MEDIEOMAN

Ny blogg - media tankar

2011-01-23T09:44:00.002+01:00

Publicerar mig numera på http://medieman.wordpress.com/. Ses där !

Tivoliartad sydsvenskan.se

2010-04-15T16:30:00.002+02:00

Jag har länge läst svensk och engelskspråkig dagspress på webben, gratis kunna ta del av det bästa som detta skrivna ordets media levererar varje dag. Många av de mest läsvärda sidorna är redigerade på ett smart, intelligent sätt så att man hittar material man inte visste fanns.

En av mina favoritsajter är engelska the Guardian som lyckas kombinera nyhetsflödet med de tunga kvalitetsanalyserna på ett föredömligt läsvärt sätt. The Guardian är en tidning som inte ber om ursäkt över att vara tidning eller försöker flirta med den flyktiga nätbesökaren genom att klä sig i grälla, sociala flirtiga snuttar.
Det senare har min lokala morgontidning lyckats med i sin omgörning på webben. På sydsvenskan.se vill man gärna se sina nya kläder som lätta och begripliga att använda. Men i mitt tycke glömmer man bort – eller försöker dölja – att man är en morgontidning. Inte en annonsspäckad nyhetsportal eller en braskande kvällstidning.

Det finns säkert en hel del goda, smarta och affärsmässiga motiv för de nya webbkläderna, men i mina ögon tar sydsvenskan.se ett steg i helt fel riktning – istället för att stärka sin publicistiska oberoende ställning och ge sammanhang i den alltmer splittrade världen, utvecklar man sig mot ett tivoliartat nyhetsfladder.

Den manipulerade verkligheten – foto och video som massmedia

2010-03-24T15:09:00.007+01:00

Alltsedan den fotografiska tekniken uppfanns har bilder manipulerats, alltsedan den elektroniska videon lanserades har den varit ett massmedium. När konstnärerna har tagit till sig dessa medieformer som verktyg är verkligheten inte längre sig lik.

I Wien sätter två stora utställningar under våren fokus på hur bildmedierna har använts och förvrängts för olika syften - Kunst and Controversies – The Law, Ethics and Photography” på Kunst Haus Wien om den fotografiska bilden och CHANGING CHANNELS Art and Television 1963-1987” på MUMOK Museum Moderner Kunst om videokonsten.

På väg in i fotoutställningen varnas jag för det stötande innehåll som väntar på Kunst Haus väggar. Väl inne möter jag allvarliga ansikten som studerar foton där krigsoffer, kolorerade reklambilder och dokument från nazisternas gasugnar varvas med informativa texter. Utställningen visar att bilder alltid manipulerats och spridits – för konstnärliga, politiska och/eller ekonomiska intressen. Betraktarna har fascinerats av det udda, det makabra, det spektakulära och frågor om sanning och osanning har väckt kontrovers och starka åsikter.

I vår svenska sekulära kultur väcker nog inte Oliviero Toscanis eleganta förbjudna kyss mellan en munk och en nunna “Kissing-nun” några upprörda känslor, men i den katolska värld där han skapade sina prisbelönta fotokampanjer under temat United colors åt klädmärket Benetton blir bilden en uppenbar provokation mot den moral som begränsar den individuella friheten. Mycket riktigt protesterade kyrkan i Italien och Benetton valde att stryka den ur sin reklam.

Oliviero Toscani, Kissing nun, 1992 © VBK, Wien 2009

Nyhetsmedier hamnar i katastrofer och krig ofta i ett etiskt dilemma, skall verkligheten alltid visas upp? Kan man publicera Todd Maisel´s foto av en avsliten människohand i dammet efter 9/11 utan att spekulera i det makabra? Här är sanningsaspekten långt ifrån lika övertygande som i den serie dokument engelska armens anonyma fotografer tog när koncentrationslägret Bergen-Belsen befriades från nazisterna 1945. Dessa svartvita ohyggliga bilder av svältoffer travade meterhögt valde man att inte publicera förrän några år senare. Som politisk propaganda var dessa utagerade eftersom kampen mot nazisterna var vunnen, men i efterhand är de vittnesmål om en historia vi inte skall gömma undan.

Men hur skall man se på de fotografier som visar den döde Adolf Hitler bland ruinerna i Berlin och porträttet av Bismarck på hans dödsbädd från 1898? Den första är troligen en iscensatt förfalskning – ryska armen har aldrig verifierat att de journalfilmer man släppt verkligen visar den döde Hitler – den andra är en bild tagen av en fotograf som mutat sig in i Bismarcks sovrum. Bildbevis som dessa borde ses som historiska dokument, men när de sprids utan säkra källor eller av andra motiv än att visa verkligheten blir de rent spekulativa.

Vårt behov av att förstå vår värld kräver sanna bilder, men i jakten på sanning offras det autentiska ofta på spekulationens altare. Eller manipulationens. I dagens digitala photoshoppande retuschverkstad är inget omöjligt, men det var det inte heller före datorn. På ”Kunst and Controversies” kan man se ett elegant och lustigt exempel, franske existensialisten Jean-Paul Sartre porträtteras med en Gauloise mellan fingrarna av fotografen Boris Lipnitzki, men på ett bokomslag har cigaretten försvunnit i ett luddigt dis.

Kanske är det oundvikligt att en stor del av det kontroversiella på utställningen är relaterat till erotik och nakenhet. Författaren Lewis Carrolls foto – Alice as a Beggar Child 1859 – visar en ung flicka med nedhasat linne och bara axlar. Modellen framför kameran sägs ha inspirerade honom till karaktären i Alice i Underlandet, men fotot stämplades som barnpornografiskt av dåtidens moraliska väktare.

En annan fråga om ekonomisk vinning väcker ett foto tagit under inspelningen av filmen ”Pretty Baby” - kan man sälja en aktstudie av nioåriga Brooke Shields naken i ett badkar vidare till andra medier för all framtid ? Även om ett giltigt kontrakt finns ?

De frågorna har en vidare dimension idag, bilder som lockar sprids sekundsnabb över det globala nätverket oavsett vem som äger copyrighten. Denna vår digitala verklighet med nätets tillgänglighet och distribution sätter dessa frågor än mer i fokus, kan någon garantera upphovsrätten på en bild eller ett videoklipp idag? Det räcker med en grundkurs i digital bild- och videoredigering för att kunna manipulera och sprida falska bilder av verkligheten på YouTube eller Flickr, i statlig kinesisk tv eller i kommersiell reklam.
När den fotografiska tekniken blev allmängods på 1800-talets andra hälft, lanserades den som ett sanningsvittne, som en möjlighet att berätta om verkligheten och den stora världens myller av människor, miljöer och kulturer. I vår digitala tidsålder är det nästan motsatsen – du är medveten om att verkligheten alltid är förmedlad, att den fotografiska bilden ofta är så manipulerad och konstruerad att den mer liknar propagandans partsinlagor eller fritt omformade skapelser.

Videokonsten som etablerades när den elektroniska tekniken blev tillgänglig och televisionen ett massmedium har en liknande historia. Tekniken öppnade nya kanaler för konstnärer och aktivister för att utveckla alternativa former av kommunikation. Det skedde i en tid när nya sociala och politiska rörelser växte sig starka över västvärlden – maj-68 protesterna, woodstock-generation och intresset för experimentiell sinnesutvidgande kultur stod i fokus.

Verkligheten och bilderna av den kunde förvrängas, formas och distribueras i nya former. Utställningen ”Changing Channels” har sammanställt en hel del pionjärarbeten inom konst-videofältet – från Nam June Paiks medieskulpturer som bygger på en fascination av elektronisk video som form och som massmedium till de alternativa kabelkanaler på Manhattan som gav eterutrymme till Andy Warhol´s T.V. där musik-, film- och konstavantgardet presenterades i ett talkshowformat.

I ett fyra våningar stor utställningsyta fylld med monitorer och rörliga videoklipp fastnar jag framför en filmdokumentationen av performance gruppen Ant Farms ”Media Burn” från 1975. Där sätter sig två aktivister i en videoövervakad cockpit, de styr en ombyggd Cadillac med kameror monterade i ett periskop på taket rakt genom en brinnande vägg av tv-monitorer. En väldokumenterad, mediekritisk aktion som lever vidare i dagens digitala massarkiv YouTube.

Ant Farm, (Chip Lord, Doug Michels, Curtis Schreier), Media Burn, July 4, 1975, Foto: John F. Turner, © Ant Farm

Den tidiga videokonsten siktade ofta in sig på det passiviserande mediet, med en publik som slaviskt stirrar in i sin hemma-tv och konsumerar de skandaler, krig och drömmar som flödar fram mellan reklamavbrotten. Konstnären Bill Viola, som idag skapar tekniskt briljant videoinstallationer på museer världen över, bidrar med ”Reverse Television, Portraits of Viewers” från 1983 där han vänder kameran mot tittarna. Tysta, fokuserade stirrar de in i sina monitorer, ut mot oss betraktare. Filmerna som alla är 30 sekunder visades oannonserade mitt i program på en lokal tv-kanal i Boston, en spegelbild av verkligheten.

”Changing Channels” sträcker sig fram till 1987, allt som visas är producerat före den digitala tekniken kom och revolutionerade rörliga bilder och spridningsformer. En av de mer fascinerande inslagen på utställningen är de elektroniska manipulationer med synthezisers, många av de filtereffekter som dagens videoprogram använder skapades av fysiker och matematiker som under sjuttiotalet experimenterade i konstnärslab. Pionjärer som Steina och Woody Vasulka använde dansare och skådespelares kroppar som en slags målarduk för sina förvrängningar av den elektroniska bilden.

Ingen av dessa konstnärer och aktivister kunde nog då föreställa sig den genomslagskraft den rörliga bilden och videomediet idag har genom det globala nätet. YouTube fungerar som en gigantisk biograf för politisk protest, underhållning och avantgardekonst där 24 nya timmar videomaterial laddas upp varje minut. Verkligheten fladdrar förbi i snudd på okontrollerad hastighet, intryck och uttryck pressas ut via dator- mobil- och hemmaskärmar.
De traditionella nyhetskanalerna visar allt mer direktsänt material där reportern står mitt ute i händelsernas centrum, mitt i verkligheten, för att det inte ska finnas något tvivel om att detta händer HÄR och NU. Verkligheten är varken censurerad eller manipulerad. Den är live.

Är bilden av verkligheten då mera sann eller mera verklig idag ? Knappast, det är alltid någon som valt vilken vinkel de visar, vilket filter de ser igenom och som i sin tur reflekteras i den bild du ser av verkligheten. Det konsten och fotograferna genom tiderna arbetat med är att fokusera på de detaljer och iscensätta den upplevelse av verkligheten du som betraktare får ta del av.
En subjektiv, manipulativ, skapad bild där verkligheten inte alltid är sig lik.

THORE SONESON

Kunst and Controversie - http://www.kunsthauswien.com/en/ausstellungen/vorschau.html

CHANGING CHANNELS - http://www.mumok.at/program/exhibitions/changing-channels/?L=1

Vilks rondellaktioner

2010-03-21T10:30:00.001+01:00

Veckans mest kommenterade kulturämne måste vara Lars Vilks och hans äventyr med muhammedkarikatyrerna. Läs Åsa Linderborgs skarpa kommentar i Aftonbladet http://bit.ly/dtycE8. Men också Dan Jönssons tankar kring yttrandefrihet och konstens ansvar i DN http://bit.ly/c28kdN

Oscarsvinnaren Bigelow med amerikanska ögon

2010-03-08T13:19:00.002+01:00

Nyfiken på hur film-amerika ser på Bigelow och Hurt Locker? Läs LA Times kommentar - http://bit.ly/adcykr. Eller den här intervjun i Village Voice - http://bit.ly/bqzeMH - där hon kallas "Adrenalist auteur" !

Journalistik lördagen den 6e mars

2010-03-06T10:08:00.002+01:00

Lördag morgon. Papperstidningens sidor räcker en halvtimme, läser en intressant kolumn i Sydsvenskan av David Jonstad om hur vetenskapen satsar miljarder på att hitta alternativa energikällor, men inte levererar utan lever i en drömvärld som påminner om Bamse och hans vänner. Alla litar på att Skalman skall hala upp en räddande ide ur skalet...

Läser nyhetsstick av Per Lindström om franska konstnären Sophie Calle som fått årets stora Hasselbladstipendie, hennes verk skiljer sig radikalt från traditionell dokumentärfoto och porträttfoto. Lär muttras en del i vissa kretsar medan andra uppskattar att den idebaserade fotokonsten kommer ut ur konsthallarna. Växlar över till nättidningarna och hittar snabbt Clemens Pollingers presentation av Calle - Konceptkonstnär får fotopris | Kulturnyheter | SvD http://bit.ly/apXAK7

Skannar av de svenska nättidningarnas kulturdelar och tittar in på mediebloggaren Anders Mildners svd-sida där han drar ytterligare en pamflett för twitter och sociala medier, argumenterar för en realtidssjournalistik där vi ständigt kan vara uppkopplad mot hela världen. http://bit.ly/9jejqR

Kopplar upp mig mot den stora debatten om mediernas framtid som pågår över hela världen – skall traditionella papperstidningar och journalistiken som en del av det öppna, demokratiska samhället överleva i den nya nätåldern. De traditionella tidningarna är i kris, annonsinkomster minskar och läsarna hinner inte konsumera alla medier utan väljer de snabbaste. Öppnar ett nyhetbrev från amerikanska Alternet.org och hittar en ingående online diskussion kring detta på Democracy Nows hemsida. Papperstidningarna kris är en kris för det öppna samhället, journalistiken ersätts av pressmeddelande, kritiska röster försvinner. http://bit.ly/a0CMa7

Detta i den vecka där DNs kulturredaktion skärs ned på ett drastiskt sätt - http://bit.ly/9vBjhz - och svenska public service slår på trumman för den nya rojalistiska satsningen – http://svt.se/detkungligabrollopet. Framtidens medieformat är här nu eller...

Matens pris

2010-03-04T11:00:00.002+01:00

Verkligheten bakom prislappen - en thriller om vår mat. Lyssna på Matens pris och bojkotta Lidl och lågpris!

2010-02-17T17:08:00.001+01:00

Vancouver OS har en hel konstsatsning kopplat till sportevenemangen. Filmer som The Inuit High Kick http://bit.ly/b2kucO

Twitter som nyhetsmedia

2010-02-12T11:03:00.004+01:00

Nästa generation nyhetsmedia ...hm...eller en snygg grafisk lösning. Väcker många frågor om journalistikens roll och vem som tolkade twitter raderna...I en intressant krönika - Magisk vägg genombrott för Twitter - i fackorganet Journalisten presenterar Lisa Bjerre ett sätt att lyfta in sociala medier i bevakningen. I realtid och direktsändning. Ytterligare ett flöde som nyhetsmedierna skall utnyttja, men inte enbart buga sig inför utan ha en kritisk distans till. Twitter är partsinlagor och bör värderas på samma sätt som andra källor.

Ai Weiwei

2010-02-12T10:43:00.003+01:00

En konsekvent systemkritiker, kanske en framtida fredspristagare ? Att han nu öppet stöder Google är ingen tillfällighet, under OS 2008 var konstnären Ai Weiwei en av de mer öppet kritiska rösterna som utnyttjade mediaexponeringen han fick som medskapare till OSstadion Bird´s Nest till peka på kinesiska censur och behandling av oliktänkande. http://ping.fm/IQBxF
Läs mer http://thoresoneson.blogspot.com/2008/08/en-konstnr-och-fritnkare.html

Inte en lista till om 00-talet!

2010-01-06T15:28:00.005+01:00

Har tagit en lång semester från bloggskrivandet, har mest blivit Facebookande och läsning på nätet och mellan bokpärmar. Som många andra har jag fått mer än nog av tillbakablickande listor och krönikor om nollnoll-talet. Jag tänker inte plåga någon med ytterligare en bakåtblick eller fundering kring tiotalet som startat.
Istället listar jag några av alla de länkar och rekommendationer jag lagt upp på Facebook. Se det som storstädning i mitt eget minnesarkiv.

Om filmatiseringen av ”The Road” av Cormac McCarthy /
”You´ve read the brilliant novel The Road - before you see the movie - read this piece from the pre-screening when McCarthy first saw the result. A classic report from the screenwriters point-of-view. He survived..."

http://www.guardian.co.uk/film/2010/jan/04/the-road-cormac-mccarthy-viggo-mortensen

Ett tänkvärt perspektiv på alla dessa listor om 00-talet. Mikael Timm tror att vi bevittnat slutet på ikonernas tid och början på amatörernas tidevarv.
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3337064

Danske författaren Carsten Jensen om Milleniumtrilogin - "Stieg Larssons romaner är ultravåldsamma, med feminismen som politiskt alibi." Läsvärt !
http://www.dn.se/kultur-noje/essa/lisbeth-salander-och-var-langtan-efter-hamnd-1.1017695

En snabbanalys av boken om 00-talet - amatörerna har dragit ned kvaliteten på svensk media. Den som ngn gång läst nättidningarnas kommentarer vet var rasistiska invektiv frodas ! I sociala medier som Facebook kan man åtminstone blocka ut dem...
http://www.dagensmedia.se/asikter/debatt/article110992.ece

"Själv är bäst. Om ett decennium då svaghet blev fult, härskartekniker smart och folkhemmets trygghet ersattes av hypnos ". - om detta scenario stämmer är det på tiden att vi byter decennium! Till ett där man inte skäms för att uttala ordet solidaritet ! !
http://nollnoll.nu/2009/12/08/klas-ekman-om-decenniet-da-svaghet-blev-osexigt/

Mest populära sökord i Sverige  enligt Google statistiken - 1. Facebook !!!
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/google-zeitgeist-tidsanda-topplistor-1.1006021

De här länkarna innehåller några timmars läsning - och förhoppningsvis kulturell reflektion att ta med sig vidare i jakten på intryck och uttryck som analyserar, beskriver, tolkar och förbannar världen vi lever i. Eller som Tom Waits sjunger - “Did the Devil make the world while God was sleeping...”
Tom Waits som för övrigt fyllde 60 år 2009 och hyllades i en understreckare på Svenska Dagbladet med denna ingress - "VITAL JUBILAR. I takt med att privatpersonen Tom Waits blivit äldre och stadgat sig har musikern Waits ständigt föryngrat sig. 70-talets sentimentala jazzluffare har utvecklats till en experimenterande existentialist."

Bypassframkallande OS i London 2012

2009-12-11T14:26:00.004+01:00

Läser ibland nyhetsbrev och analyser från olika trendinstitut och marknadsföretag som scannar av allt från opinioner till konsumentionsbeteende. Man får en hel del insikter och aha upplevelser på det sättet.
Kommunikationsbyrån Future Lab har ofta fingret i luften ( inte det obscena fingret utan det vindkänsliga ) i sina nyhetsbrev där de har tuggat ned siffror och kurvor till reflektioner. Den här veckan kopplar man samman behovet av sponsorpengar från de stora McDonalds kedjan och politikernas ambition att driva sundhetskampanjer inför London OS 2012.
Lakoniskt konstaterar men att "Krasst ekonomiskt är det betydligt enklare. Inga sponsorer i de ovan nämnda bolagens storlek – inget OS. Inget OS, ingen business. För i ärlighetens namn; sallad och mineralvatten till trots, så är kärnverksamheten mer eller mindre bypassframkallande."
Härligt uppriktig marknadsanalys!

