Har Bloggsverige rest sin ragg tydligare än det senaste dygnet ? Pirater och marknadsliberaler och kulturhatare har skjutit skarpt och laddat sina bloggsikten mot en samling kulturarbetare som publicerat uppropet "Politikerna måste våga stå upp mot piraterna" i DN.
Efter att ha läst några bloggsidor fyllda av invektiv och utfall mot de dryga fyrtio undertecknarna av uppropet är jag allvarligt oroad över tillståndet i fildelarleden. De hatar uppenbarligen alla som är emot fildelning. Kategoriskt och svartsynt! Rabiat och fullständigt utan respekt för de kulturarbetare som vågar ha en avvikande åsikt.
Det hela smakar så illa att jag knappt orkar skriva inlägg på min blogg, knappt orkar ha en balanserad syn på VAD detta egentligen handlar om.
All denna energi och all denna tid som man ägnar åt att skriva dessa inlägg är ioförsig imponerande. Det finns uppenbarligen en oerhörd kraft och vilja ute i fildelarsverige, det är inget tvivel om det.
Men om man tar sig lite tid och analyserar ETT av de grundargumenten man för fram i artikeln - "Det krävs många års erfarenhet och lärdom för att förfina och utveckla sin talang. Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad." - så finns här en grundsyn som jag tycker borde genomsyra alla i ett demokratiskt och öppet samhälle. Rätten att kunna ägna sig åt konstnärlig verksamhet.
Utan denna rätt kommer världen att vara mycket fattigare. Att kunna leva på konsten man skapar är ingen garanti för att det man skapar är kvalitet i sig, men lyckas man skaffa sig en publik, läsare, tittare och lyssnare som vill ta del av det man skapar, då skall man också ha möjlighat att få betalt för sitt arbete. Det är en självklarhet. Arbete skall löna sig. Ingen av de mer rabiata nyliberalerna som Rick Falkvinge i Piratpartiet kan på allvar mena något annat, det skulle vara emot deras egen ideologi att marknaden kan skapa sysselsättning och välstånd för alla om den bara får operera i fred.
Att sedan modellerna för betalning till konstnärligt skapande måste uppdateras i takt med nya teknologier och marknader, är självklart. Fildelning kan ha positiva sidor - man kan marknadsföra sitt nya material som Timbuktu som släpper en singel på Pirate Bay. Man kan slå sig samman och dela svåråtkomliga filmer och kultur som marknaden inte längre vill distribuera eller ha i lager.
Det finns många möjliga modeller för hur man på ett kreativ sätt kan få nätekonomi att fungera. Ett sätt att göra det är genom att avgiftsbelägga alla nätägare och få dem att erlägga EN procent av intäkterna till en upphovsrättsfond ala STIM.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Åh, äntligen ett vettigt blogginlägg om fildelningsdebatten! Jättebra skrivet! :) Jag bloggade också om det hela men var tvungen att stänga av kommentarerna på inlägget för jag orkade inte med alla elakheter jag fick från piratanhängare.
Det är tråkigt att många fortfarande anser att de har rätt att bestämma över det andra har skapat. Jag ger ju själv ut flera av mina låtar gratis för att jag vet att det är ett bra sätt att nå ut till flera personer på och göra sig ett namn. Men samtidigt drömmer jag ju om att kunna leva på musiken i framtiden, som de flesta andra artister, för att få in pengar och kunna göra ännu mer musik. Men det är svårt när folk hellre vill ladda ner gratis.
BRA! Stå upp för din rätt att ta betalt ! Det kommer att löna sig i längden,
Bimboboy, du bör fundera på hur du ska få in pengar UTAN att sälja exemplar. Exemplarförsäljning fanns som en bra intäktskälla för som gjorde musik under en kort historisk period. Den perioden är över nu. Det kommer ju nya tjänster som Spotify där folk betalar flat fee och sedan hamnar en liten skärv till sist hos upphovsmännen när alla bolag emellan har tagit sitt. Eller så får man fundera på hur folk försörjde sig innan exemplarförsäljning kom och gick.
Man kan ha olika åsikter kring fildelning, och om det skadar artister eller
inte (det finns undersökningar från bl a KTH och Harvard som visar att
fildelning gynnar artister, och att fildelare går mer på bio och köper mer
musik än andra). Men den diskussionen hör inte hemma ihop med IPRED.
Vad IPRED handlar om är om vi ska ge en viss typ av industi (och
privatpersoner som är upphovsmän) polisbefogenheter och rätt att kränka
vanliga medborgares integritet och rättssäkerhet. Det finns ingenting i
EU-direktivet som säger att man måste tvinga internetleverantörer att lämna
ut IP-adresser för sina kunder till privata intresseorganisationer eller
privatpersoner som gör förfrågningar.
Det blir fritt fram att få reda på vem
som finns bakom ett IP-nummer på internet, bara man är upphovsman, som t ex
jag är (t ex om man tagit en bild med sin digitalkamera, eller skrivit en
liten dikt). Det här kommer helt att avskaffa integriteten, och
rättssäkerheten, på nätet.
IPRED hör inte hemma i ett rättssamhälle, helt enkelt.
Jag blir mest förvånad över att ett inlägg om IPRED-lagen plötsligt handlar om hurvida fildelning är okej eller inte. Det är ju där diskussionen tagit fel vändning. IPRED handlar ju snarare om att man vill ge privata aktörer befogenheter som inte ens polisen har. Och att man på detta sätt kränker den personliga integriteten och att det sker mycket tvivelaktigt om man ställer det i förhållande till brottet som begåtts.
Det är ju en fråga om rättssäkerhet eller inte...
Att sedan kulturarbetare blivit så pass desperata att de är villiga att riskera personlig integritet samt rättssäkerheten för att få sina pengar är väl, tror jag, det som resulterat i en mycket upprörd storm! Det är två skilda saker att vara för eller emot fildelning eller för eller emot IPRED. Och i detta fal måste jag påstå att det är kulturarbetare som blivit rabiata först och inte skyr några medel i sin kamp om copyright.
Tänk om deras krafter samlats för samma lag när det handlat om nätpedofiler eller något liknande brott till storleken istället.
Varför skall kulturen få möjligheter som inte ens polisen har för att lösa betydligt grövre brott?
Thoson, du verkar vilja debattera fildelning och inte aktuellt lagförslag.
OK. Men du, om du vill stoppa fildelningen (i strid med en hel del forskning som säger att fildelning är bra för kulturkonsumtionen), kan du då argumentera för vad som är bra med IPRED ens ur det perspektivet?
1) Hur kommer IPRED stoppa fildelningen? Se på Finland, t ex. Där fortsätter fildelningen att öka trots fildelningslagar. Tänk på att fildelning idag sker över MSN, mobiltelefoner (bluetooth t ex) och bärbara minnen...
2) Hur försvarar du IPRED-förslaget utifrån rättsäkerhetsperpektivet? Menar du att det är rättsäkert med civilmål där beviset är indicier i form av IP-nummer på skärmdumpar och loggfiler? Vad säger du om principen med kravbrev där konsekvensen av att inte betala är att man stäms i domstol (det som många upplever som utpressning, se Damnark, UK och USA). Att privata intressen får begära ut personuppgifter kopplade till IP-nummer när polisen inte får göra samma sak om det inte gäller grova brott?
Du vill diskutera fildelning när motståndet till IPRED tar sin grund i rättsprinciper.
Men jag förstår inte hur IPRED ska hjälpa fildelningsmotståndarna stoppa fildelningen heller. Det är en skendebatt.
Skicka en kommentar