamentariska metoderna med - "Utan sådana konfrontationer och ständiga ifrågasättanden av vad det egentligen innebär att styra sig själv och samhället skulle demokratin bli av med sin livsluft."

Tyvärr tror jag inte många i Malmös mer konservativa fästen som Limhamn eller Slottstaden tar till sig detta resonemang, för dem bekräftar tidningens nyhetsrapportering under forumet en världsbild där den globala rättviserörelsen och de sociala forumen placerats i skamvrån. Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och forma gemenskaper och intressegrupper får aldrig strypas av att några stenar kastats och att polisinsatserna enligt kritikerna misslyckats.

Denna fria demokratiska rätt borde sydsvenskan kanske understrukit tydligare på alla sina sidor under ESF forumet. Eller skall nyhetsjägarna på förstasidan alltid tillåtas vara opportunister och stryka fördomarna medhårs ???

Andra perspektiv på finanskrisen !

Krigsrubrikerna i SVT och dagspressen talar om KRIS. Finansmarknaden kollapsar! Depressionen hotar!
Det är goda tider för alla domedagsprofeter, alla varnar för vad som händer om inte Bush lyckas stoppa konkurslavinen i USA. Att vi är så beroende av spekulanterna på Wall Street och världens börsmäklare är skrämmande, det borde få oss att reagera starkare, kraftigare. Många är - som jag - relativt oinsatta i ekonomi och famlar efter svar på orsakerna till krisen och vad som kan göras.

I några av våra svenska alternativa medier lägger goda hjärnor tid på att studera och skriva om detta - Johan Ehrenberg i ETC är en av dem. Hans senaste krönika "Vems fel är kraschen?" sätter fingret på den ömma punkten - spekulationskapitalismen.

Nättidningen Dagens Arena pekar också på orsakerna bakom finansbubblan, nyliberala ekonomer som fått alldeles för mycket luft under vingarna de senaste åren. i krönikan "Bubblan byggde på obalans" skriver Katrine Kielos att "I grund och botten handlar det nämligen om balansen mellan arbete och kapital. Kapitalet röstar i en globaliserad värld med fötterna: passar politiken inte, då är det bara att dra. Och fort går det."
Perspektiv på finanskrisen finns alltså, läs och bli om inte lugnare så iallafall upprörd på ett mera konstruktivt sätt!

Alternativ media får alternativa fredspriset

Läser i DN att "Pristagare från Indien, USA, Somalia och Tyskland delar årets Rightlivelihoodpris på två miljoner kronor. I år hedras bland annat oberoende journalistik, fredsarbete och insatser för social rättvisa."

Letade upp Democracy Now! på webben och ägnade 10 minuter åt att läsa och lyssna på Amy Goodman och hennes alternativa nyhetsmedia.
Jag fick en helt ny insikt kring finanskrisen i USA. Den som verkligen får en fallskärm med "the bail out bill" på 700 miljarder är naturligtvis kapitalägarna på Wall street. Chefen för amerikanska centralbanken, en av arkitekterna bakom räddningsplanen, lär enligt Deocracy Now ha en stor aktiepost i en av de mest utsatta finansinstituten. En detalj av många som jag inte sett eller hört i svensk media.

Democracy Now har ett streamat magasin och alla podd, rss tjänster man kan tänka sig och det finns utskrifter av alla intervjuer! I dagens medieexplosion av KRIS rubriker gör detta alternativa nyhetsmedia ett superviktigt arbete !