Regissören som vill döda dina illusioner - DN.se

2009-12-10T09:51:00.002+01:00

”Inte ens den mest älskansvärda människa kommer med någon garanti på att de alltid kommer att vara älskansvärda. Var och en av oss är kapabel till vad som helst. Allt som krävs är rätt situation.” Om man är beredd att köpa den devisen blir Hanekes filmer en fascinerande resa in i det omedvetna. Om inte, sluter de sig.
Så beskriver Kerstin Gezelius DN den österrikiske regissören Michael Hanekes filmiska credo i en essä som belyser inte bara hans beättelsers obarmhärtigt konsekventa skildring av våldets mekanismer, utan också sätter strålkastaren på den medelklass mentalitet som gjort Josef Fritzl möjlig.

Regissören som vill döda dina illusioner - DN.se

Gå från kunskap till handling!

2009-12-05T16:44:00.001+01:00

Om ni skall läsa EN artikel inför Cop15, läs denna! En genomtänkt reflektion som höjer sig över käbblet om enstaka promillehalter och uppvärmninsggrader. Alla vet idag att vi måste ändra både produktions- och konsumtionsmönster för att jordens skall ha en framid efter 2050. Problemet är VEM som gör VAD och NÄR?
Idehistorikern Sverker Sörlin har inga färdiga svar, men han sorterar bland argumenten och pekar på att vi har all kunskap om vad som kan hända, nu måste vi investera i framtiden och fördela kostnaderna.

Dags för världen att gå från kunskap till handling - DN.se

Insiktfullt om Gonzo

2009-12-03T10:15:00.002+01:00

Att Hunter S. Thompson med sin extrema livsstil och sina egocentrerade texter myntade begreppet Gonzo journalistik har väl inte undgått någon. Inför sändningen på SVT av den biografiska dokumentären ”Gonzo” skrev journalisten Georg Cederskog en artikel i DN om varför Hunter S. fortfarande fascinerar - han tillfredställer vårt behov av "Ställföreträdande fritänkare, fullblodsromantiker, posörer och banbrytare."
Artikeln sätter in "gonzo" mytologin i ett litterärt och rebelliskt sammanhang, samtidigt som den försöker tolka vilken effekt Hunter S. Thompsons bakom-kulisserna avslöjande av den politiska sfären egentligen hade. Om detta kan historikerna spekulera, själv nöjer jag mig med att citera källan och onelinern "Absolute truth is a very rare and dangerous commodity in the context of professional journalism."

Den som vill forska mer om vad Gonzo journalistiken innebär hittar många källor på wikipedia - ordet skapades inte av Hunter S. utan myntades av redaktören Bill Carduso på Boston Globe efter han läst ett reportage signerat Thompson. "Gonzo" är ett irländskt slanguttryck som beskriver den som håller ut längst under en nattlig maraton krogrunda.
Georg Cederskog: Vårt behov av Hunter S Thompson är oändligt stort. - DN.se

Jan Troell arbetar på ny film

2009-11-27T10:59:00.003+01:00

Läser i Filmnyheterna att Jan Troell inte tänker lägga kameran på hyllan än. Svensk film behöver berättare som Troell, inte minst för att visa alla talanger att det finns klassiskt bildberättande som fortfarande kan vara fascinerande.
Jan Troells nya projekt har arbetsnamnet ”Domen över död man” och är tänkt att handla om tidningsredaktören Torgny Segerstedt som tydligt tog ställning mot Nazi-tyskland och nationalsocialismens ideer under andra världskriget.
Jan Troell på gång med ny film - Filmnyheterna - nyheter, analys, debatt om film och filmbranschen

Mindre pengar skapar INTE mer kreativitet

2009-11-26T11:44:00.004+01:00

Efter två dagar på inspirationskonferensen Generator 2009 skriver Sydsvenskans kolumnist Thomas Frostberg att mindre pengar gör kulturskapare mer kreativa. Ett inlägg som visar på okunskap om villkoren och en gammalkonservativ tanke att skapande konstnärer och kreatörer föder goda ideer när de är som fattigast.

Frostberg lever i en annan tid än stora delar av kultursverige, inklusive den nuvarande regeringen. Allt fler inser kulturens roll i att skapa nya innovativa former av företag och näringar. Jag deltog på konferensen som frilansande medieproducent och jag ser tvärtom hur nya möjligheter till samverkan mellan företag, forskare och kulturskapare kan generera ny sysselsättning. Offentligt stödda entrepenörsbidrag, villkorslån och riktade insatser som riskkapital för kultur är några utvecklingsformer som diskuterades i paneler och grupper under Generatordagarna.

Läs mitt inlägg - På spaning efter den kreativa näringen http://thoresoneson.blogspot.com/2009/11/pa-spaning-efter-den-kreativa-naringen.html

På spaning efter den kreativa näringen

2009-11-25T16:53:00.003+01:00

”Byt ut begreppet upplevelseindustrin mot kreativa näringar!” Det uppropet är inte en lek med ord, utan har en konkret betydelse – mycket konstnärlig produktion är inte och skall inte heller i framtiden vara storskaliga strukturomvandlingar. Det menade Evelina Wahlqvist, forskare med fokus på kreativa miljöer på kulturgeografiska institutionen i Göteborg, när hon satte tonen för den andra dagen på Generator09.

Hon pekade på hur vi i framtiden måste utveckla plattforms- och nätverksskapande för att skapa utrymme för innovativa ideer. Teknologer, konstnärer och affärsfolk skall mötas på lika villkor och tillföra det de kan bäst i processen, då blir det kreativa resultat. Det här processinriktade tänkandet på kulturell produktion är i högsta grad aktuellt också internationellt. Cross-media satsningar med medielab och drivhus skapar nytt; storskalig serieproduktion av kultur cementerar och bromsar.

Konferensens andra dag fokuserade på hur de svenska kreativa näringarna skall kunna ta ett steg framåt och uppåt. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth presenterade den handlingsplan regeringen tagit fram för att stödja utvecklingen av framtidens kreativa näringar och menade att kulturen är och skall vara ett samhällskitt. Att med det stora ambitionen enbart satsa 73 miljoner under tre år för att skapa nya former av samverkan och kulturellt företagande har kritiserats för att vara drickspengar i sammanhanget, speciellt som det mesta av medlen går till myndigheter och administration – inte till kreativ produktion.
”Kulturen syresätter ALLA branscher”, menade Jan Björinge från UMEÅ 2014 och pekade på den positiva effekt kulturen har på den ekonomiska utvecklingen. ”Syresättning” var ett uttalande kulturministern gärna tog över och citerade i sin tur.
Samtidigt finns det en ”rädsla för att prostituera sig” inom kulturlivet om man lierar sig för nära med marknadskrafterna, menade Birgitta Modigh från Kulturrådet. ”Den konstnärliga friheten får aldrig slängas överbord” menade hon och i den paneldiskussion hon medverkade i var det ingen som sade emot – för vem vill väl vara ”djävulens advokat” i dessa sammanhang och lyfta fram nedmonteringen av konstnärlöner och stöd till fritt skapande som kulturpolitiken alltmer inriktas på enligt kritikerna...

På Generator09 samlades kulturstrateger, näringslivsutvecklare från det offentliga Sverige med entrepenörer inom kreativa näringar och enstaka kulturproducenter. Det har handlat mycket om inspiration och lyfta fram goda exempel – som det gotländska hotellverksamheten på ön Furillen som håller på att utvecklas till ett livsstilscenter där den karga ön livskvaliteter står i centrum.
Samtidigt bubblar det fram en del skepsis och kritik mot projekt ”sjukan” inom det regionala näringslivet. Inhyrda konsulter som skall marknadsföra lokal produktion driver projekt och spenderar stödpengar på att starta upp nya initiativ, när verksamheten skall sätta igång är de ekonomiska medlen slut. Det menade Karin von Schenck som med sitt företag Österlen Sparris är en del av Matrundan på Österlen.

En reflektion utifrån detta är att en kulturproducent inom de kreativa näringarna i framtiden måste kunna navigera in sitt projekt OCH pitcha det både mot finansiärer och andra medskapare och nätverk.
För att det skall lyckas och generera bra resultat krävs tid. Det är nog dags att skapa fonder där man kan söka förproduktionsmedel på samma sätt som finns på Filminstitutet – varför inte i formen av villkorslån som betalas tillbaka om projektet går med överskott, om inte krävs inte pengarna tillbaka.

På spaning efter medieframtiden

2009-11-24T20:32:00.003+01:00

Första spanardagen på framtidskonferensen Generator09 har handlat om hur man bygger nya kreativa näringar, med utblickar mot expansiva center i Europa och offensiva svenska mediesatsningar inom Bonnierkoncernen. Man har skapat en tät och maximerad träffpunkt med inspirerande människor, projekt och tankar på samma plats. Att sammanställa sina intryck och reflektera kring nyttan av allt detta får man göra i efterhand.

Dagen kan sammanfattas på två sätt – satsa på stora perspektiv och att skapa en kritisk massa för att generera nya ideer på en global skala – utveckla regionala nätverk på landsbygden som kan skapa nya kreativa näringar.
Det stora perspektiv Anne Skare Nielsen från danska framtidsstrategibyrån Future Navigator pekade på är att vårt samhälle är på väg från en mekanisk världsbild till en organisk. Med en klackspark kallade hon den gamla världen för Homo economicus – rationell och välinformerad medan den nya är Homo feelgoodicus – med valfrihet, där målsättningen är att bygga en arkitektur för att skapa lycka.

Det andra stora perspektivet drog Björn Jeffrey, internetstrateg på Bonniersföretaget Future Media & Technology, upp med att peka på hur nya medier och plattformar som är framgångsrika bygger på användargenererat innehåll och skapar möjligheter för nya social grupper och möten. Det är välkänd YouTube och Facebook-kunskap för de flesta av oss som arbetar med sociala medier. Hans poäng var att nya medieplattformar skall vara ”hackable”- uppmuntra till förändring, vara öppna för nya applikationer som spelet Farmville som enbart kan spelas inuti Facebook.

Men allt nytt är inte internetbaserat och baserat på sociala medier, denna första Generator09 dag fick vi en snabbglimt av satsningen som görs på kulturhuvudstaden Ruhr2010 och den stora MediaCityUK bygget. I Ruhr handlar det om att regenerera en industriregion och skapa medielab, museeer och ny teknik i nedlagda koldistrikt.
I Manchester bygger man upp en hel ny mediastad kring en storsatsning som public service företaget BBC gör för att ”gå från ett traditionellt tekniskt bolag emot att vara innehållsproducent på internet” som Iain Bennett, från Northwest Regional Development Agency, uttryckte det.
Det nya Manchesterbaserade mediecentret MediaCityUK skall vara klart 2011 och liknar ett framtidskoncept i en science-fiction film, medan Ruhr2010 projektet skapar nytt med gammalt, lager på lager av nya funktioner i gamla strukturer.

Framtids spaning på Generator2009

2009-11-23T11:29:00.005+01:00

I två dagar kommer framtiden att stå i fokus i Malmö, på konferensen Generator 2009 har några av de regionala nätverken för medie- och näringsutveckling i Skåne samlat ett antal analytiker, innovatörer och kreativa forskare för att få syn på framtiden.
Konferensen är ett tecken i vår del av världen på att den globala krisen satt fart på spanare och analytiker som lever av att analysera framtiden. Att man sätter fokus på de kreativa näringarna är intressant inte minst i bakvattnet av att Lund2014 inte fick förtroendet att vara Kulturhuvudstad 2014, i detta "tomrum" behöver de kreativa mediemakarna i regionen lite nya impulser och självförtroende. Så tolkar jag uppropet på Generator 2009s hemsida - ”skapa kontakt mellan, sprida kunskap till och höja kompetensen hos deltagarna på konferensen.”

Inför konferensen surfar jag in på en av de inbjudna framtidsanalytikernas hemsida, danska Future Navigator som arbetar med konkret analys och coachning av företag och verksamheter. Under fliken services hittar jag rubriken Insulting och läser - "Honest and constructive cut-the-crap feedback - Future Navigator style". Tänker att dansk hygge måste vara den mest seglivade myten vi svenskar har om hur det är att arbeta i grannlandet. Kanske stämmer detta - dansk kultur levererar medan vi reflekterar !?

En framtidsspanare jag respekterar är den norske antropologen Thomas Hylland Eriksson, en flitig debattör och skribent, hans huvudtes är att i takt med att vi har allt fler möjligheter har vi allt mindre tid att uppleva dem. Han har en helhetssyn på sammanhangen mellan välfärd, individuell utveckling och klimatfrågor och bjuds ofta in för att se på framtiden med de glasögonen på näsan. Tre gånger rikare men lika olycklig är rubriken på en intervju man kan läsa med honom på tidningen Miljöaktuellts hemsida.

Det svenska forskningscentret Institutet för Framtidsstudier arbetar med sociala analyser och studier av vår samtid, i det pågående forskningsprogrammet Sverige i framtiden ser man bland annat på integration och pluralism. I rapporten Fjorton perspektiv på framtiden har Susanne Alm och Joakim Palme samlat ett antal essäer av tänkare och forskare som analyserar vår välfärd och den sociala utvecklingspotentialen.
Jag laddade ned den som pdf-fil för framtida närläsning – inte minst för att de inleder antologin med några citat och detta är ett av dem -

”Framtidsforskning är konsten att klia sig innan det börjar klia” Peter Sellers

Biopubliken sviker kvalitetsfilm

2009-11-22T09:41:00.002+01:00

Svenskarna vallfärdar till Millenium-trilogin men väljer bort kvalitetsfilm - kreativa alternativ till SFs monopol och nöjestempel behövs! Läs artikeln i Dagens Nyheter.

2009-11-21T13:23:00.001+01:00

Brazil o Sheffield o Berlin - musikfilm från hela världen. I Malmö ! http://ping.fm/pkxez

Man får vad man betalar för - DN.se

2009-11-20T17:23:00.002+01:00

...eller man betalar för vad man vill ha!
Alltså måste man som tidningsmakare i dagens allt bistrare tillvaro för de traditionella medierna fråga sig VAD skall man profilera sig på? Vilket innehåll kan attrahera så många läsare att tidningen kan överleva ?
Håkan Lindgrens debattinlägg i Dagens Nyheter är en bredsida som i många stycken slår in öppna dörrar; de allra flesta som producerar och skapar medieinnehåll vet att upphovsrätt kostar. Att de som skapar innehåll skall ha betalt. Alla framgångsrika webbbaserade musik och mediatjänster som Spotify och iTunes vet detta och håller på att få genomslag för detta. Allt fler betalar, att skriva rader som de jag citerar nedan är en elegant retorik men den är skriven från en skyttegrav där man tappat siktet på hur verkligheten förändrats.
"En generation som tycker att det är självklart att de inte kan förvänta sig betalt för sitt skapande arbete är en mycket vacker gåva till framtidens politiker och företagsledare. Vi borde inte vara så ivriga att ge dem den. Jag skulle hellre se en framtidsvision som går ut på att allt fler kan tjäna allt bättre på sitt eget skapande arbete."

Där film- och musikskaparna bygger nya broar och ser möjligheter, där har den traditionella publicistiska världen svårare att anpassa sig till realiteterna. Många unga lägger sina mediepengar på uppkoppling och bredband, de läser webbtidningar om de läser nyhetsmedier överhuvudtaget. Alla tidningshusens webbsatsningar går med mer eller mindre förlust, det finns mängder av siffror och statistisk som bekräftar detta för den som vill söka informationen.
Problemet i mediebranschen är - extremt förenklat - som jag skrev inledningsvis, att man betalar för vad man vill ha. Detta har de flesta inom "gammelmedia" insett för sent, de har precis som Lindgren skriver förlorat en generation för att de alldeles för sent insett att nyhetsflödet de erbjuder idag finns att läsa på så många andra ställen. Gratis.

Alternativet är inte att tillfredsställa alla och bli utslätad eller för allmän, alternativet är att bli mycket bättre på att skapa det exklusiva, det genomarbetade, det grävande och det unika. Då kan man hitta former för att ta betalt på nätet, då kan man behålla läsare och annonsörer.

Man får vad man betalar för - DN.se

Fokus.se - Piratjägarens revansch

2009-11-19T09:32:00.003+01:00

I dessa åsikts- blogg- och newsmill-tider är det en ren njutning att läsa genomarbetade, välresearchade och välskrivna reportage. I det svenska nyhetsmagasinet Fokus finns allt detta, både i pappers- och webbtidningen.
Med reportaget om Henrik Pontén får Antipiratbyrån ett ansikte och ett sammanhang. Skildringen av hur han ställer sig upp framför ett antal Dreamhackers samlade för sitt årliga frälsningsmöte i Jönköping är ett exempel på klassiskt reportage som jag gärna läser mera av. Fokus kopplar också ihop reportaget med en krönika av Erik Schuldt - "Musikindustrins eget Starbucks" - där han lyfter fram Spotify tjänsten som den verkliga pirat-besegraren. Lika välformulerad den.
Att Fokus utsågs till Årets tidskrift i kategorin digitala medier 2009 känns helt rättvist efter att ha läst pirat-artiklarna och bläddrat bland innehållsrubrikerna på sajten. Läs själv på Fokus » Piratjägarens revansch

Om sociala medier och mail-bombning

2009-11-17T11:16:00.002+01:00

Har den senaste veckan funderat en hel del över hur opinionsbildning drivs idag. Vellinge moderaterna har fått snabbt känna på hur facebook och andra sociala medier snabbt kan driva upp en fråga på den allmänna agendan. En pådrivande faktor i detta var "mail-bombningen" där 1200 mail hamnade hos Vellingepolitiker, en aktion som snabbt organiserades via grupper på FB.

Det här är ETT exempel på hur enskilda frågor kan engagera oss och få oss att snabbt agera, nätet och den trådlösa kommunikationen har inneburit helt andra snabba ytor att kommunicera och sprida tankar, åsikter och reflektioner på.
Det sprids samtidigt en hel del rasistiskt plumpa, i en demokratisk värld helt oacceptabla anonyma åsikter i debattforum, på bloggar och i andra mer dolda "hemliga" rum.
Att nätpublikationer numera omfattas av grundlagsskydd och har krav på ansvarig utgivare, är ett sätt att hålla en nivå. Samtidigt handlar det om att sprida en positiv nät-etikett och inte förvandla de öppna sociala ytorna till slagfält för megafoner där dom som har mest ekonomiska medel kan överrösta alla andra. Jag menar när vi nu har ett medium som kan vara öppet och demokratiskt, skall vi motverka alla former av censur.

I Journalisten skrev Jesper Bengtsson, författare och ordförande för Reportrar utan gränser en bra krönika om detta för en månad sedan. Han skrev bla att "traditionella politikers bild av vad sociala medier egentligen är krockar med verkligheten. De har helt enkelt inte fattat galoppen." Detta apropå Anders Borgs första blogginlägg i våras som inte gick att kommentera!
Läs gärna det och fundera vidare kring hur journalistik och sociala medier kan samverka på ett öppet och demokratiskt sätt.

Journalisten.se | Sociala medier är inte en insändarsida

Terra Nova: Sinfonia Antarctica

2009-11-13T08:43:00.005+01:00

DJ Spooky är en amerikansk performancekonstnär och musiker som tagit klimathoten mot Antarktis och istäcket på allvar. Han har förvandlat sina tankar och dokument till en installation - Sinfonia Antarctica - här är trailern. En fascinerande resa in i isen som naturfenomen och som kultur och kunskap.

”Nature strikes back”

2009-11-13T08:22:00.001+01:00

Klimatmötet COP 15 i Köpenhamn sätter sina spår, också i den kulturella aktiviteten. Ett sånt avtryck är tematiska konstutställningar - i "Naturen slår tillbaka" finns romantiskt måleri med syndafall och katastrofer, moderna installationer som ”Acid rain”.
Att på detta sätt involvera konsthistorien och samtiden i vår tids mest aktuella fråga känns för en del som lättköpt trendkänslighet, för andra som mig självklart. Konsten och kulturen använder andra uttryck än fakta, involverar både höger och vänster hjärnhalva, känsla och förnuft.

Utställningsatsningen heter Rethink och visas på flera konsthallar och museer under november - december. Danmark är inte enbart flyktingfientlighet och ökade polisbefogenheter.

”Nature strikes back” på Statens museum for kunst, Köpenhamn - DN.se

Den sista läsaren

2009-11-07T08:48:00.001+01:00

Morgonens lördagsläsning - I en lång och mångfacetterad essä i DN funderar Thomas Anderberg kring hur läsandet förändras nu när vi läser allt mer litteratur på nätet. Han tar utgångspunkt i en studie en amerikansk forskare genomfört kring läsupplevelser och hur vi tar till oss berättelser och kunskap. Maryanne Wolf menar att alla rörliga bilder, ljud och intryck som vi konsumerar samtidigt med texten tar över våra associationer och styr tankarnas riktning.
"Det hon främst vill varna för är inte den ökande oförmågan hos inbitna skärmläsare att finna sammanhang i längre texter. Det hon verkligen oroar sig för är att den värld som omger den privata läsprocessen, med reflektioner och associationer, tappar mark."

Den sista läsaren - DN.se
Fakta i artikeln :
Maryanne Wolf betonar att det viktiga med läsning inte är det som finns i texten utan det som ligger bortom den: de mikroutflykter som läsandet skickar ut oss på och gör oss medvetna om alternativa livs- och upplevelseformer. Detsamma gäller givetvis för sånger och symfonier. Att detta med nödvändighet är personligt, rent av privat, visar hur farligt det är att tro att kritiken förmår täcka allt som är väsentligt med litteratur och musik.
Källorna

Maryanne Wolf: ”Proust and the Squid. The Story and the Science of the Reading

Därför skulle jag aldrig anställa mig själv

2009-11-06T13:33:00.002+01:00

Så skriver krönikören, fd chefredaktören Peppe Engberg för Arbetet i Malmö ( som han medverkade till att lägga ned ), i en krönika i Dagens PS. Denna nätbaserade medienyhetssajt är en av dem som lever på att rewrita andra journalisters och mediers arbete, dra till sig annonser och med snabba klick öka sina läsartal. Det är smart, rubrikvänligt och som man skriver i sin tag-line - News Digests for busy people.

Peppe Engbergs krönika handlar om det som är på alla traditionella dagstidningars agenda just nu - hur överleva i den nya nätekonomin ? Hur finansiera kärnan i sina medier, de undersökande, unika och grävande reportagen som gör skillnad? I en tid när underskotten står som röda UTROPSTECKEN! Man gör rubrikjournalistik, betalar avgiften till nyhetsbyrån TT som levererar stor del av materialet, men gör sällan mera än klipper och klistrar.

Att det är ekonomiskt kris för gammelmedia är ingen nyhet, den senaste effekten är att DNs nya chefredaktör har drastiskt sparkat hela redaktionen och nyanställer en slimmad skara medarbetare.

Varför skulle han då Peppe Engberg aldrig anställa sig själv? Jo han har nyligen startat en PR-byrå och insett hur denna bransch fungerar. "Med Göran Persson vet vi att slutförvaringen numera sker i PR-branschen. Och här möts makten och dess granskare återigen."
Hans analys av sig själv och ett antal andra namnkunniga journalister som byggt sitt förtreonde på kritiska granskningar av makt- och politik och nu bytt sida till "fienden" är riktigt roande, träffsäker och fylld av namedropping och skvallerfakta. Hans analys av PR-branschen är lika klar, här handlar det om att sälja sina uppdragsgivares produkter, annars blir det ingen pengar i lönekuvertet. Och det är där alla dessa namnkunniga sidbytare blir obekväma. De är vana att handskas med "fina" nyheter, inte säljargument hur snyggt de än är förpackade i livsstils jargong och klimatsamveten och det är den sortens journalister Pepe vill ha i sin byrå.

Men grundsatsen Peppe Engberg inte berör är att medier som Dagens PS till stora delar glider omkring och håvar in vinsterna av den traditionella pressens arbete. Frågan blir till slut - vilka media vill vi ha ? Snabba, säljande nättidningar eller djupdykande och kritiska dagstidningar med nätpublikationer som levererar och tar ett publicistiskt ansvar? Jag tvekar inte och fortsätter läsa DN, SvD, The Guardian, NY Times och alla andra "gammelmedier" på nätet.

DagensPS.se – Därför skulle jag aldrig anställa mig själv

Sverige dömt för klimatbrott

2009-11-06T11:35:00.001+01:00

Dramatisk rubrik, artikeln i ETC är inte lika hårdvinklad. Där kan man läsa om klimatkonsekvenser för urbefolkning och odlare i Anderna, det var vid Tribunalen för klimaträttvisa som man dömde Sverige och de rika västländerna för att den globala uppvärmningen orsakat krympande glaciärer och vattenbrist för odlarna.
Allt detta är fakta jag inte läst i "mainstrem" media i vårt land, de försvinner i den stora dagliga floden av klimatrapporteringen där varje ord ur Reinfeldts mun skall redovisas. Det finns en hel värld där ute som försöker göra sig hörd!
ETC.se: Sverige dömt för klimatbrott

Kidnappade konstnärer

2009-11-05T09:30:00.003+01:00

I en kommentar på SRs hemsida pekar P1s Cecilia Blomberg på konsekvenserna av att vara en kulturell ikon. Vem som helst kan göra anspråk på konstnären, rida på deras goodwill och på det viset försöka skapa en positiv bild av sin egen image.
En enkel retorisk fälla, men hur många som ändå faller i den är svårare att uppskatta.

"Det hela började väl med att Kristdemokraternas Göran Hägglund ville göra Emil till representant för Verklighetens folk, vilka de nu är. En term som i alla fall Sverigedemokraterna snabbt tog till sig och sen under deras partidagar, dök Astrid Lindgrens namn upp igen. Det vet ju alla någonstans – en mer perfekt bild än Bullerbyns av ett bulldoftande landskap kantat av röda stugor med vita knutar, finns inte.

Astrid Lindgrens arvtagare och nära vänner reste sig som muren. Med all rätt. För det är ju kidnappning det handlar om." Kidnappade konstnärer - Kulturnytt - sr.se

Är Facebook livsfarligt?

2009-11-05T08:58:00.002+01:00

Multitasking är boven bakom problemen enligt David Meyer, vår hjärna har helt enkelt inte arbetsminne nog för att hantera alla infoströmmar. I detta inslag flaggar Vetenskapsradion för farorna med medieöverflöd.

"Hur hade det sett ut om Albert Einstein levde idag? I en Facebook-Twitter-iPhone-YouTube-späckad värld? Hade han någonsin utvecklat sin relativitetslära om han hela tiden svarat på sms från polarna?

Vetandets värld handlar om farorna med "multitasking" – alltså det där med att vi ständigt håller på med många saker samtidigt.
Är Facebook livsfarligt?

Dr David Meyer, världsledande forskare i ämnet hissar varningsflagg och menar att vi formar en hel generation som inte klarar av att fokusera.

– Banbrytande ideér i stil med Einsteins kommer inte att vara möjliga i framtiden. Vi lever mitt i en kris och läget är enormt allvarligt, säger han."

Papperstidningens död – ett överdrivet rykte eller en snar framtid?

2009-11-01T19:53:00.003+01:00

Skiften - Malmö högskola
»Papperstidningens död – ett överdrivet rykte eller en snar framtid?« är rubriken på Skiftesföreläsning nr 101 på Malmö högskola.

Mycket har sagts, skrivits och tyckts kring dagstidningarnas framtid. Den viktigaste frågan som alla "gammelmedia" måste ställa sig är hur man skall bli mera oumbärlig och unik.
För min del handlar det om att kombinera två perspektiv - att vara djupdykande och lokal. Både vara obekväm, avslöjande och en nagel i ögat på makthavarna och varje dag leva upp till tredje statsmakten devisen - och samtidigt uppvärdera det lokala så tidningarna inte förvandlas till ett "gnäll" forum för missnöjda lokala invånare. Kommentatorsfunktioner är till 95 procent fyllda med "missnöjesonanister"! Det kan knappast vara framtidens media-satsning att ytterligare elda den brasan !

OBS om det omedvetna

2009-10-19T14:29:00.003+02:00

OBS
Samhällsprogrammet OBS är P 1 i ett nötskal. Ett tankeväckande program med aktuella kommentarer och analyser. Lite akademiskt, lite väl skrivet och lite högtravande. Men det är exakt vad jag behöver ibland för att gnugga knölarna med lite som det heter på nysvenska - input.
I dagens - 19 okt 2009 - upplaga frågar sig Ulf Karl Olov Nilsson, poet och psykolog, (en fullständigt oslagbar kombination) - "Vad skulle livet vara utan det omedvetna? Skulle ett fullständigt medvetet liv vara transparent, rationellt, utan hemligheter?" Han gör det i form av en lång dikt som finns på OBS webbsida att läsa, men lyssna hellre på Det omedvetslösa livet. (Tyvärr bara som webbradio - inte poddversion.) Här några utdrag ur dikten :

Husläkaren har väl ingenting med husockupationerna att göra. Vad är det du insinuerar?

Och brinnande bilar i Biskopsgården har självklart ingenting med prinsens motorsportintresse att göra. Varför skulle det ha det?

Och kriget mot terrorismen har givetvis ingenting att göra med de tre första bokstäverna i namnet Usama bin Laden. Sjävklart inte.

Ibland är ju en cigarr bara en flirtig presidents lite småberusade infall. Dessutom var det där längesen.

Svensk radikal webbpress

2009-10-19T11:54:00.002+02:00

Efter att ha skrivit om amerikansk webbpress måste jag peka på två läsvärda svenska webbpublikationerna - radikala och nödvändiga för att hålla sig uppdaterad - Dagens Arena och ETC.

I ETC kan man läsa om att svensk tv är den mest amerikansiserade inom EU, EU bekymrat över svensk TV och i Dagens Arena en kritisk kommentar till kortsiktigt klimattänk som leder till spårvagnssatsning i centrala Stockholm, Staden och nostalgin.

Bild: Spårvägsmuseet

Webbtidningar

2009-10-19T11:33:00.002+02:00

Den amerikanska papperstidning har stora problem med att överleva, det vet vi som följer pressens öde i den digitala kommunikationens tidevarv. Men den enes död är kanske den andres bröd för amerikanska nättidningar frodas och utvecklar allt bättre former och sidor. Min favorit i populärgenren just nu är The Daily Beast. En tabloid-magazin-hybrid som är välskriven och har pulsen på nyhetsrubrikernas undertexter.

Google har naturligtvis förstått att journalistik på webben erbjuder mängder av läsning, i sitt labb lanserar man nu en visuell sökmotor - fast flip - där man snabbt kan bläddra genom ett antal urvalda webbmagasin och dyka vidare till källan när man vill läsa mera. Läs mera om hur detta finansieras på Hanna Dunérs svd-blogg.

The Daily Beast

2009-10-19T11:28:00.002+02:00

Blogs & Stories - The Daily Beast

Shared via AddThis

För alla som läste Vanity Fair på 80- och 90talen när magazinet var som mest läsvärt - The Daily Beast är chefred Tina Browns webbtidning med ett intelligent myller av artiklar och ämnen. Som den här om heroinkriget i Afghanistan - The Heroin Bomb

Film som marknadsvara

2009-10-07T18:21:00.003+02:00

Filmen har alltid levt med en kluven identitet – å ena sidan ett visuellt medium med alldeles egna kvaliteter i klass med litteraturens, å andra sidan ett massmedium dömt att visas i bilhandlarnas salonger där glitter, glamour och action räknas. Filmmakare med visuella talanger får tigga smulor vid patronernas bord medan andra köper öar i karibiska havet för vinsterna.
Så här hårddraget är det inte i ”lilla” Sverige där vi levt med ett filmavtal som fördelar stödet från biografintäkterna också till de filmare som vågar utmana konventionerna och genrerna och iscensätta filmiska upplevelser utan att snegla på publikens gunst.

Svensk film hade inte haft filmer av dagens Roy Andersson eller Marie Louise Ekman utan filmavtalet. Debutfilmen ”Farväl Falkenberg” hade kunnat produceras utan avtal, men den är snarare undantag än regel eftersom den helt byggde på att ett kompisgäng ställer upp obetalt för varandra.

Nu föreslår en utredning av Sveriges Radios vd Mats Svegfors (tidigare chefred på Svenska Dagbladet) att biointäkterna skall gå direkt till staten och Svenska filminstitutet med alla fonder och publikrelaterade stöd skall finansieras via direkta stöd ur statskassan.
Den har titeln ”Vägval för filmen” men den handlar mer om att välja vid vilken kran man skall tanka filmbilen på macken – den där skatten skickas direkt till Sfi eller den som går till staten – alltså vem som skickar pengarna till vem. Viktigare borde vara VILKA pengar som satsas och VILKA kriterier som styr fördelningen. Eller som Håkan Bjerking, ordförande i Sveriges filmregissörer säger till Kulturnytt i P1: ”Vi ska bygga visionen för svensk film, vi vill garantera 500 miljoner per år och vi vill inte att det ska behövas äskas år från år. Och vi vill att det ska avsättas 100 miljoner till filmer som inte ska behöva ta några kommersiella eller kortsiktiga hänsyner.”

Det är den typen av visioner som ger verkligt utrymme och arbetsro för seriösa filmmakare att skapa konstnärliga spelfilmer som har egenhet. Alltså våga satsa ! Att skriva en mening i utredningen som ”att främja konstnärligt och ekonomiskt risktagande, kvalitet och mångfald samt ökad tillgänglighet” är inte mycket mer värt än politiskt korrekt snömos om det inte leder till radikalt nya villkor för filmmakarna. Visionerna som skapar nya filmupplevelser finns knappast, för som Mikael Timm kommenterar på P1s Kulturnytt:
"Huvudproblemet med svensk film tas inte upp i utredningen. Hur få fler bra svenska filmer? Det nuvarande stödet är en kompromiss. Man har måst ge alla i branschen något för att få parterna att skriva på avtalet."

För det gamla filmavtalet har inte bara identitetsproblem, det har stora åldersvagheter. Film har alltid varit något man traditionellt ser på och distribuerar via biografens vita duk, men i dagens filmvärld är andra kanaler lika framträdande. Kabel och betal-TV, DVD marknaden, internet, bärbara telefoner och spelkonsoler – film skapas för alla dessa plattformer och att då ha ett filmisk förhandsstöd som ställer som krav att du som producent har avtalad biografdistribution för att kunna få förhandsstöd, det är en antik konstruktion. Detta krav föreslår utredningen skall slopas. På tiden att den begravs!

Mats Svegfors måste ha lyssnat på unga, nya producenter i filmvärlden, han föreslår också en del av de medel som idag går till regionala center som Film i Skåne dras in och satsas på ett nytt stöd - ”Ny Film”. Den skall stimulera utvecklingen av konstnärlig talang hos nya och etablerade filmare samt nya former för produktion, distribution och lansering i olika visningsfönster och på olika plattformar.
En luddig formulering – kan lika gärna betyda att Svensk filminstitutet satsar på ännu en ny portal för ung film som nordiska projektet dvoted – som att ge stöd till nätbaserade festivaler. Här finns iallafall en öppenhet mot nya medier och andra filmiska former av kommunikation som kan leda vidare.
Men att utredningen skulle vara så positiv för filmens konstnärliga status som styrelsen i OFF, Oberoende filmares förbund, skriver i ett debattinlägg på Sfis nättidning Filmnyheterna, har jag svårt att förstå : ”Vi är slutligen övertygade om att i ett läge där filmen är en så stor del av människors kulturkonsumtion kommer staten att inse värdet av att upprätthålla en mångfald genom att i hög grad stödja den filmproduktion som inte är kommersiellt orienterad i första hand utan har sin utgångpunkt i ett sammhällsbetraktande eller har en konstnärligt utvecklande ambiton."

Filmkonsten är inte uppgraderad i den nya filmutredningen, utan än mer än tidigare en marknadsvara som andra i upplevelseindustrin. Det nya och det konstnärliga får i förslaget en liten öppning, men det verkar mera vara gjort för att inte alla fria filmare skall starta ett uppror. Film är marknadsvara och den skall beskattas och stödjas som alla andra, det är huvuddraget i den ”nya” filmpolitiken.

Svensk filmpoesi mot en OSCAR ?!

2009-09-16T11:34:00.006+02:00

Var och såg två nya svenska filmer – Flickan och Man tänker sitt – i veckan som gick. Båda arbetar väldigt medvetet med bilder, skapar visuella och känslomässiga scenerier för att berätta om det ”svenska”. Det är långsamma, eftertänksamma filmer som låter naturen och skiftningarna i det svenska ljuset vara lika viktiga för berättelsen som skådespelarna och de sociala situationer och känslor de gestaltar.

Samtidigt utser en jury det svenska bidrag till Oscars nominering – De ofrivilliga – den mest egensinnigt berättade filmen som hade premiär under 2008. Så här beskrev Martin Andersson i Sydsvenskan den i sin recension i nov 2008:
”I en lång tagning ser vi fötter och ben röra sig över salongsgolvet, som om betraktaren ligger gömd under soffbordet. Med denna öppning vill naturligtvis regissören Ruben Östlund först och främst förmedla en känsla av distans, försätta oss i tjuvtittarens perspektiv. I resten av filmen är kameran lika orörlig, oftast på avstånd och ur distanserad vinkel, som om det inte stod någon bakom den. ”

Det är knappast en tillfällighet att denna nya generation svenska filmare söker andra uttryck än den socialrealistiska modell som dominerat svensk konstnärlig film under flera decennier – jag syftar inte på alla thriller, deckare och feel-good genrefilmer som skapats – utan filmer som har Lukas Moodysons Fucking Åmål som inspiration. I de filmerna driver dialogen berättelsen, de är relativt traditionella och dramaturgiska enkla att ta till sig.

Socialrealismen är utbytt mot den poetiska realism som Roy Andersson förfinat och utvecklat med filmer som Sånger från andra våningen. Filmer där det visuella gestaltar berättelsens tema. I de två nya filmerna Flickan och Man tänker sitt är de två huvudpersonerna tonåringar – mitt emellan barn och vuxna. Det befinner sig i ett mellanrum som filmarna utnyttjar till att se med helt andra ögon på tillvaron och de sociala och mänskliga koder vi betraktar som vuxenvärlden – Flickan lämnas ensam i ett sommarhus, i Man tänker sitt driver den 11-årige Sebastian vilset omkring i en ursvensk villaförort från 60-70-talet.

Precis som i De ofrivilliga är situationerna och händelserna som filmerna skildrar en slags tablåer, utsnitt ur verkligheten. De är berättelser om människor på marginalen, i utkanten och genom att följa deras upplevelser kan vi som betraktare se vår egen vardag och verklighet med nya linser.

I Man tänker sitt vandrar Sebastian i sina finkläder med svart fluga ut från ett släktkalas/kräftskiva där det rent fysiskt kryper i hans kropp av rastlöshet, ut i skogen och ned i en bäck där han planlöst utforskar gyttjan och djuren i dyn. Det är en fullständigt irrationell handling sett med vuxenvärldens ögon, men i hans värld framstår denna vandring i skogen som mer äkta och verklig än de vita dukarna och kallpratet kring festbordet.

Jag känner rent fysiskt igen mig i denna scen, att vara intvingad i ett sammanhang man inte förstår, eller lärt sig koderna för, väcker ett fysiskt obehag som jag själv upplevt. Många andra scener i dessa filmer berättar på liknande sätt med både absurda inslag och egensinnigt gestaltade episoder.

Denna bildpoetiska stil bara en relativt liten och marginell genre i svensk film. De drunknar i den breda biografkulturen och hamnar på bibliotekens DVD-hyllor. ( Här görs en viktig filmkulturell insats i det tysta ! ) Men dessa filmer och nomineringen av De ofrivilliga är viktiga för svensk films konstnärliga utveckling, det skapar ett utrymme där en filmkultur kan existera parallellt med mainstream floden av deckare och relationsdramer. Utan denna ådra skulle svensk film vara mycket fattigare !

Visa upp argumenten bakom UMEÅ som kulturhuvudstad

2009-09-09T09:01:00.002+02:00

Så var det avgjort. Umeå får förtroendet att bli svensk kulturhuvudstad 2014. Lund fick det inte. Dagen efter är medierna fyllda med åsikter och kommentarer. De flesta verkar vara överens om att Umeå bjöd upp det mest inbjudande och lockande innehållet i sin ansökan. Men få vet de verkliga argumentet bakom, juryn har ett ansvar att öppet redovisa sina resonemang!

Att som Umeå ha ”Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst” som tema och ”De åtta samiska årstiderna” som undertema är både exotiskt och korrekt i den europeiska konsensus som heter mångkultur. Flera andra projekt och ideer i deras ansökan har samma idebas, konkreta och folkliga arrangemang.
Lund profilerade sig mycket mer med sitt koncept ”Den femte friheten” än med enskilda evenemang, det teoretiska och akademiska inslaget är mycket tydligare. Men samtidigt som en av jurymedlemmarna påpekade – Lunds ansökan innehöll en framtidssyn som många kulturpolitiker inom EU sympatiserar med.

Ändå tror jag det är oerhört förenklat att bara se till de kulturella innehållet i förslagen, det handlar om så mycket annat – svensk regionalpolitik, EU minoritetspolicy mm. Men här sitter vi alla kulturarbetare och politiker i skuggan, ovetande om hur resonemangen verkligen gått i juryn. Jag och många andra vill verkligen ha en uppriktig redovisning av resonemang för och emot. Först då kan vi få den verkliga transperensen som leder vidare mot en helhet i kulturtänkandet!
För tillfället finns det en kortfattad text på Kulturrådets hemsida som delvis fördjupar argumenten.

En av de vanligaste kommentarerna har varit att Lund skrivit ett svårbegriplig tema med ”Den femte friheten” och att den konkreta innebörden av denna stiliga praoll är dold och osynlig. Jag surfar in på Lund2014s hemsida och läser detta :

”EU bygger på att pengar, varor, tjänster och människor ska kunna röra sig fritt; detta kallas de fyra friheterna. Det är fyra rationella friheter som ska bygga ett integrerat, modernt samhälle i Europa.
En pusselbit saknas: Den femte friheten.
Den pusselbit som får människor att mötas. På riktigt och på djupet. En pusselbit byggd på emotionella grunder. Inte rationella.
Verktyget är kulturen. Kultur i ett vidare begrepp. Via befintliga scener, arenor och uttryck, men också via ”egna” scener, arenor och nya uttryck. Båda ska våga utmana varandra för att finna nya vägar, sätta kulturen i nya perspektiv. Målet är ett; att få människor att mötas. På riktigt och på djupet.”

Som programförklaring är den glasklar för mig, det som saknas är konkretiseringen. En tydlig koppling mellan evenemang och profil, mellan koncept och konkreta satsningar. Den finns säkert i ansökan, men den kanske inte varit tillräckligt synlig för alla som inte läst hela den publicerade ”bibel” som publicerats.

Kulturella metropolen Malmö/Lund

2009-09-07T12:15:00.003+02:00

Alldeles oavsett hur det går i slaget om kulturhuvudstadsåret 2014 mellan Lund och Umeå är Malmö/Lund regionen en kulturell metropol, en gemensam upplevelsescen. Som ett litet bevis på detta förmedlar jag här mitt kulturella konsumtionsschema för helgen 4-6 september :

Fredag kväll - premiär på Varieteatern Barbés föreställning MacBeth på Inkonst. En barbarisk och blodig iscensättning som vågar mycket och levererar en hel del upplevelser i gränslandet mellan fysisk teater, konstvideo och insikter kring våldsamma maktbegär och manliga rollspel! Läs recension i Sydsvenskan.

Lördag brunch på restaurang SMAK, Malmö Konsthall med kollegor och kursvänner från kreativ producent utbildningen på K3 Malmö högskola som startade i september 1999. 10-årsjubileum! Snabbtitt på aktuella Sonic Youth utställningen och katalogen och goda vibbar för framtida träffar!

Lördag dag - performance arrangerad av Lilith Performance Studio med kinesiska konstnärerna Cai Yuan och Jian Jun Xi. En social aktion med malmöbor som rullade bildäck mellan Möllan och Gustav Adolfs torg. En mix av konst och minikarneval en helt vanlig lördag em i Malmö.

Lördag em/kväll - konsert evenemanget SCORE på Malmö symfoniorkester med musik av chilenske filmkompositören Jorge Arriagada. Hans tonsättning av Orson Welles svartvita visuella eposfilm Four Men On A Raft från 1942 skildrar fyra fiskare som färdas på en flotte längs Brasiliens kust. Strålande visuellt och episkt musikaliskt i fenomenal svartvitt foto.

Lördag kväll - säsongsinvigning av INKONST med en minifestival av kommande händelser. Allt från livenummer av Minna Weurlander (Classic Lounge) – www.minnaweurlander.com till Skambyrån - www.skambyran.se, DocLounge – www.doclounge.se, DJ Christopher Nelson och Vidderna live - www.myspace.com/vidderna till en hel del mingel med Malmös lokala alternativa kulturscen.

Söndag em - vernissage på Skissernas museum i Lund på Everything Trembles av amerikanska konstnären Jane Philbrick. En konceptuellt rik utställning som bjuder på allt från ljudverk baserat på en skulptur och svävande magnetiska sfärer till utdrag ur en kommande bok/katalog som bland mycket annat ger en fysikalisk förklaring till mysteriet med fenomenet åska.

Söndag kväll - välförtjänt örtkryddad lammstek och hallonspäckad chokladtårta hemma med grannarna och en god sydafrikansk Shiraz. Till tonerna av John Coltrane och Miles Davis, tack Spotify!

Som sagt - kulturmetropolen Malmö/Lund lär fortsätta leverera även om Lund2014 inte blir kulturhuvudstad. Svaret på den sista frågan lär komma imorgon den 8 september.

FILMSTUDIO i graven

2009-09-02T15:54:00.003+02:00

Läser i Sydsvenskan att anrika Lunds Filmstudio lägger ned verksamheten totalt. Det är ju pinsamt och tragiskt att Lunds universitet inte längre kan hålla sin egen Filmstudio under armarna. Där har alla lundafilmare hängt genom åren !
Visst har biografklimatet och tittarvanor ändrats osv osv, men att inte kunna se moderna och historiska filmklassiker på stor duk under utbildning är en stor förlust.
Som tur är för vårt lokala utbud finns Cinemateket kvar ! (änslånge)

En överlevare och stilikon

2009-08-27T16:44:00.007+02:00

Har under några dagar dykt ned i nätets gigantiska arkiv och sökt fakta och reflektioner om Grace Jones. Nattklubbssångerska, modell, fd stilikon. Hon gjorde förra vintern comeback med albumet "Hurricane", en återkomst med liknande pregnanta reggaerytmer och djupa altröst som när "Pull up to the bumper" svepte över de tidiga 80-talens discogolv.

Grace Jones videosnap _ "Libertango"

På YouTube hittar jag videon till sången "I´ve seen that face before (Libertango)", skapad tillsammans med fotografen/designern Jean-Paul Goude (hennes dåvarande man). En superelegant sammanvävning av visuella element och gungande rytmer, med referenser till dadaisternas geometriska färg- och formlekar.
Grace ansikte med sina kubistiska drag och hårt markerade skuggor är skapat i liknande former; en stilbildande rockvideo, minimalistiskt fotograferad med det svartvita skuggspelet och det franska dragspelet som skapar eleganta diagonala linjer i studion. En professionell modell och stjärna på den internationella jetset-scenen.
Textraderna "Strange, Ive seen that face before / Seen him hanging round my door / Like a hawk stealing for the pray / Like the night waiting for the day" som inleder sången målar i några enkla strofer upp ett stadslandskap, laddat med mytologiska nattvarelser och tunga drifter.

Det är ett omtumlande återseende – en omvänd deja-vu upplevelse - jag hamnar i rockvideons barndom, i en tid när jag var programledare på SvT och gjorde Chrome 22. Minns inte om videon visades i programmet, om inte var det en grov blunder, för i ett visuellt yrvaket medium som rockvideon var på den tiden, står Libertango ut med stilsäkert foto och driven rytmisk klippning.

Grace Jones videosnap Corporate Cannibal

Jag sitter vid min laptop och spelar om videon, växlar sedan över till moderna Grace Jones som i den digitalt surrealistiskt skruvade videon till "Corporate Cannibal" återvänder till djurmetaforerna - "I’m a man-eating machine… / I can’t get enough prey / pray for me / corporate cannibal… / digital criminal…". Det är en dystopi i stark kontrast till den livshungriga karaktär hon personifierade för snart trettio år sedan. Samtidigt är det skrivet med en överlevares klarsyn, med en distanserad och kirurgiskt skarp analys.
Det är inte bara jag som är imponerad av denna återkomst, läser Martin Theanders recension i tidningen SONIC där han högaktningsfullt skriver - "När hon nu i albumstarten fräser »This is my voice, my weapon of choice« innan de stenhårt renskrapade rytmerna tar över låten »This is«, bugar man inför Grace Jones återkomst, genomförd med fokus och zeitgeist värdiga vilken orädd nykomling som helst. "
Rockpoetiskt och centrallyriskt på en gång - "My voice, my weapon of choice!" En hyllning till den fria rösten, skrivet och pratsjunget med samma cross-over kvalitet som på 1980-talet. När jag skriver detta hittar jag den tråd som jag letat efter, en rockmusikens nervbana som länkar samman stilar och decennier och karaktärer.

ps. Tack till YouTube-skaparna och alla ni som håller liv i rockhistorien därute på nätet. ds

Krigsfotografer i IRAK

2009-08-19T10:41:00.004+02:00

Vad driver krigsfotograferna att utsätta sig för risker? Vilka bilder översvämmar oss via medierna?
Alldeles för ofta är det blod, skräck och terror utan sammanhang. Nyhetsflashar av bomboffer och uppbrända kroppar.
Men det finns fotografer som arbetar för att skildra sammanhanget och människorna bakom mediebilderna. I K-special dokumentären Krigsfotografer som man kan se i SvT Play just nu berättar fotografer om sina bilder och erfarenheter av Irak kriget. Det är helt andra tankar och bilder än pixliga trofebilder av bundna fångar i Abu Ghraib fängelset som amerikanska soldater lade upp på nätet.
I Krigsfotografer berättar bland annat Ashley Gilbertson om sina erfarenheter som inbäddad journalist och hur hans bilder i boken Whisky Tango Foxtrot använts av amerikanska medier. Sevärt för alla som är intresserad av fotografiets makt i dagens medievärld.

A U.S. Marine slides down a marble bannister in Saddam's palace in Tikrit, Iraq on April 14, 2003. Tikrit was the last major city in Iraq to fall, and many people felt it symbolized the end of the fighting in Iraq. © 2009 Ashley Gilbertson - All Rights Reserved

I BOB HUNDS koppel

2009-08-17T14:36:00.006+02:00

Stortorget 2009 Malmöfestivalen. Bob Hund. Ett fullpackat torg med tusentals mixade malmöiter och ditresta utomsocknes ( som det heter på skånska).
På scen en lätt dragklädd maskerad sångare som levererar rad efter rad av smarta lätt surrealistiska skånksvenska strofer och två fullständigt spaceade gitarrister med svaj-armen på helspänn. Kan det vara ngt för alla ? Torget jublade iallafall. Kanske av masskänsla, kanske av festivalyra.

Jag skall inte recensera Bob Hund, det har jag inte lyssnat tillräckligt för att göra, men det känns befriande skönt att detta anarkistiska band idag år 2009 lyckas samla en så stor publik som verkligen lyssnar.
Jag sätter igång Spotifylänken och lyssnar vidare. Gör samma sak !

Tillbaka till STADEN

2009-08-13T09:08:00.003+02:00

Lite stadskulturella tankar från skribenten Dan Hallemar i Sydsvenskan nu när hösten startar.

Mer akademiska tankar och reflektioner från Horace Engdahl, mycket värda att ta till sig.

Mediaarbete sökes

2009-08-11T13:05:00.004+02:00

Idag har jag publicerat en platsannons på min hemsida. Tipsa mig gärna !

KOMPETENS:
BILD / TEXT berättare med stor kulturell allmänkunskap
SPETS inom rörliga bilder i den digitala sfären

SÖKER:
ARBETE som redaktör, manusutvecklare, föreläsare
PROJEKT som behöver styras och utvecklas
SAMARBETE med produktionsbolag, konsultföretag

MERITER:
ERFAREN projektledare, redaktör och skribent

INFO:
www.soneson.net
http://thoresoneson.blogspot.com/

Kultur är välfärd!

2009-08-10T12:04:00.000+02:00

De flesta av oss tvekar inte att hålla med om vikten av kultur, att våra kommuner och staten skall se kultur som en del av det goda samhälle vi vill leva i. Men nu försöker den nyliberala tankesmedjan Timbro strypa definition av välfärd så att det enbart är skola och omsorg som skall räknas dit.
I ett inlägg på Dagens Arena går chefredaktören Nisha Besara till angrepp mot dessa konservativa tänkare som får stort utrymme i både DNs spalter och i SvTs morgonsoffa. Besara skriver : ”Antingen förstår Timbrohögern eller så vill de helt enkelt inte se detta: det offentliga har ett stort ansvar för kultur och fritid. Det hänger ihop med hälsa, medellivslängd, välstånd och välmående.”

Många av oss ser det som en grundläggande, demokratisk rättighet att ha fria bibliotek, kulturskola och annan aktiv fritid som inte bara är tillgänglig för dom som kan betala. I de flesta kommuner får man redan idag betala för tex musiktimmar i kulturskolan, men hade bidragen dragits in skulle det direkt drabba de som redan idag tvingas leva på minimal budget, arbetslösa, låginkomsttagare och ensamstående föräldrar.
Att attackera kulturstödet är en cynism som bara kan komma från en politisk elit utan kontakt med den verklighet de flesta av oss lever i.

Ett UFO har landat i Kivik Art Center

2009-08-09T11:28:00.008+02:00

Mitt bland de böljande kullarna och naturen vid Kivik Art Center har ett ufo-liknande objekt landat. Det är det enda kvarvarande exemplaret av finske arkitekten Matti Suuronen ”folkstuga” Venturo, ett glasfiberhus som byggdes för att bli den moderna tidens sommarhus. Med sina öppna glasytor och flexibla väggar, inne och ute på samma gång, känns huset befriande fritt från alla pittoreska österlenska stockrosor och idyll. Ett perfekt cafe som lyser med orange lack i det gröna pastorala.

Att Kivik Art Center är konstnärligt utmanande med betongobjekt i eklundarna nära Stenshuvud glömmer man lätt bort när medierna rapporterar om hur advokater i Ulf Lundells namn hävdar att konstverk kräver bygglov och attackerar Anthony Gormleys betongskulptur från 2008 för att den förstör utsikten från hans gård och öppnar för insyn i hans privata domäner.
Gormley som tillsammans med arkitekten David Chipperfield skapat verket har tänkt i helt andra banor än att skapa ett utkikstorn för eventuella paparazzis. Deras skulptur är en upplevelse som tar utgångspunkt i människan och hennes förhållande till naturen och till kroppen. Det 600 ton tunga och 14 meter höga bygget är en både intim och storslagen skapelse, man klättrar i mörker uppför en trappa från en Grotta, hamnar på en öppen panorama Scen innan man tar sig högst upp i Tornet och som i ett trollslag befinner man sig över trädkronorna och blicken svävar över hav, kullar och himmel.

KIVIK ART 08: DAVID CHIPPERFIELD & ANTONY GORMLEY, Kivik Art Centre, Kivik, Sweden
Foto Gerry Johansson

Det är en kittlande och eftertänksam konstupplevelse, både fysisk och intellektuell, den reflekterar över människans plats i naturen och vilka former av närvaro vi kan befinna oss i. Anthony Gormley som för oss främst är känd för sina bronsskulpturer av människokroppen i skala 1:1 ( en står i Wanås skulpturpark, en annan på ett torg i Höganäs ) visar med detta betongobjekt att konst kan förflytta tanken, skapa nya rymder och perspektiv.
Det skulle vara tragiskt för konstlivet om en kulturkändis advokat i sin nit lyckas vrida till lagen så att verket tvingas demonteras!

Årets utställare Julian Opie som blästrat konturer av dansande kroppar på svart granit och ställt dem på en sluttning känns däremot väldigt malplacerade. De har inget förhållande till sin plats, fyller ingen annan funktion än som dekorativt inslag i en promenad. Harmlös konst.

Moderna i Malmö

2009-08-07T09:54:00.006+02:00

Var på pressmöte där Moderna Museet i Malmö – MMM – presenterade sitt första utställningsprogram och de ombyggda 2000 kvm stora lokalerna. Bygget innebär är en total make-over, i princip kommer enbart det yttre skalet från gamla Rooseum finnas kvar, det blir en helt ny tillbyggnad med en stor kub som dominerar framsidan. Som alla moderna konsthallar kommer MMM att ha ett nytt cafe i anslutning till entren och nytillträdde chefen Magnus Jensner lovade att arbeta för att skapa en öppen plats utanför MMM. Kan behövas för idag är utsikten en trång trottoar och några p-platser, knappast inbjudande. Se skissen på hemsidan.

Konsten i huset då, kommer MMM att leva upp till Rooseums glansdagar från nittiotalet under Lars Nittve eller satsa på samtida nätverkande i Charles Eches anda? Svaret vet vi delvis, det kommer att präglas av samarbetet med Moderna i Stockholm, men också ha en egen aktiv utställningspolicy. När man slår upp portarna annandag jul den 26e dec blir det med två stora måleriutställningar, svenska Astrid Svangren och belgaren Luc Tuymans, och ett urval ur Moderna Museets 60-talsamling med Robert Rauschenbergs Monogram, 1955-59 ( geten med bildäcket ) som frontfigur.

Astrid Svangren kommer att visa helt nya verk i den nybyggda kuben, Luc Tuymans utställning med titeln Against the day är en svit fotobaserade målningar.

Magnus Jensner har också ett "wild card" i skjortärmen, MMM kommer att ha ytterligare ett utställningsrum, ett mindre galleri ut mot Stora Nygatan. Vad och hur det kommer att användas beror på andra utställningar i huset, berättade Jensner, men varför inte satsa på snabbhet, uppdaterade och kortare utställningar? En variant av 1:a på Moderna som är en mer öppen och experimenterande form där man visat bla performance och video. Som alla moderna konstrum behöver MMM bli flexibla för att inte fastna i institutionens redovisande roll.

Sommartider och sommar radio

2009-08-06T11:12:00.005+02:00

Jag har inte haft fokus på bloggandet under sommaren, andra aktiviteter har fyllt min tid. Resor i sommarsverige, renovera hus, cykla på min fantastiska racer. Allt detta har kännts viktigare än att sitta vid tangenterna.
Att lyssna på sommar på P1 har varit en återkommande vana, ofta i poddversionen utan hela musikstycken. Tyvärr! Sommarvärdarna har diskuterats på många håll, som vanligt i pappersmedierna. Personligen har jag haft stort utbyte av att höra BÅDE Laleh och Anders Wall. Jagberättande på totalt olika nivåer. Det är en konst att kunna berätta om sig själv och sina livserfarenheter, en del gör smärtsamma magplask andra flyger fritt kring i sina associationer och minnen. Om ni missade några av berättarna finns poddradion som för mig utvecklats till ett beroende.
Lyssna tex på journalisten och författaren Lasse Berg - högerklicka på hans namn och ladda ned mp3 filen - som så lågmält och nyfiket talar om sammanhanget mellan vårt biologiska och sociala jag. Och om våra afrikanska gener! Strålande radio! Ser fram emot hans TV-dokumentär som är under arbete.
Radio är ett medium för sommaren, min hårddiskinspelare är fylld av filmer o tv-program som skall konsumeras när mörkret lägger sig. Och det kommer det att göra som alltid...

Kris för tidningarna eller ...

2009-05-06T22:17:00.003+02:00

I väntan på mera tid att kommentera dagstidningarnas framtid. Läs Mikael Timms funderinghar på sr webben - Hur ska tidningarna överleva?

Berlin, april 2009.

2009-04-13T09:42:00.009+02:00

Memorial to the Murdered Jews of Europe

Staden är fylld av intryck. Museerna och gallerierna svämmar över av uttryck. Det gäller att välja sina nedslag, annars fastnar man i köerna. Här några avtryck från fem dagar på vandring i Berlin påskveckan 2009.

Ljudinstallationen "The Murder of Crows", av Janet Cardiff och George Bures Miller på http://www.hamburgerbahnhof.de. Den gamla järnvägshallen vibrerar av ljud, musik och berättelser. Ett visuellt rum med en symfoni av associativa ljud och musikupplevelser baserat på kråkornas kollektiva begravningsritualer.

Fotografiska museet C O Berlin visar Annie Leibovitz. A Photographer’s Life. 1990 – 2005. Det gamla posthuset är fyllt av hennes dynamiskt arrangerade, kolorerade celebriteter och hennes privata svartvita familjealbum. Sviten med porträtt av Susan Sontag fram till hennes dödsbädd är djupt rörande och intimt.

The Return of the Gods – Berlin’s Hidden Olympus på Pergamonmuseet tar en timme att uppleva med lånad audioguide. Antiken kan inte bli mer levande än så här och Pergamonfrisen är ett klassiskt storslaget äventyr!

Helmut Newton: Fired på Museum für Fotografie är en expose över modebilder från 60-70-talet som denne legendariske fotograf exponerade. Sal efter sal av elegans och – humor! På undervåningen i detta gamla transformerade casino! visas Newton private! En samling objekt med hans kameror, kostymer och privata anteckningar. Peeping Tom varning!

Ett råd inför en Berlintur är att undersöka vad som händer på Berlins museer i förväg och planera på webben - http://www.smb.museum/smb/home/index.php?lang=en

Att besöka Berlin utan att ta del av den nutidshistoria staden är fylld av är inte möjligt. Den finns överallt, det är bara att öppna ögonen på Berlin Alexanderplatz, på Unter den Linden, i Tiergarten. Bussar och båtar arrangerar guidade turer till minnesplatser. En par timmar bland de 2,711 betongpelarna i det labyrintiska minnesmonumentet http://www.holocaust-mahnmal.de/en/thememorial och i det underjordiska museet är upplysande och berör på ett fundamentalt sätt.
Vid Checkpoint Charlie dominerar turistmyllret och en flera hundra meter lång utställning - Berlin Wall History Mile at the Friedrichstrasse border crossing - med fakta, bilder och historia kring muren och alla offer den krävde. Souvenirshopen med plastkulor och en bit uthuggen betong för en euro kan man leva utan, men missa inte den bevarade sektionen av muren några kvarter mot Potsdamer Platz. Där står en grå sektion iskallt rakt och militäriskt.
Längs en av Berlins genomfartsgator längs floden finns en 1,3 km lång sektion av muren som kallas East Side Gallery, en gång ett konstnärligt, kollektivt projekt. Idag är det en söndertaggad, graffitinedklottrad del av stadens minne. Men den skall restaureras under 2009, tills dess se utställningen på webben på http://www.eastsidegallery.com/index.htm - inte In Real Life.

Efter allt detta, ta en avslappnande tur med guidebåt på Spree och passera officiella Berlin med nyrenoverade Riksdagshuset och alla regeringsbyggnaderna på parad längs vattnet. Släck törsten med en iskall kristall bier! Stig av vid Friedrichstrasse och gå till den livliga Berlin puben Die Staendige Vertretung, runt hörnet från Brechts teater Berliner Ensemble. Botanisera vidare på deras ölmeny!

TidsKris

2009-04-03T17:25:00.003+02:00

Jag vet, det har varit total brist på inlägg och mediefunderingar på denna sida länge nu...men tidkrisen satte in och skrivlusten försvann med den.
Här en lista på sidor, medier jag läser (men inte hinner skriva om eller kommentera) :

http://www.journalisten.se/
http://etc.se/
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/
http://www.dn.se/kultur-noje
http://www.guardian.co.uk/culture
http://feeds.wired.com/wired/index

Dagspressen som fildelare

2009-02-08T10:49:00.003+01:00

Sydsvenskan gör idag en stor special om fildelning, med "idolporträtt" av Pirate Bay skapare och en inte alltför kritisk granskning av bakgrunden till denna ”folkrörelse” signerad Anders Mildner.

Så här skriver han : "Den fria tillgången till information utmanar nu med stark kraft alla maktstrukturer. Vi brukar ju prata om den svenska folkskolans effekter på samhället. Vad kan man tänka sig händer i ett läge där all världens böcker, alla världens filmer, all världens musik, ja, all världens samlade digitala kunskap blir tillgänglig för alla människor på hela jorden?"

Det finns bara ett "litet" problem i resonemanget - all denna kunskap har skapats genom att någon lagt ned sitt arbete, sitt kunnande och sin tid på att skapa det. Tid är för de flesta av oss = pengar. Och sålänge vi inte lever i den utopiska värld där alla har medborgarlön, måste även kulturskapare ha mat på bordet och tak över huvudet. Detta "lilla" problem nämner inte sydsvenskans skribenter. Mer än i en hänvisning till affärsmodeller som Spotify och Wired-gurun Chris Anderson som agerar ambassadör för Googles gratismodell på nätet.

Upphovsrätt är inte ett antikt begrepp, det är i allra högsta grad med i den journalistiska vardagen. Den handlar om rätten till sitt arbete som skribent eller som fotograf. Som konstnärlig skapare. Personligen hoppas jag att Sydsvenskan skrivit bra avtal med sina skribenter så de får ersättning för den elektroniska publiceringen av sina alster i den Pirate Bay pdf-fil som tidningen lagt ut för att sprida kunskap om hur man fildelar...för det har ni väl ???

Kultur och diplomati slår tillbaka mot israeliska aggressionen!

2009-01-18T13:42:00.003+01:00

Den nu tre veckor långa invasionen av Gazaremsan rör oss alla. Alltmer får vi se bilder och höra vittnesmål som skildrar effekterna av den israeliska armens aggression och de svar den militanta delen av Hamas levererar. En konflikt som denna måste lösas innan fler civila lider och dör!

Världen reagerar på olika sätt, i Sverige har två av de radikala kulturpolitiskt medvetna veteranerna skrivit inlägg under veckan som gått. Förre FN diplomaten Pierre Schori ger i en krönika i ETC - med titeln om Israels brott - en bakgrund och ett avstamp för en svidande kritik mot regering Reinfelt - "Men det gäller också att värna den egna integriteten och kräva respekt för internationellt samarbete och folkrätt. Konsument- och turistbojkott är en privat sak men statligt vapensamarbete med Israel är det inte. Det är stötande att veta att Israel testar vapen i Sverige som massakrerar oskyldiga civila i Gaza."
Det är bara ett av de exempel Schori radar upp på brott mot folkrätten från den israeliska sidan. Läs och orientera er!

I mitt husorgan Sydsvenskan skriver Michael Wiehe ett inlägg som uppmanar till bojkott av den planerande David cup matchen i Malmö mellan Sverige och Israel. i "Stoppa matchen" argumenterar han i ett starkt känslomässigt tonläge med orden - "I mina ögon ser Israels agerande ut som en långsam och mycket systematisk etnisk rensning: om man på olika sätt gör situationen för palestinska män, kvinnor, barn, gamla och sjuka outhärdlig så går de till sist under, tar död på varandra eller ger sig av någon annanstans. "
Han skriver om texten i Hoola Bandoolas kampsång "Stoppa matchen" från 1975 - som skrevs när Sverige skulle spela tennis mot Chile som då var dikatatur - och riktar den mot dagens israeliska regim. Texten inleds:
"Israel ockuperar
med terror och tortyr
Sen snackar dom om fredsprocess
Ja, det är nästan så man spyr
Medan Västbanken och Gaza
hålls i schack med militär
kan israeler spela tennis
Men dom ska jävlar inte spela här
Stoppa matchen ... "
Läs och begrunda!

Nytt medieår och nya medier

2009-01-10T10:41:00.003+01:00

Att 2009 startar med ytterligare ett mediekrig. En konflikt som krigskorrespondenter på världens mediebolag skall berätta om. Men ingen av dessa medier kommer in i palestinska Gaza för israeliska trupper har spärrat av zonen. Istället tvingas korrarna stå på en kulle utanför Gazagränsen - en "media hill" - och peka in mot rök från bombnedslag och bränder.

Om detta berättar svt korrespondenten Clas Löfgren i SVTs Kulturnyheterna - Korrespondent eller bloggare - vem berättar bäst?

Ett mediebolag har kunnat sända infifrån den ockuperade zonen - den arabiska kanalen Al Jazeera. Deras engelskspråkiga sändningar finns samlade på YouTube, deras webbsida och tv-kanal som länkas ut över kabelstationer och via webben når enligt deras egna uppgifter 140 miljoner användare runt världen. Al Jazeera är idag en medieröst som andra internationella källor, en oberoende röst som använder nya medier på alla sätt - som twitterkanal, som webb-tv och som nyhetsblogg.

Detta betyder att ögonvittnes skildringar och bilder när världen via nya medier som i sin tur hämtar information från bloggar, mobilrapporter och YouTube-klipp. Allt denna information filtreras inte på samma sätt som i mediebolagen av journalister och redaktörer som värderar och sätter fakta och åsikter i perspektiv. Det är mediefrihet, men samtidigt en form av mediekaos. Hitta rätt, filtrera fakta, tar tid och kräver tillgång till andra källor. för att inte bli ensidig.

Läs rapporter inifrån Gaza på AlJazeeras webbsida och bedöm själv. http://english.aljazeera.net/focus/war_on_gaza/

Lennon kampanj på YouTube

2008-12-29T11:40:00.009+01:00

YouTube, överallt detta YouTube! Det här året verkar alla som arbetar med medier fixerade vid YouTube. Kanalen har vunnit USAvalet till Obama, agerar socialt och kulturellt nätverk i kampanjer. Binder helt enkelt samman klotet.
Inför World Economic Forum i Davos i januari 2009 finns en kampanj med öppet forum där alla kan spela in sina tankar, åsikter och förslag till att skapa en bättre värld.
Den ideela organisationen One Laptop per Child (OLPC) har samplat John Lennons röst så han kan uppmana oss alla att donera till förmån för barn i utvecklingsländerna.
Det är minst sagt spooky att höra Lennons budskap, det är skickligt och det skapar en intressant frågeställning...alla med tillgång till en dator och rätt program kan sampla i princip vem som helst till att propagera för vad som helst. Eller...
Var går gränsen ? Vad händer om man samplar Hitler ? Lyssnar någon då ?

Själv vill jag gärna tro att budskapet ÄR viktigare än mediet, men alltfler håller med mediegurun McLuhan som hävdade att mediet ÄR budskapet! Isåfall skulle YouTube med sina öppna kanaler vara den perfekta demokratiska kommunikationsformen. Gratis, tillgänglig för alla (fast blockerad i Kina när kritiska videos skapat uppmärksamhet).
Lennons budskap sprid med tillstånd av Yoko Ono, approved by som den amerikanska termen lyder. "Imagine every child no matter where in the world they were could access a universe of knowledge. They would have a chance to learn, to dream, to achieve anything they want. I tried to do it through my music, but now you can do it in a very different way. You can give a child a laptop and more than imagine, you can change the world,"
Jag vill inte agera domare, men ursprungstexten till Imagine hade en mer associativ och öppen kvalitet. Direkta uppmaningar som denna blir något annat, det blir alltid copytext, en mer endimensionell text. Hur sympatiskt budskapet än är. Döm själv.

alternativa JULsånger

2008-12-23T11:00:00.004+01:00

Efter en hektisk december finns det tid att reflektera igen, nu när alla medier och tyckare levererar årets listor på allt från pryl till paparazzi läser jag om floden av JULsånger i DN. Under rubriken Poprevolt mot julmyset kan man hitta en länk till Cornelis Vreeswijks klassiker "Jultomten är faktiskt död".
Att lyssna på den är en god påminnelse att det finns alternativa sånger och traditioner kring julen, att konsumtionen inte måste vara ledstjärnan. Att årets julhandel blir en frivillig köpvägran för en del i dessa kristider är en påminnelse att det finns andra värderingar och prioriteter än shopping.
Så längre gratistjänsten YouTube finns, kan man ägna många timmar åt att söka favoriter och göra egna spellistor. Surfa på !

Missa inte Anders F Rönnbloms "Det är inte snön som faller". Eller en annan samtida klassiker Ebba Grön - Nu Släckas Tusen Människoliv. Att båda spåren är från 1980 och fanns med på tidningen Schlagers Julsingel det året gör inte detta inlägg till nostalgi. Låtarna håller fortfarande för en julbetraktelse. ( Tack EBBA och Anders F !) (Och alla ni andra YouTube arbetare.!

Och GOD JUL på er alla !

Bil- och kulturarbetare

2008-12-12T11:23:00.003+01:00

Dagens reflektion inom kulturområdet läser jag på Richard Rosengrens blogg:
Så har då regeringen lovat bilbranschen pengar och jag kan inte låta bli att undra varför dessa bolag som hyllar marknaden och avskyr varje inblandning från staten plötsligt står som vilsna småpojkar och tigger.

Precis! Vilket perspektiv skulle det inte ge på marknadsdebatten att se hur många arbetstillfällen kulturen skapar för 28 miljarder. 28 miljarder till Kulturen! Det måste ngn administrativ byråkrat kunna räkna ut. För att inte tala om skillnaden i miljöpåverkan!

Kultur kan inte reduceras till ekonomisk faktor!

2008-12-12T09:16:00.002+01:00

Ordet kulturpolitik har varit på allas läppar hela hösten. Mest fokus har scenkonsten fått genom den offensiv Orionteatern och Skuggutredningen stått för som på bred front samlat kulturarbetare i hela Sverige att engagera sig.

Att sammanfatta detta myller av tankar och åsikter tänker jag inte ta på mig. Det är inte heller någon som ersätter mig - en frilansande manusförfattare och filmare för det. Däremot en reflektion. Alla vi som producerar kultur förväntas vara insatta i alla ekonomiska resonemang och ha en hållbar plan för hur vi skall kunna generera pengar och projekt. Vi skall vara företagsledare, innovativa kreatörer och generera vårt eget uppehålle. Helst utan bidrag om man får tro den nyliberala anda som satt tonläget i debatten.
I veckan som gick släppte den statliga kulturutredningen ett, som man kallar det, "utkast till nya, kulturpolitiska mål". P1s Kulturnytt referarar målen och centralt i dessa står följande snirkligt och akademiskt korrekt inlindade formulering: - Kulturell kompetens och kreativitet används för att främja en social, miljömässig och näringsmässig utveckling.
Läs det igen, målsättningen är klar - kultur som genererar ekonomiskt framgång är en god kultur. Den skall lyftas fram.

En kulturarbetare som tagit den nya tidsandan vid hornen är författaren Niklas Rådström som i en välformulerad krönika i DN utropar Vi är inga fripassagerare! Han analyserar de rådande marknadsteserna och skriver som avslutning:
"Kulturen betraktas i dag som en bland många passagerare på samhällsskutan. Av väldigt många debattörer ses den dessutom som en fripassagerare som lyckats erövra en hyttavdelning i första klass. Detta är naturligtvis inte bara felaktigt utan även feltänkt. I varje civilisation och samhällsbygge har kulturen haft navigatörens uppgift. I vår marknadsfundamentalistiska tid förefaller det som om redaren tror sig ha den uppgiften. Mitt tips är då att skutan går i kvav."

Läs hela hans argumentation - tänk sedan efter om kulturens motor skall vara att skapa ideer, reflektioner och upplevelser som berikar oss eller om uppgiften skall vara att fylla salonger och bokhyllor! De undantagsfall när båda dessa faktorer sammanfaller finns, men förutsättningarna för dem skapas av tusentals andra projekt, konstnärliga verk och arbeten som aldrig kommer att uppmärksammas. Ideella, visionära, experimentella och ofta obetalda arbeten.

Sedan är det en annan diskussion vem som skall värna om kvaliteten, hur Kulturråd och statliga, regionala och kommunala skattemedel bäst skall disponeras för att kulturen skall frodas. Det viktiga är att kulturen får en central plats i vårt samhälle; inte reduceras till en ekonomisk faktor bland alla andra!

Vems yttrandefrihet värnar fildelningsförespråkarna?

2008-12-05T13:20:00.002+01:00

Så frågar kulturjournalisten Mikael Timm i en kommentar på P1s Kulturnytt. Jag tar mig friheten att citera ett stycke i sin helhet, ett stycke som precist sätter fingret på kärnan i fildelningdsdebatten -

"Den yttrandefrihet fildelarna värnar började i det ögonblick det industriella samhället gjorde det möjligt att leva på vad man skrev, fram till dess berodde yttrandefriheten på statsmakters och mecenaters välvilja. Det är kulturens förvandling till marknad som gjort det fria ordet möjligt, som givit utrymme för åsikter och konst ingen från början velat stödja."

Det är denna fria marknad och yttrandefrihet som fildelarna i grunden nonchalerar och underminerar med sitt agerande. Läs Mikael Timms krönika !

Kultur som organiserad odling

2008-12-05T12:48:00.004+01:00

Lyssnade på ett studiosamtal i P1 - Nya vågen letar efter kreativiteten - där författaren och kulturdebattören Sven Nilsson formulerade en rad bildliknelser mellan kreativiteten och kulturen. Hans utgångspunkt är vad han kallar det "kulturekologiska perspektivet", där helheten och sambandet mellan de olika delarna står i blickpunkten.

Med detta fokus har han undersökt den kulturella myllan i Skåne i boken/rapporten "Var finns kreativiteten" och hittat en rad fläckar där kulturen lider av missväxt (för att använda hans terminologi) och en del platser där kreativiteten verkar frodas. Malmö är ett exempel på det senre medan kommunen Bjuv är ett exempel på det förra.
Jag tänker inte här analysera metoderna Sven Nilsson använt, eller resultaten. Bara ge ett perspektiv från en fri kulturarbetares sida - och peka på ett citat han själv använde i P1 programmet - "Åt dem som har skall vara givet". Alltså den snöbollseffekt som verkar vara gällande när medel till kultur fördelas och när sponsorpengar söker efter plattformer att göda med sina pengar.

Alla som arbetat med kultur i en eller annan form vet att två faktorer påverkar VEM som får medel, trackrecord ( meriter och tidigare projekt) och synergieffekter ( alltså har någon annan gett medel ökar sannolikheten för att få mera medel av andra bidragsgivare och sponsorer).

Detta är därför det fria kulturlivet är så sårbart. Alla är mer eller mindre beroende av att politiker och tjänstemän i kulturnämnder och statliga bidragsgivare kan se vad som är konstnärligt fruktbara projekt och individer värda att satsa på. Och vem kan se nya innovationer före de slagit rot? Vem kan avgöra vilken mylla som skapar bäst kreativitet?

I den kulturella verkligheten är alla kulturprojekt som är nyskapande lätta offer för vindar och torka, för missväxt och kemisk växtbekämpning. Jag ser fram emot fortsättningen på Sven Nilssons resonemang kring ekologi och kultur där han analyserar de styrande och deras metoder, modeller och strategier. Alltså - jag efterlyser en analys av den kulturella trädgårdsmästar(na)en !

I svallvågorna efter IPRED

2008-12-05T09:53:00.004+01:00

...kan man läsa mängder av inlägg och debatter kring hur musiker och skivbolag skall hantera lagen, vem som egentligen tjänar på den och vad den kommer att leda till.
På Aftonbladets debattsida skriver Jonas Sjöström att Upphovsrätten måste garanteras och talar för de små, oboeroende bolagens sak. På samma sida debatterar Jonas Almkvist, legendarisk sångare i The Leather Nun emot under rubriken "Vi hade aldrig tjänat en spänn på Ipred-lagen".
Båda har rätt utifrån sina synpunkter - men den viktigaste frågan är fortfarande hur nätekonomin skall fungera för medieproducenter och konstnärliga utövare. Hur de skall få betalt för sitt arbete!
På nätet finns en flora av ideer, krav och åsikter. Lätt att gå vilse i åsikterna, men värt att orientera sig innan man utforskar nätet och laddar ned. Personligen tycker jag det är självklart att avgiftsbelägga nätägarna och skapa betalmodeller där pengar slussas tillbaka till upphovsrättshavarna. På vägen måste man reformera STIM och se till att utövarna står i fokus - inte bolagen.
Att straffa en tonårsnedladdare är som att hota med skamvrån! En del väljer frivilligt att stå där och lägga det på sin cred- och meritlista.

PS På Aftonbladets debattsida finns också uppropet Ingen piratjakt i våra artistnamn! där 100 artister argumenterar emot IPRED och skivindustrins metoder för att stoppa fildelningen.

MIXFILM till alla GRATIS!

2008-11-28T09:36:00.002+01:00

Alla resonemang om alternativa sätt att visa kvalitetsfilm verkar landa i för eller emot fildelning och nedladdning. Vad det egentligen borde handla om för alla aktiva i Film-Sverige är det Martin Jern pekar på i sin krönika - Varför gratis? - på SFIs sajt Filmnyheterna.

Hur kan man använda nätet och olika intresse communities för att skapa ett buzz och intresse för sin konstnärliga produkt ? Martin Jern som arbetar i produktionskollektivet Dansk Skalle och gjort "Fjorton suger" föreslår bland annat en mixfilm tape, efter den klassiska modellen blandband som musikfans hemmabränner och ger till kompisar. Mun mot mun marknadsföring.
Mixfilm är en strålande idé tycker jag, SFI skulle kunna skapa en sajt där man streamar svensk kvalitetsfilm, en gratis filmfestival på nätet. Bjud på scener ur filmerna, var generös och skapa intresse! Ideerna och möjligheterna är många - men samtidigt får vi inte glömma den speciella upplevelse det är att stiga in i biografen och bli uppslukad av en visuell berättelse.
Film ÄR inte alltid bäst på bio, men en kvalitetsbiograf ÄR fortfarande bästa stället att se film.

Rädda VOLVO med grön teknik!

2008-11-26T12:46:00.005+01:00

Ibland dyker nya perspektiv upp, nya men samtidigt så självklara. På tidningen ETCs webbsida skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson ett inlägg som kombinerar ekonomi och miljö - "Industrin måste ställa om till grön produktion. För klimatets skull, för de anställdas skull."
Hans inlägg sätter de stödmiljarder bilindustrin kräver av stater världen över i sitt rätta sammanhang. Varför satsa miljarder i en dödsdömd produktion när vi borde satsa på alternativa bränslekällor och energiproduktion! Om man skall ge stöd av offentliga medel åt privata storägare så Ställ motkrav!

JA TILL IPRED...

2008-11-25T13:03:00.007+01:00

...så heter en allt mer växande grupp på FACEBOOK. Allt fler aktiva konstnärliga utövarna i Sverige har tydligt bestämt sig - det är dags att visa var man står. Att det kan bli ett lagbrott att dela upphovsrättsskyddade filer.

Samtidigt pekar många på riskerna med IPRED lagen, att de aktiva fildelarna kommer att hitta nya vägar att dölja sina IP nummer, att det blir svårare att spåra grova brott som spridning av barnpornografi, en som varnat för det är Per-Erik Åström, tidigare anställd på Rädda Barnen. Detta problem löser man inte med lagstiftning, det är de flesta aktiva sociala nätverkare överens om.
Personligen ser jag enorma fördelar med nätet som jag inte vill vara utan: en av dem är "den långa svansen" eller The Long Tail begreppet som skapats av The Wireds chefredaktör Chris Anderson, alltså den globala legala nätmarknad som växt fram där det går att beställa mängder av film, musik och litteratur som inte plockas upp eller distribueras av de officiella, traditionella förlagen.

Detta är en kulturell revolution som ingen vill stänga av, men fortsätter nedladdningen att öka finns risk för att denna marknad hotas eller begränsas av lagar och regler. Och det skulle vara ett bakslag av stora mått.

Moteld mot KULTURliberalerna

2008-11-21T10:55:00.002+01:00

Alltfler kulturarbetare stiger fram och pekar på vilken utarmning av vårt kulturliv vi riskerar i framtiden - om arbetet med att marknadsanpassa kulturvärden fortsätter i samma takt som hittills. Stockholms kulturborgarråd är kanske den mest framträdande i denna offensiv från liberalt håll där publiktillströmningen premieras med extra skattepengar.
Senaste starka inläggen i debatten har kommit från scenkonsten, från Skuggutredningen som leverarat en mängs stoff och potentiell tändvätska. En del av dessa tankar ventileras i P1s Snittet "Teatern - vad är den bra för och vad får den kosta?" som går att lyssna på som poddradio. Unga Klaras ledare Susanne Osten, Elverkets Stellan Larsson och Göteborgs stadsteaters konstnärliga ledare Anna Takanen levererar alla genomtänkta, intelligenta och brännbara argument FÖR statligt stöd till konstnärlig kvalitet.
Det enda problemet är att deras röster inte kommer fram i det oftast populistiska mediemyllret som handlar om kortsiktiga ekonomiska medel, om nedskärninagr och sponsring. Lyssna på de 30 minuterna i Snittet !

Ett land som inte satsar på sina kreativa kulturskapare är ett döende land.

2008-11-18T18:22:00.007+01:00

Den alternativa kulturutredningen - Skuggutredningen - har precis gått i mål och presenterat ideer, tankar, åsikter och konkreta förslag kring hur Sverige skall vara ett kulturland att räkna med. I framtiden också.

Det finns mycket att tycka och tänka kring detta, många har mycket goda ideer. Men höj för ett ögonblick perspektivet från bidragsdiskussioner och läs detta inlägg som lyfter fram kulturens centrala roll.

"Strindberg som arbetsskapare."
av Gunilla Palmstierna Weiss

Utdrag ur ett balkongtal till Strindbergsfestivalen 25.08.1996 Därför är August Strindberg exemplet och utgångspunkten för mina tankar.

1. Författaren, dramatikern, konstnären, fotografen, uppfinnaren, provokatören August Strindberg har genom sin kreativitet skapat fler arbeten åt människor än flera av våra industrier såsom ASEA eller Volvo sammanlagt.

Bl.a Förlag, från chefen till den anställde på expiditionen, lektörer, agenter, översättare, regissörer, skådespelare, avhandlingar, fotoböcker, pappersindustri, auktionsverk mm mm. Fröken Julie är en av de mest spelade pjäserna i världen. (Vid sidan om en stor teater som Dramaten har 72 yrken, samtliga är skattebetalare.)

2. Man måste vända på det hela.
När den kreativa står och skrapar på foten för att få ett litet bidrag från kulturdepartement och kulturministrar eller nyckfulla sponsorer. Så är det i verkligheten såväl kulturministrar som dess departement som är beroende av att det finns kreativa och skapande kulturmänniskor. Det är den kreative, den skapande som är deras verkliga arbetsgivare. Utan dem har ett kulturdepartement inget berättigande.

3. När landet skall representeras så är det nästan alltid utan undantag med kultur, teater, dans musik mm.

4. Att inte satsa på de ännu inte kända, är att skuffa undan avantgardet eller kanske en framtida klassiker. Hur många framtida Augustar ska man snöpa i sin linda. I en demokrati stöder man även det smala det udda, för det är ofta där spjutspetsen finns.

5. När någon säger att jag betalar inte skatt för jag går aldrig på teater.
I ett demokratiskt land betalar vi gemensamt skatt för dagis, vård, skola, kultur mm. om man inte längre behöver dagis så ingår det ändå i min förpliktelse att bidra. Att inte använda sig av kulturutbudet är var och ens egna val.

Att sluta satsa på kultur, på kreativitet är lika med att sluta satsa på framsteg och forskning. Ett land som inte satsar på sina kreativa kulturskapare är ett döende land.
Gunilla Palmstierna - Weiss"

Reflektion är vidarebefodrad i sin helhet så som den publicerats på Skuggutredningens hemsida. Där finns många fler tänkvärda och bitvis omtumlande klartänkta inlägg som om de skulle lyftas fram kan göra kulturpolitiken till ett sant innovativt fält! Läs gärna på!

IPRED lagen kritiseras av forskare

2008-11-14T15:33:00.001+01:00

Kampen för eller emot den nya hårdare lagen om upphovsrättsintrång på nätet är i full gång i bloggar, riksdag och på skivbolagskontor. Forskare varnar för riskerna med en sådan lag.
Engagemanget i debatten om fildelning kontra lagförslaget IPRED fortsätter. Denna DN artikel - Forskare kritiska till hårdare fildelningslag - innehåller tänkvärda fakta från medieforskare med Roger Wallis i spetsen. Informera er!

Konstruktiv syn på fildelning

2008-11-14T13:29:00.005+01:00

Fildelningsdebatten har kommit in i en ny, konstruktiv fas. Som Jason Timbuktu Diakité skriver i sitt inlägg på bloggsajten Newsmill - Vi artister tjänar inte på att hetsa mot fildelarna - måste skivbolag, artister och konstnärliga utövare hitta nya former för att få ersättning på nätet.
Att jaga enskilda fildelare och straffbelägga dem är att skjuta bredvid målet.
Att ironisera och sprida invektiv i bloggosfären mot artister som vill ha ersättning för sitt arbete är att skjuta sig själv i foten.

Det finns konstruktiva ideer och projekt därute som skapar alternativ till "exemplar" försäljningen, Spotify är ett exempel. Fler kommer säkert med den allt större integrationen mellan olika tekniska plattformer, mobiler, laptops och digitala mediecentraler i allas hem.

Rabiata BLOGGare !

2008-11-13T15:14:00.008+01:00

Har Bloggsverige rest sin ragg tydligare än det senaste dygnet ? Pirater och marknadsliberaler och kulturhatare har skjutit skarpt och laddat sina bloggsikten mot en samling kulturarbetare som publicerat uppropet "Politikerna måste våga stå upp mot piraterna" i DN.

Efter att ha läst några bloggsidor fyllda av invektiv och utfall mot de dryga fyrtio undertecknarna av uppropet är jag allvarligt oroad över tillståndet i fildelarleden. De hatar uppenbarligen alla som är emot fildelning. Kategoriskt och svartsynt! Rabiat och fullständigt utan respekt för de kulturarbetare som vågar ha en avvikande åsikt.
Det hela smakar så illa att jag knappt orkar skriva inlägg på min blogg, knappt orkar ha en balanserad syn på VAD detta egentligen handlar om.
All denna energi och all denna tid som man ägnar åt att skriva dessa inlägg är ioförsig imponerande. Det finns uppenbarligen en oerhörd kraft och vilja ute i fildelarsverige, det är inget tvivel om det.

Men om man tar sig lite tid och analyserar ETT av de grundargumenten man för fram i artikeln - "Det krävs många års erfarenhet och lärdom för att förfina och utveckla sin talang. Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad." - så finns här en grundsyn som jag tycker borde genomsyra alla i ett demokratiskt och öppet samhälle. Rätten att kunna ägna sig åt konstnärlig verksamhet.
Utan denna rätt kommer världen att vara mycket fattigare. Att kunna leva på konsten man skapar är ingen garanti för att det man skapar är kvalitet i sig, men lyckas man skaffa sig en publik, läsare, tittare och lyssnare som vill ta del av det man skapar, då skall man också ha möjlighat att få betalt för sitt arbete. Det är en självklarhet. Arbete skall löna sig. Ingen av de mer rabiata nyliberalerna som Rick Falkvinge i Piratpartiet kan på allvar mena något annat, det skulle vara emot deras egen ideologi att marknaden kan skapa sysselsättning och välstånd för alla om den bara får operera i fred.

Att sedan modellerna för betalning till konstnärligt skapande måste uppdateras i takt med nya teknologier och marknader, är självklart. Fildelning kan ha positiva sidor - man kan marknadsföra sitt nya material som Timbuktu som släpper en singel på Pirate Bay. Man kan slå sig samman och dela svåråtkomliga filmer och kultur som marknaden inte längre vill distribuera eller ha i lager.
Det finns många möjliga modeller för hur man på ett kreativ sätt kan få nätekonomi att fungera. Ett sätt att göra det är genom att avgiftsbelägga alla nätägare och få dem att erlägga EN procent av intäkterna till en upphovsrättsfond ala STIM.

Ladda ned filmen eller ...

2008-11-06T16:58:00.007+01:00

På Filmnyheternas webbsida skriver Kjell Häglund en osande krönika om "Tvångssterilisering av filmintresset" apropå ett upprop för anti-piratlagar som publicerades nyligen i dagspressen. För filmbranschen är det naturligtvis lite penibelt att det är Svenska Filminstitutet som finansierar webbtidningen, men pirat-företrädaren Hägglund argumenterar effektivt för fri nedladdning.
Han skriver - "Värdet av piratkopieringen är ingenting mot värdet av fildelningens distributionseffektivitet och word-of-mouth-marknadsföring" - och det är säkert sant.

Och det finns en braskande skriven sanning i krönikan - den handlar om att ett brinnande intresset för filmkultur skulle stoppas om fildelarna kunde ställas inför rätta. Om det hade varit så att stopp för fildelningen skulle återupprätta ett kvalitetsutbud på biograferna, hade många skrivit under på det! Men det mest intressanta i filmutbudet hindras av den svenska ensidiga filmimporten.

Det finns ett filmkulturellt utbud genom bla Folkets Bio, begränsat ja men viktigt! Men allra viktigast kanal för denna film är faktiskt visningar på teve. Eller i det nätverk av digitala biografer som successivt växer fram. Den största delen filmer som laddas ned på fildelningssajter är amerikanska blockbusters, inga bröderna Dardenne filmer tex.

Piratdelning är INTE lika med bredare utbud eller tillgång till kvalitetsfilm. Det är en myt som förespråkarna sprider och Häglund tyvärr underblåser, vem som helst kan surfa in på Pirate Bay och kolla vad som erbjuds. Det är den senaste Coen filmen, Bond-rullen osv. Vill man se kvalitetsfilm får man lita till direktimporterad DVD eller Filmkanaler, public-service TV.

Obama effekten

2008-11-05T10:40:00.003+01:00

Idag andas stora delar av den civiliserade världen ut! Framtiden ser ljusare ut, men vad har vi bevittnat ? Vad handlar YouTubevalet och den gigantiska uppmärksamheten om? Ett spel på högsta dramatiska nivå - ja rentav Shakespeare nivå - menar iallafall Mikael Timm som på P1s hemsida levererar den här recensionen under rubriken :
Segraren Obama - en gåta, en mystiker, en kung ?
Timm konstaterar att vi bevittnat AKT II i dramat om Obama och nu väntar fortsättningen:
"Men nu gäller rak dramaturgi. Men att valet slutat som förutsett betyder inte att vi känner resultat. Det är faktiskt bara akt II i en femaktare som är klar. I nästa akt avslöjas vem kungen egentligen är. Sedan följer strider, svek och förräderi innan ridån går ned och historikerna kan utvärdera dagens val."

Om reaktionerna på Halal-TV

2008-11-04T09:49:00.004+01:00

I efterhand hoppas jag någon medieforskare kommer att studera reaktionerna och skriverierna som Halal-TV skapat. Där finns mycket stoff att hämta kring det segregerade samhället och vilka mekanismer som spelar in.
Personligen tycker jag SVT följer de senaste årens programkoncept och gör en dokusåpa i Bobsterformat av programmet. Och det är inget fel med det, public service skall ha ett mångfaldsperspektiv i sitt utbud. Men Halal-TV skall ses för vad det är - ett program där tre unga muslimska tjejer i slöja försöker förstå sig på Sverige utifrån sin horisont. Och som sådant är jag övertygad att det kommer att berätta en hel del om klyftorna i dagens svenska samhälle, om fördomarna, om den dolda rasismen.
SVT presenterar Halal-TV precis så på sin hemsida. Det är inte en dokumentär, inte ett faktaprogram, inte journalistik. Det är en blandform som mycket av de nya satsningar dagens SVT sysslar med, de verkar inte lita på att tittarna vill se raka fakta, raka åsikter och argument - men det är en annan programpolitisk diskussion.
Lyssna på Kulturnytts recension av Negar Josephi, där finns ett balanserat perspektiv på medietomultet.

USAs sammanbrott

2008-11-01T15:39:00.004+01:00

Ägnar en del av denna novemberdag åt att följa det mediala pesidentvalet i USA. Från YouTube perpektivet där McCain leder till att läsa om Imperiets undergång som är rubriken på ledarsidan i ETCs USA specialnummer. Den inleds med orden:
"Det talas om att finanskrisen skulle vara en svacka. Nej, skriver Maria-Pia Boëthius. USA har brutit samman, precis som Sovjet. Två mänsklighetens drömmar, båda återvändsgränder."
I artikeln ventilerar Maria-Pia Boëthius sitt kluvna förhållande till dessa drömmar och det som amerikansk kultur skapat. Läsvärt på alla sätt, med många tänkvärda perspektiv. Intressantast är att vi på allvar måste se framåt och vidare på vad som skall komma efter stormaktstiden och det internationella spekulationskapitalet.
Att vi lever i en historisk tid när det gamla skal rensas ut och det nya växa sif starkt. Ledaren avslutas med dessa reflektioner:
"Ett mindre indoktrinerat och ödmjukare USA är vad man längtar efter. När ska den amerikanska medelklassen inse att de är dårkapitalismens främsta råvara? Att det som kallas ”störst och bäst” handlar om att upprätthålla deras överkonsumtion, på lånade pengar, ett överflöd som planeten inte längre kan bära?"

Filmpopulistisk webbstrategi på SVT

2008-11-01T11:21:00.005+01:00

Tog mig tid att surfa in på SVTs hemsida för att leta efter mer info om vilka långfilmer kanalerna planerar att sända. Att jag helst ser film på SVT beror på att i reklam-tv djungeln förvandlas det mesta av filmerna till sönderklippta snuttar och det är enbart public service kanalerna som satsat på kvalitetsfilm och respekterar filmmakarnas skapelser – inga klipp och avbrott!

På kanalernas webbsida fanns tidigare en specialsida med fakta om filmmakare och filmer i de serier som filminköparna arbetat fram - Långfilm i SVT. Idag har denna sida kopplats ihop med drama-serier och en redaktion som vestår av skvallerbloghgare och en webbmaster som skriver om nyheter från internationella (läs amerikanska) filmvärlden. Det hela liknar en slags msn-nöjespanel mischmasch. Utan substans. Filmfakta kring långfilmerna är reducerat till tablåtexterna, inga fördjupningar. Istället en massa quizlistor ala Facebook.

Ärligt talat tycker jag public service här trivialiserar sig själva och den stora publik som fortfarande tycker att film är en konstform och som vill ha fördjupningar och bakgrunder kring filmmakare som Wim Wenders (aktuell i höst) och andra nutidsklassiker man visar.
Skall det vara så svårt att satsa på kvalitet !
Inte bara inlånade knep att aktivera tittare från de kommersiella kanalerna !
Respektera filmkulturen och ge oss tillbaka kunniga skribenter och presentationer av kvalitetsfilm som visas !

Finistere blogg

2008-10-28T13:31:00.003+01:00

Från sin franska utpost filosoferar och kommenterar Bodil Malmsten allt mellan Nobelpris och det franska postväsendet. Det är ofta dråpligt och intressant att följa hennes syn på det svenska så där lite från sidan.

Det uppsnappade citatet som Horace Engdahl släppte ur sig om hur obildade vi svenskar är satte igång hennes tankevindlingar. Svensk litterär debatt. Hon instämmer i den milda sarkasmen och spär på med lite egna reflektioner kring vem som är (o)bildad i svensk press.

Video som medievapen

2008-10-28T10:19:00.005+01:00

Video mix som medievapen. Att skapa propaganda, sprida tankar, underhålla eller upplysa eller allt på en gång i en SUPER-MIX!
Att använda nyhetesinslag och filmklipp för att skapa satiriska inslag med rörliga bilder har blivit en klassisk form av medier. YouTube svämmar över av remixade versioner av rörliga klipp i olika former. Det har alltmer blivit en egen kultur, en egen form av (ofta) subversiv och (ibland) intelligent underhållning med ett budskap.

En svensk pionjär är Johan Söderberg och ATMO som med sina Read my lips videos skapat en egen form av kommentarer med klipp på Berlusconi, Saddam och andra.

Nu när det är dags för amerikanskt presidentval sprids en flod av klipp på YouTube där valpropagandan mixas och skrivs om. Den som vill ha ett annat perspektiv på amerikansk politik kan surfa in på Coldcut vs TV Sheriff "Revolution '08" och se ett radikalt annorlunda budskap. "A drum+bass powered all-out AV assault on an American media machine now in psychotic overdrive for the Presidential election." Videon är en sant medial chockdoktrin!

En tur till Los Angeles med Moderna Museet

2008-10-22T15:59:00.009+02:00

Foto / Dennis Hopper Double Standard, 1961

Det händer alldeles för sällan att en konstutställning på ett museum blir mer än en redovisande, elegant presenterande expose över en konstnär eller en epok. Men Moderna Museet har med Los Angeles 1957-1968 bevisat att museal konst också kan vara en helhetsupplevelse.

Västkustljuset och den rena arkitekturen leder mig genom en samling centrala verk av konstnärer som Kennet Anger (med den fantastiska 16 mms filmen Kustom Kar Kommandos), Edward Kienholz (med det omskakande assemblaget The Illegal Operation) för att nämna några. Som Grand Finale visas Dennis Hoppers på-gatan-porträtt av Los Angeles konstnärer.

Inramningen av verken är stramt modernistisk, det är helt kongenialt med konsten. Man kommer nära, skapar fokus på verken. Stannar framför en hypnotisk ljusmålning av Robert Irwin eller de eleganta svartvita foton som visar det sk Case Study House-programmets arkitektur, en slags cool västkust funktionalism som skapades för att bygga enkla, ljusa bostäder för efterkrigstidens guldålder.

Utställningen har fått ganska njuggt bemötande av konstkritikerna; några saknar den visionäre Lars Nittve från hans tidiga uställningar som Implosion, andra tycker att utställningsarkitekten Shideh Shaygans rum är funktionella men inte mer. Kritiken känns inte relevant för min upplevelse; den är alldeles för meta-kritisk och handlar mer om positionering inom konstvärlden än om det man faktiskt kan se och uppleva i utställningen.

Kennet Angers Kustom Kar Kommandos finns på YouTube.

KONST handel eller spekulation

2008-10-16T10:40:00.004+02:00

Om man söker fler argument emot marknadskrafternas sätt att kontrollera konst och kultur, se programmet Kobras reportage kring Damien Hirst miljardförsäljning på auktionsfirman Sothebys och mötet med svenske konsthandlaren Jan Erik Löwenadler.
Här behövs inga kommentarer eller slutsatser - innehållet talar för sig själv. När marknadskrafterna styr är spekulationen lag och värde räknas enbart i ekonomiska termer. Löwenadler spenderar några miljoner och köper verk av Hirst - fast han tycker illa om konstnären.

Om detta sätt att hantera konst skall styra VEM som kan ägna sig åt yrket konstskapare är framtiden mörk. Personligen tycker jag att konst är allt annat än ekonomi och spekulation, inredning och dekor - det är ideer, upplevelser, estetik, livsluft helt enkelt.
Att konst skall kosta är självklart, men stärk den svenska modellen med offentliga konsthallar och museer och ge dem mera medel att betala konstnärerna för utställningar! Avdragsrätt gynnar bara spekulation. Och återinför fria entreer! Det borde vara en rättighet att alla skall kunna ta del av denna kulturform!

Om den dyrbara kulturen

2008-10-13T17:44:00.005+02:00

Om nu ämnet kultur och pengar och kulturpolitik känns torrt att läsa in sig på, finns andra medier. Det är dags att påminna om P1s poodradio igen, där kan man lyssna på programmet "Men om man inte har nån rik fru? Ett program om den dyrbara kulturen" på Kulturradion K1&K2.
Journalisten och poeten Lars Hermansson har bla träffat Marianne Lindberg de Geer som berättar den dråpliga - och för näringslivs kulturförespråkare - lätt pinsamma historien om när hon blev inbjuden att göra konst i ett av NKs skyltfönster. Hon ville förvandla det till ett rökrum för de anställda... Ladda hem programmet och hör hur det gick.
I programmet finns också en träffande jämföreslse mellan vilkoren för en amerikansk och en svensk konstnär, samt en diskussion med kulturutredningens ordförande Eva Swartz om hur svensk förlagsutgivning är understödd av statliga medel. Lyssna och informera er !

Kultur INTE konsumtion !

2008-10-13T12:43:00.003+02:00

Det pågår en stor och viktigt utredning för alla oss kulturarbetare, en ny kulturpolitik skall läggas fast. För mig finns det en självklarhet i att kultur är en grundsten i vårt sociala liv - kultur som skapande, kultur som upplevelse och kultur som bränsle.
Efter att ha läst inlägg och lyssnat på ett antal nyliberala marknadsivrare - senast i SVTs Debatt - som förespråkar att den "fria" kulturen aldrig kan vara stadsunderstödd vill jag lyfta fram EN kulturarbetare som tänkt till kring VAD som händer om marknadskrafterna får styra kulturen.

Stina Oscarson, regissör på Oriontetaern i Stockholm, en av initiativtagarna till Skuggutredningen skriver på uppropets hemsida :

"Robert Weil skrev i ett upprop i DN: Kapitalister förenen eder! Jag säger nu till alla konstnärer och kulturarbetare detsamma: Vi måste gå samman! Konsten är vårt vapen för ett mänskligare samhälle. Konsten är vår motkraft mot de värderingar ett kapitalistiskt samhälle föder.

Låt oss sluta prata genus, mångfald och tillgänglighet. Det är, förlåt mig, små frågor, som tenderar att splittra oss. Och det är precis vad marknadskrafterna vill. För ett kapitalistiskt samhälle kräver att vi ska se varandra som konkurrenter, vår publik som kunder och relationen mellan skola och teater som en vanlig marknad för varor och tjänster. Det gör oss svagare och det gör konstens plats i samhället svagare. Lika osäker som vilket annat företags.

Det undergräver självförtroendet och skapar absolut inte bättre konst. På Irland träffas filmregissörerna en gång i månaden för att se och tala om varandras filmer, bara för att tillsammans göra irländsk film bättre. Skulle vi våga det i Sverige? Vi måste. Det är vårt ansvar att värna kvalitet, men inse det omöjliga när de enda mätverktyg vi har är anpassade efter ett kapitalistiskt system. Marknaden premierar uteslutande mätbara faktorer vilka hittills inom kulturpolitiken inneburit kvantitet i form av besöksantal. Det finns ingen direkt motsägelse mellan dessa begrepp, men kravet på vinstmaximering tvingar marknaden att uteslutande rikta sig mot våra drifter och förmågan till en snabb men flyende tillfredsställelse. Själen är ingen god konsument och det är därför vi behöver en stark kulturpolitik!

Ett kommersiellt samhälle gör profit på människors otillfredsställelse med livet. Det bygger på idén att det finns ett perfekt liv och att vägen dit går genom konsumtion. Ett samhälle där man inte får må dåligt skapar en omättlig marknad för alla slags quick-fix-lösningar."

Läs det igen och gå till utredningens hemsida och läs mer! Slutsatsen Stina Oscarsson kommer fram till är : "Det har börjat talas kulturpolitik igen och det är också bra, men nog så viktigt att vi inte fastnar i en dragkamp mellan en sponsringsfientlig vänster och en höger som vill att allt ska vinstmaximeras. Vi måste arbeta tillsammans och låta huvudfrågan vara att göra konsten till den grundpelare den bör vara i ett demokratiskt samhälle. Allt annat är puts på ytan. När väl konsten fått den platsen kan vi (om det fortfarande behövs!) börja räkna antalet kvinnor på scenen."

Medierna förväntar sig kravaller - det styr bevakningen

2008-10-08T10:13:00.001+02:00

Så här i efterhand verkar det pågå en självrannsakan på Sydsvenskans kultursidor kring hur medierna rapporterade från det stora ESF forumet i Malmö. Tidningens nyhetssidor deltog lika mycket som andra medier i att lyfta fram kravaller, polisinsatser och stenkastning.

På kultursidan skriver sociologen Magnus Wennerhag "Att medierapporterna från de sociala forumen i väldigt liten utsträckning brukar handla om vad som faktiskt händer på dem och i stället handlar om mediernas egna förväntningar på skadegörelse och bråk med polis är inget nytt."

Det är en elegant inlindad formulering som mynnar ut i en lika elegant slutsats där han, om inte försvarar, så åtminstone försöker förklara de utomparlamentariska metoderna med - "Utan sådana konfrontationer och ständiga ifrågasättanden av vad det egentligen innebär att styra sig själv och samhället skulle demokratin bli av med sin livsluft."

Tyvärr tror jag inte många i Malmös mer konservativa fästen som Limhamn eller Slottstaden tar till sig detta resonemang, för dem bekräftar tidningens nyhetsrapportering under forumet en världsbild där den globala rättviserörelsen och de sociala forumen placerats i skamvrån. Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och forma gemenskaper och intressegrupper får aldrig strypas av att några stenar kastats och att polisinsatserna enligt kritikerna misslyckats.

Denna fria demokratiska rätt borde sydsvenskan kanske understrukit tydligare på alla sina sidor under ESF forumet. Eller skall nyhetsjägarna på förstasidan alltid tillåtas vara opportunister och stryka fördomarna medhårs ???

Andra perspektiv på finanskrisen !

2008-10-03T11:25:00.005+02:00

Krigsrubrikerna i SVT och dagspressen talar om KRIS. Finansmarknaden kollapsar! Depressionen hotar!
Det är goda tider för alla domedagsprofeter, alla varnar för vad som händer om inte Bush lyckas stoppa konkurslavinen i USA. Att vi är så beroende av spekulanterna på Wall Street och världens börsmäklare är skrämmande, det borde få oss att reagera starkare, kraftigare. Många är - som jag - relativt oinsatta i ekonomi och famlar efter svar på orsakerna till krisen och vad som kan göras.

I några av våra svenska alternativa medier lägger goda hjärnor tid på att studera och skriva om detta - Johan Ehrenberg i ETC är en av dem. Hans senaste krönika "Vems fel är kraschen?" sätter fingret på den ömma punkten - spekulationskapitalismen.

Nättidningen Dagens Arena pekar också på orsakerna bakom finansbubblan, nyliberala ekonomer som fått alldeles för mycket luft under vingarna de senaste åren. i krönikan "Bubblan byggde på obalans" skriver Katrine Kielos att "I grund och botten handlar det nämligen om balansen mellan arbete och kapital. Kapitalet röstar i en globaliserad värld med fötterna: passar politiken inte, då är det bara att dra. Och fort går det."
Perspektiv på finanskrisen finns alltså, läs och bli om inte lugnare så iallafall upprörd på ett mera konstruktivt sätt!

Alternativ media får alternativa fredspriset

2008-10-01T11:38:00.007+02:00

Läser i DN att "Pristagare från Indien, USA, Somalia och Tyskland delar årets Rightlivelihoodpris på två miljoner kronor. I år hedras bland annat oberoende journalistik, fredsarbete och insatser för social rättvisa."

Letade upp Democracy Now! på webben och ägnade 10 minuter åt att läsa och lyssna på Amy Goodman och hennes alternativa nyhetsmedia.
Jag fick en helt ny insikt kring finanskrisen i USA. Den som verkligen får en fallskärm med "the bail out bill" på 700 miljarder är naturligtvis kapitalägarna på Wall street. Chefen för amerikanska centralbanken, en av arkitekterna bakom räddningsplanen, lär enligt Deocracy Now ha en stor aktiepost i en av de mest utsatta finansinstituten. En detalj av många som jag inte sett eller hört i svensk media.

Democracy Now har ett streamat magasin och alla podd, rss tjänster man kan tänka sig och det finns utskrifter av alla intervjuer! I dagens medieexplosion av KRIS rubriker gör detta alternativa nyhetsmedia ett superviktigt arbete !

Dubbla budskap om ESF i Malmo

2008-09-23T09:58:00.006+02:00

Det är stor skillnad mellan nyhetssidorna och kultursidorna i mitt husorgan Sydsvenskan. På webben kan man se braskande bildspel från Gatufesten! till tonerna av "softporr muzak" å ena sidan och om man söker sig till kultursidan hittar man analyser och intervjuer kring kärnfrågorna på ESF - globaliseringen och hur demokratiseringsprocesser i samhället måste förändras med tiden.

Kulturskribenten Patrik Svensson intervjuar den amerikanske statsvetaren Michael Hardt och förmedlar hans och kollegan Antonio Negris analyser av hur nutidens arbetare måste omdefiniera sig själv; se nutiden som en möjlighet för andra former av allianser för att försvara demokrati och medbestämmande.
Hardt menar bla att "...om arbetaren i bilfabriken visste allt om hur man tillverkar en bil, vet arbetaren i den så kallade sociala fabriken, i det ”metropolis” vi talar om, allt om hur man producerar sociala relationer. Det är på ett sätt ännu kraftfullare. Vi försöker ge ett erkännande och en förståelse för dessa nya förhållanden."

Att Sydsvenskan har plats för båda dessa sidor inom ramen för sin journalistik kan tyckas vara ett exempel på tidningen liberala policy; det skall vara högt i tak i åsiktsfabriken. Men för mig är det ett allvarligt problem att de ytliga nyhetsläsarna - löpet konsumenterna och rubriksurfarna - sällan tar till sig de mera balanserade intellektuella tankarna kring rättvisa och välfärdsfrågor som tas fram i kulturspalterna. De ser stenkastare och blottare, avväpnade poliser och försnillade skattemedel.
Här har nya ledarduon, chefredaktörerna Rakel Chukri / Daniel Sandström, en möjlighet att forma framtidens publicistiska linje. Eller vill ni fortsätta ansvara för visuell "softporr" på Ettan och urskulda er med att kultursidorna skapar balans...???

Om Svart som silver

2008-09-20T11:07:00.003+02:00

Läser recension av Bruno K Öijers nya diktsamling i Sydsvenskan. En röst som står upp och inte tvekar i sin knivskarpa syn på samtiden. Eller vad sägs om dessa strofer :

"allt är en gurglande vask
som svämmar över med en digerdöd av skvaller
och fånigt trams
var kommer alla ifrån
alla dessa självgoda uppsvällda
hjärndöda individer
som förnedrar sig själva och gör allt
för att försöka förminska oss som människor "

Låt oss dra vårt strå tills tacken och arbeta för att inte medverka till att skapa några fler dokusåpakändisar ! Måste skaffa Öijers Diktsamling idag. Tills dess läs Rakel Chukris utmärkta intervju med Bruno K i Sydsvenskan ( ännu bara i dagens pappersversion ). Eller Dagens Nyheters intervju av Sverker Lenas.

Gatufestens "kravaller" skapar etta i medierna

2008-09-20T09:37:00.011+02:00

Som vanligt, skulle man kunna skriva, som vanligt toppar lokala medierna sina nyhetssidor med kravallerna och skadegörelsen kring Reclaim the streets gatufest i Malmö. Och som vanligt blir mediemakarna medskapare till den negativa bilden av evenemang som ESF, European Social Forum.

Publicerat på Sydsvenskans webbsida

Det är ett dilemma, nyhetsmediernas roll är att beskriva vad som händer. Men det finns en fixering vid våld, upplopp och konflikter, det skapar "säljbara" löp och en skev bild av ett evenemang som är så mycket mer än gatukravaller.
Alla som arbetat i medierna känner igen problematiken och Sydsvenskan är inte ensamt ansvarig för denna mediala "slagsida". Tvärtom gör man mycket för att balansera bilden, intervjuar kritiker inom ESF som tar avstånd från Reclaims the streets "svansen". Men bilder talar ofta tydligare språk än ord. Och förstasidorna - pressens etta - domineras av dramatik och konflikt.
Sverige största nyhetsprogram Rapport visar ännu mer dramatiska bilder. På webben toppar man med närbilder av blodiga demonstranter och krossade rutor.

Publicerat på Rapports webbsida

Den alternativa pressen kan inte balansera denna bild, men man försöker och skriver blogginlägg som denna på Svensson: "Gatufesten anordnades av en grupp personer och grupper som inte har något med det officiella ESF att göra och en minoritet bland denna lilla minoritet orsakade i går en viss begränsad skadegörelse och begränsat stenkastande och flaskkastande mot polisen. Det hela avlöpte i slutändan dock rätt väl och föranleder ingen oro inför fortsättningen av ESF."
Skadan från nyhetsjagande förstasides redaktörer är redan gjord och de alternativa rösterna tvingas slåss likt Don Quijote mot övermäktiga väderkvarnar.

Malmo "belägrat" av globala rättviserörelsen

2008-09-19T11:20:00.006+02:00

Den lilla storstaden Malmö hukar och barrikaderar sig inför myllret av aktivister som träffas under European Social Forum ESF. Åtminstone om man får tro rubrikerna i lokala medier och på Sydsvenskan förstasida som pekar ut riskområden och manar malmöborna att stanna hemma. Vi som bor här tycks vara "belägrade"!
Det är ett pinsamt provinsiellt, rent av reaktionärt bemötande där tusentals engagerade, kunniga och öppna deltagare dras över samma kam som enstaka anarkistiska element som eventuellt planerar att utnyttja tillfället för att skapa kaos.

På sydsvenskans kultursida balanseras bilden delvis med historikern Fredrik Persson som i en snårig text försöker sätta polisprovokationer mot aktivisters rätt att göra sin röst hörd. Samtidigt skriver han den nedlåtande meningen "Motståndare förenas i en naiv syn på våldets politiska dimensioner".

I en annan krönika av Patrik Svensson kan han inte riktigt hålla balansen utan öser i inledningen ur sig invektiv om "ändlöst" prat. Samtidigt avslutar han med en sammanfattning där han ger Den globala rättviserörelsen rätt i sina ambitioner när han skriver "Den har växt fram ur en insikt om att något är skriande fel med världens ekonomiska och politiska maktfördelning. Mer specifikt har den växt ur ett motstånd mot hur de globala institutionerna förvaltat den makt de haft över utvecklingen."

Dessa dubbla budskap i de officiella medierna vägs upp av mängder av alternativ media som delas ut på gatorna. De malmöbor som vågar sig ut - och vi är många - möter kunskap, åsikter, röster och tankar som ger oss nya perspektiv på det globala tillståndet. Att höra indiska fysikern och mottagaren av det alternativa nobelpriset Vandana Shiva tala om globalisering och kampen om jordens resurser är en fantastisk möjlighet att vidga vyerna för alla - inte bara deltagarna i ESF.
Många av seminarierna och talen i bla Folkets Park är öppna och gratis. Ordet är fritt och tankarna finns där för den som vill lyssna.

Länkar på nätet till alternativa medier finns bla på radikala Svensson bloggen, på Fria Tidningens nätsidor och på många andra öppna sidor.

PODD

2008-08-29T11:16:00.011+02:00

Om P1s förträffliga PODDradio
Tillbaka från resa i Kina har jag ägnat en del tid åt att uppdatera mig på missade mediainslag och händelser. En utmärkt källa att utforska är radions P1 och deras poddradio sida. Där kan man bland mycket annat lyssna på årets sommarpratare.

Som Marie-Louise Ekman. Hennes blandning av minnen och tankar kring teater, makt, konstnärskap och identitet är mycket tänkvärda. Inte minst i en tid när meningen med den fria kulturen ifrågasätts på många håll - från de nyliberala "är du inte lönsam så byt yrke" till de romantiska "är du inte beredd att offra högerhanden, varför ägna dig åt konst".
Hon avslutar sitt program med att berätta en historia hämtad ur Salvador Dalis dagbok, under sin tid på konstskola lovade han fördubbla allt hans kamrater gav honom. Alla insåg att detta var en chans att bättra på sin ekonomi och Salvador blev fattigare och fattigare för varje dag. Tills någon konstaterade att "Ingen kan vara så dum att dom skänker bort pengar, det måste finnas en dold agenda, han måste skapat en annan form av vinst i sitt huvud."
Detta är en en tänkvärd omskrivning av den relation konsten kan ha till livet och våra erfarenheter. Som tillträdande chef för nationalscenen Dramaten kan man läsa Ekmans undertext som att denna underfinansierade institution minsann aldrig skulle sluta producera teater för att man blir fattigare för varje år (i reella pengar ). Eller ...
Hursomhelst. Jag berikar ofta min tid vid datorn och på gymmet eller på väg till uppdrag med att lyssna på poddradio, i mina lurar när jag vill och har tid. Tack för det - du icke-kommersiella, tillgängliga och public service tänkande P1!

ps. En annan anledning att lyssna på Marie-Louise Ekmans sommarprogram är för den alldeles sanna historien om hur svensk kvällspress flåsande ringer och väcker henne och vill ha kommentar om ryktena stämmer att hennes man Gösta Ekman har avlidit. En av dessa reportrar lär ha hävdat att OM det är sant måste VI = kvällstidningen få veta det först av alla. Personligen tackar jag mitt eget etiska sinne att jag i mitt yrkesliv undvikit att vara anställd på någon av dessa publikationer. ds

OS katastrof ...

2008-08-23T08:57:00.004+02:00

... för yttrandefriheten
Den oberoende organisationen Reporters Without Borders skriver på din hemsida att minst 22 utländska journalister har blivit trakasserade, hindrade att sköta sitt arbete och i flera fall arresterade.
Det handlar inte om stora, etablerade nyhetsmedia, utan i de flesta fall om oberoende bloggare och mediaaktivister. De gör ett viktigt undersökande arbete och de fakta de plockar fram behöver berättas i det sprakande flödet av hyllningar som Kina försöker kontrollera.
Mer detaljer kring detta går att läsa på RWBs hemsida - Olympic disaster for free expression in China.

Cyberdemonstration på Reporters Without Borders hemsida.

På deras sida kan alla demonstrera mot Kinas brott mot yttrandefrihet under OS - en virtuellt demonstration utanför Birds Nest. Där kan man välja plakat och delta eller läsa parollerna. Som "Yes to sport, no to repression".

Skaparen av Birds Nest

2008-08-20T16:41:00.010+02:00

En konstnär och fritänkare bakom Birds Nest
Fågelboet - OS-staden Beijings arena som landets regim så stolt visar upp - är skapad av ett schweiziskt arkitektteam tillsammans med konceptkonstnären och regimkritikern Ai Weiwei. Som delaktig i denna symbol intervjuas han på många håll i världspressen med frågor kring hur kinesiska kommunistpartier utnyttjar OS-spelen som propaganda.
- Förr eller senare måste vi ändra beteende mot en demokratisk utveckling, säger han i en intervju i DN. Kina styrs med metoder från den gamla världen, det går inte ihop med att bygga ett samhälle i harmoni.

Ai Weiwei är född i opposition, hans far poeten Ai Qing satt i arbetsläger under kulturrevolutionen. Själv utbildade han sig på konstskolor i New York och när han återvände till Beijing i mitten av 1990-talet var han delaktig i att lyfta in ny kinesisk konst i det internationella samtalet.

Positionen som regimkritiker verkar inte vara något han aktivt strävat efter, däremot svarar han alltid sanningsenligt på alla journalisters frågor med sin uppriktiga misstro mot enpartisystemet och den kinesiska hierarkiska sociala modellen.
Ai Weiwei är en fritänkare och estet som inte låter sig kategoriseras i enkla fack. Till utställningen Documenta 12 i Kassel 2007, skapade han verket Fairytale där han bjöd in 1001 alldeles vanliga kinesiska medborgare från alla delar av detta miljardland. De fick resa och uppehälle betalt, frihet att upptäcka konstutställningen och se en del av omvärlden. En symbolisk men samtidigt konkret konstaktion som öppnade en yta för kommunikation över gränserna.

När jag lyssnar på en presentation av hans fotobok "Becoming: Images of Beijing's Terminal 3" på galleriet UCCA i Beijings konstdistrikt 798, är Ai Weiwei humoristiskt kortfattad kring sitt arbete. Han påstår sig fotografera för att "döda tristessen" och ser arkitektur som ett pragmatisk skapande - "det handlar om att skapa nytta, inte estetiska visioner". Men han är uppenbart nöjd med hur Fågelboet aka Birds Nest har blivit. En byggnad som det kinesiska folket kan använda och vara stolta över långt efter OS.
- Kvaliteten på en stad beror så mycket mer på infrastuktur än arkitektur. Arkitektur måste födas ur dagens liv, traditionen finns alltid med...

På tillåtet turistavstånd utanför Birds Nest i Beijing 0808.

Ai Weiweis uttalanden och tankar måste ses i en annan kontext än vår västerländska. Han lever mitt i en omtumlande process där traditionell filosofi och ekonomisk välstånd, framgång och tradition är lika starka komponenter. Men där många enbart bugar och stolt uppfyller regimens dekret om vinstmaximeringar, där pekar Ai Weiwei på det som saknas - mänskliga rättigheter och humanistiska värderingar.

Många källor på nätet intervjuar och citerar Ai Weiwei, starta på Wikipedia och utforska detta konstnärsskap vidare.
Läs nättidskriften Index on Censorship nummer om Kina - Countdown to Beijing - där kinesiska intellektuella och regimkritiker, bla Ai Weiwei, intervjuas om sin syn på yttrandefrihet.

OS "miraklet" i Beijing

2008-08-15T06:46:00.006+02:00

Just hemkommen från OS staden Beijing, är jag uppfylld av det moderna, storslagna och effektiva som Kina av idag visar upp. Jag har tillbringat en vecka i denna "framgångssaga" som Beijing visar upp - ett myller av shoppingmalls, nya tunnelbanor, upprensad "slum". Framgång och välstånd har förändrat staden lite efter samma modell som det svenska socialdemokratiska sextiotalet - ut med det gamla och fattiga, in med det nya och moderna.

Foto : Yao Lu ur serien SIGHTSEEING Beijing

Det är en gigantisk förändringsprocess där OS nationalismen används som bränsle och filosofi. Att OS betyder guld för många, inte bara atleter och framgångsrika entrepenörer får man veta överallt i kinesiska media som China Daily, landets officiella medieröst.

Hemma vid datorn läser jag svenska mediers kommentarer kring de olympiska spelen och vad de betyder för Kina, staten och det kinesiska folket. I DN bloggar Per Ahlin om hur China Daily refererar världspressens hyllningar. Allt de hittar går i samma anda som OS parollens "One world One dream" - och världen är beroende av att Kina lyckas, att det ekonomiska undret fortsätter uppåt.
Men priset är högt för många enskilda, En annan bild av Kinas verklighet ger sydsvenskans korrespondent Ola Wong som i artikeln "Smutsig el driver Kinas gröna OS" berättar en annan mindre smickrande sida av OS miraklet.

Det tar inte många minuter på nätet för att hitta ytterligare intervjuer och vittnesmål kring priset för de guld som Kina nu håvar in, på BBCs websajt läser jag artikeln "Have the Games changed China?" och möter bla konstnären och arkitekten Ai Weiwei som var delaktig i ideerna kring stadionbygget Birds Nest. Han konstaterar - "No totalitarian system can bring happiness to people, not here, not anywhere."
Inte många kritiker säger detta tydligt idag, Ai Weiwei är en respekterad, internationellt ansedd konstnär som vågar vara tydlig om att miraklet har ett pris. Ett högt pris för somliga, ett framgångspris för andra.

Ett läsvärt FILTER

2008-05-26T09:12:00.004+02:00

Nya magasinet FILTER har en hel del kvaliteter. Och vissa longörer, alla journalister kan inte automatiskt skriva långt och intressant. Numrets bäst researchade artikel handlar för mig om konstmecenaten och finansmannen Gerard De Geer med egen konsthall i Stockholm. Hans finansmetoder är den klassiske bilhandlarens - fast på en annan mer raffinerad nivå. Köpa billigt och sälja dyrt. Och vill man inte synas på Moderna museet köper man helt enkelt en egen konsthall !
Isländske multinationelle konstnären Olafur Eliasson hör till De Geers "stall", det gör däremot INTE hans kusin Carl Johan De Geer som aldrig varit inbjuden till vernissagerna i konsthallen Jarla partilager i Stockholm.
Det enda jag tvekar inför i Martin Aagards artikel är sensmoralen - texten är både beundrande och klarsynt - men den är lite väl "pojkboksaktigt" och respektfull. Money talks!

Efter FILMKRÖNIKAN kommer ...

2008-05-09T13:53:00.001+02:00

En härligt cineastisk och filmkulturell uppmaning du skrivit på Filmnyheternas sajt, Jannike! Det finns mycket att säga om varför Filmkrönikan är ett "dinosaurie-koncept", men det viktiga är att programansvariga på public service till slut inser att bevakning av premiärer INTE är den främsta målsättningen för ett filmkulturellt seriöst program (det sköter pojkarna i morgonsoffan på SvT så bra redan!).
Istället borde målet vara att skapa ett program som ger filmkulturen samma status som litteratur! Det finns en mängd kompetent kunskap bland filmkritiker och redaktörer att anlita i en redaktion, Jannike Åhlund är en av dem, Fredrik Sahlin en annan.

OS facklan som batong

2008-05-06T16:11:00.008+02:00

Amnesty har startat en kampanj på YouTube med satiriska filmer riktade mot OS 2008. Den första filmen kan man se på organisationens kanal HumanTV. Filmen är en klassisk svartsynt underground cartoon i Simpsonstil och budskapet är tydligt.
En polis ger en demonstrant en elektrochock med en batong som förvandlas till OS-facklan. Drastiskt och skarpt.
Martin Jönsson skriver i sin medieblogg på SvD att Amnesty skruvar upp temperaturen inför OS : "Det visar att temperaturen skruvats upp, efter alla protester längs facklans väg. Och att det lär bli ännu hårdare tonläge under de drygt tre månader som återstår. Samt att sponsorer som Coca-Cola, som är huvudsponsor just för facklans väg, får en allt hårdare press på sig."
Att sedan Kinas censur filtrerar bort YouTube kritiken är en annan sida av samma problematik - bristen på mänskliga rättigheter. Själv tänker jag stänga av OS-invigningen men se OS-kamperna!

Kulturkritik i ”ankdammen”

2008-05-05T19:15:00.003+02:00

Ibland kan man undra om inte mediernas kultursidor och program blivit alltmer personfixerade, alltmer benägna att spekulera kring det privata och söka sensationer. Debatten och kritiken kring dramatikern Lars Norens dagbok tappade helt perspektivet för alla andra än de initierade eller involverade i den ”inre ankdammen”.
Jag har läst EN verkligt intressant recension med rubriken ”Norén - vår tids känsligaste radar”, skriven av Carl-Johan Malmberg på SvD kultursida. Där sätter han Norens dagbok i ett litterärt perspektiv, visar på hur de norenska reflektionerna tankarna och associationerna vindlar fram under arbetet. Det är en sann ”bildningsrecension”, ett stycke som gör att man som läsare förstår och får perspektiv.
Inte på andra kulturkritikers självsliv och illa dolda aggresioner utan på innehållet i dagboken.
För som Carl Johan Malmberg skriver : ”Det väsentliga i ”En dramatikers dagbok”, det som skandaletiketten skymmer, är dess exakta, vackra och intelligenta gestaltning av ett medvetande, det som tillhör vår störste samtidsdramatiker. Där ryms värdefullare ting än personutfall: moraliska ställningstaganden, tankar om skådespeleriet och litteraturen, iakttagelser av udda människor, och av naturens under, dagens, ljusets.”
Läs hela recensionen om ni är mer intresserad av VAD Noren reflekterar kring än VEM han eventuellt häcklar eller baktalar.

VÄGEN mot ett nytt SVT i Malmö

2008-04-23T11:26:00.007+02:00

Var på Publicistklubben i Malmö där SVT Syds framtid diskuterades under den braskande rubriken ”Slut i rutan från Malmö-tv?”. Här ventilerades tillståndet bland medarbetare och behovet av en programmakare och publicist som chef efter Carina Brorman som vandrat vidare till E.O.N. som informationschef.
Hon har fått personifiera strukturomvandling inom det hela företaget och nedskärning av SVT Malmö från att vara ett dramaproducerande, välmående och stolt arbetsplats till dagens bantade och utlagda version där samhällsbevakningen flyttats till Uppdrag granskning i Göteborg och framgångar för de nya ”formaten” med program som Bobster och Antikrundan med nya ”lätta” produktionsmodeller.

Vill man veta mer om visionen som ligger till grund för ”nya” SVT Syd- eller kommer det heta SVT Malmö igen ? - finns artikeln "Public service i ny roll" på sydsvenskans webb där Carina Brorman bla skriver ”På SVT Syd har vi sedan något år arbetat med en vision kring en regional innovationsmiljö med inriktning på rörlig bild – placerad i Västra hamnen i Malmö. Nu är vi ett steg närmare att flytta till Kockumsområdet och in i Hall 101. Det blir en mötesplats där vi kan förverkliga våra idéer kring samverkan med andra företag, forskning och utbildning. SVT kan bli en synlig del av den regionala samhällsutvecklingen och en katalysator för tillväxt.”

Alla som arbetat inom public service vet att omvandlingen av ”allmän tv” är en tung intern process, medarbetarna flyttas med tre dagars varsel, omskolas, förtidspensioneras osv. Den vet jag för lite om för att kunna kommentera, däremot vet jag att Carina Brorman under lång tid har arbetat för att förnya den lokala produktionsmiljön, både organisationen och programproduktion. Detta verkar ha varit en process där många medarbetare har känt sig utanför och inte delaktiga och tycks ha värnat om sina positioner istället för att möjligheterna att utvecklas vidare.
Nu var hon inte närvarande på PK-klubbens debatt, men alla - inklusive förre producenten Jan Hemmel som kritiserat omvandlingen - närvarande verkade eniga om att Malmö TV måste hitta en ny förankring i regionen. Hitta tillbaka till en roll som aktiv medie- och programskapare.

Skeptikerna i debatten undrade genast om denna nya ”Frälsare” finns eller om det är önsketänkande. Klart är att den skuta som Jan Hemmel pratar om kommer att ligga vid kaj i Västra Hamnen och framtiden för SVT Syd är sammankopplat med den nya medietiden och -världen.
Det är bara att hoppas att kompetensen och de kunniga producenterna i det gamla Jägersrohuset vill inse att det inte finns någon väg tillbaka! Att det gäller att skapa program med kvalitet, med kunskap och med berättarlust och vilja!

NAVIGERA SVT SKUTAN RÄTT !

2008-04-16T13:02:00.002+02:00

Att public service sydligaste domän – SVT Syd – är mitt uppe i en tuff bantningskurs vet väl de flesta av oss som arbetar med medier i en eller annan form. Men hur har denna diet gått till och vilken kost det Malmöbaserade distriktet skall överleva på, det är lite mer komplicerat att skaffa sig insyn i. En del hjälp ger kulturjournalisten Jan Hemmel när han på KvPs kultursida levererar en saklig bakgrund till hur SVT Syd hamnat i denna sits.

Han skriver med en luttrad fd programproducents kritiska blick att : ”I enlighet med tidens organisationsmode vändes organisationen upp och ner: De skapande, utförande krafterna placerades längst ner i hierarkin och i stället uppstod ett myller av projektledare och mellanchefer som övertog inititativ och ansvar. ” Att producera innehåll blir i den formern av organisation utbytbart mot vilken vara som helst. Det är inte programmakarna som står i första ledet; det är profilmakarna och planeringsstrategerna som styr.

Det Jan Hemmel skriver i sin artikel ”Dags vända skutan” bekräftar det jag tidigare påstått här på bloggen ( om offensiva nedskärningar ) att behovet av ett annat tänk inom public service är nödvändigt. Att försvara kvaliteten måste komma först. Att inte falla på knä för den heliga marknadsandelen utan tro på vad man producerar och att det är kärnan.

För att citera Jan Hemmel igen : ”En stark programverksamhet är – hur man än hanterar tidens fiffigheter – avgörande för framgång även med ny teknik, nya medier och nya plattformar. Fantasi och skapande förmåga gäller än.”
Ideer, kunskap och berättelser finns i denna södra del av landet. Det som saknas är en public service kanal som kan navigera i den nya mediekartan – utan att gå på enkla kommersiella eller populistiska skär och grund!